Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Robert Sandströms Blogg
Regn - klart som korvspad 
24 January, 2016, 04:33
Posted by Administrator
KLART SOM KORVSPAD att det ska regna, första morgonen jag har möjlighet att äta frukost på balkongen i skydd mot den starka morgonsolen. Tji fick jag, regnet dryper ned och frukosten får som tidigare morgnar intas inomhus.
Coitus interruptus! (Vad nu det kan betyda?) Självklart vräker regnet ned första morgonen med möjlighet att äta frukost på balkongen i skydd mot stekande sol ...
Foto: Robert Sandström ©

Min lägenhet i Mae Ramphung Beach utanför Rayong, 22 mil sydost om Bangkok i Thailand, har bara haft en nackdel: balkong i solläge morgnar och förmiddagar.

Det har gjort att jag bara ytterst marginellt har kunnat vistas på balkongen. Morgonsolen, som oftast lyser som den starkaste halogenlampa från en klarblå himmel, har omöjliggjort att äta frukost på balkongen.

Lunch har heller inte varit tänkbart, och först när kvällen kommer har där varit tillräckligt svalt för att balkongen ska kunna nyttjas.

Därför var det inte svårt att bestämma mig för att skaffa någon form av solskydd. Kollade firmor som säljer markiser – som jag har hemma i Sverige vilket gör att jag kan nyttja min balkong i Solna dygnet runt sommartid.

En firma i Rayong uppenbarade sig. Gus Raschilla, australiensare och VD på ShadowMakerAsia Co Ltd i Rayong, föreslog dock en annan lösning som han ansåg vara bättre. Dock dyrare, men smakar det så kostar det.

På lördagen (23 januari 2016) var det dags att montera min Shadowmaker, som inte släpper igenom någon sol men som det ändå går att se igenom och som har fem års garanti på konstruktionen; viktigt med tanke på att allt – ALLT – rostar här i Thailandsbukten.

Jag försäkrade mig om att konstruktionen var den bästa tänkbara, och det är faktiskt rostfritt stål rakt igenom!

Aluminium räcker långt, och av det materialet är hjulekrarna på min motorbike, men materialet är inte helt korrosionsbeständigt. Förr eller senare angrips det …

Montören var skicklig, det måste jag säga. Och höjdrätt …? Nej, inte det minsta. Nästan under protest tog han på sig säkerhetsremmen och stod han innanför räcket räckte det med att chefen och kollegan höll hårt i byxlinningen.

Jag undrar just vad ett svenskt skyddsombud på Byggnads skulle säga om det?
Manit mäter och måttar under chefens (Gus Raschilla) överinseende.
Foto: Robert Sandström ©


"Får se nu, är allt med?"
Foto: Robert Sandström ©


Vattenpasset är bra, men vad hjälper det om husväggen inte är lodrät ...? (Som det ska visa sig.)
Foto: Robert Sandström ©


Svetten dryper redan från början. Inte konstigt med tanke på att det har varit tryckande värme och vindstilla ett antal dagar.
Foto: Robert Sandström ©


Tre meter, varken mer eller mindre.
Foto: Robert Sandström ©


Chefens och kollegan Ekes starka armar får räcka som säkerhet, och starkt cement kräver det bästa i borrhammarväg: DeWelt.
Foto: Robert Sandström ©


Ännu mer svett.
Foto: Robert Sandström ©


Chefer är sig alla lika; chefskocken kastar på lite salt sedan han smakat av (bara för att han ska kunna säga att det är han som har kryddat maten) och här gör chefen slutbesiktningen (så att han kan säga att det är han som har monterat min Shadowmaker).
Foto: Robert Sandström ©


"Så här stor var fisken!" Nej, Vince Raschilla förklarar bara hur mycket skugga jag kommer att få.
Foto: Robert Sandström ©


På med säkerhetsremmen ...
Foto: Robert Sandström ©



... och sen är det bara att ta med sig grejerna och klättra över räcket.
Foto: Robert Sandström ©


Det är som synes en bit ner till marken från sjunde våningen; bilarna på parkeringen ser ut som dinkytoys.
Foto: Robert Sandström ©


Av med tröjan, jobbet är klart!
Foto: Robert Sandström ©


När tröjan skakats ur och vänts är det bara att ta på den igen.
Foto: Robert Sandström ©


Som riktigt skickliga hantverkare tar Manit med sig förpackningen och annat skräp när arbetet är slutfört.
Foto: Robert Sandström ©

add comment ( 18 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Det är skamligt 
14 January, 2016, 09:36
Posted by Administrator
JAG HAR ARBETAT som journalist i 40 år, och utgått ifrån att det jag skrivit har varit sant och relevant. Och att det haft ett allmänintresse (inte att förväxla med ALLMÄNT intresse).

Visst, ”Gud må förlåta mig för somliga rader”, som Nils Ferlin så vist skaldar!

Bild: Skärmdump från Nyheter i dag.

Därför har jag svårt att förstå varför etablerade media som Dagens Nyheter, Sveriges Radio och SVT, mörkar relevanta med fakta, typ etnicitet i ett gisslandrama. Vem tjänar på det?

Flyktingarna? Polisen? media?

Jag vill säga: Ingen. Och allra minst media!

Visst, journalistiken har förändrats under mina 40 år. Min utgångspunkt verkar heller inte gälla i dag. Nu ska allt vara PK (politiskt korrekt) för att man ska få så många ”Gilla” på Facebook och kommentarer på Instagram och Twitter, som möjligt.

Utelämnandet av vissa fakta är självklart befogat i vissa sammanhang, till exempel som att vi på min tid aldrig eller högst sällan skrev om självmord. Men i det här fallet har omständigheterna relevans, inte minst för att tydliggöra polisens oerhört svåra arbete.

Nej, skriv hela sanningen, och gräva gärna lite djupare så att bakomliggande orsaker och fakta kommer i dagen; om inte annat så bidrar det till att vissa beteenden blir begripliga.

Visst, det är dyrt att gräva, det tar tid och ger sällan eller aldrig några vinster till ägarna. Och inte säljer det lösnummer heller. För att inte tala om vad få Gilla på Facebook det ger; till det senare krävs narrar och totalt ointressanta personer som Alex Schulman och Peter Birro.

Men är det medias uppgift, att gillas på Facebook? Är inte medias uppdrag större än så?

Mitt råd: Släng ut ekonomerna och för makten tillbaka till publicisterna.

Det är inte bara genant att läsare/tittare/lyssnare måste vara aktiva på internet och besöka en massa sajter för att få reda på hela sanningen – då de inte längre kan lita på sitt "husorgan" oavsett vad det heter eller har för ägare eller politisk hemvist.

Det är också minst sagt skamligt.
add comment ( 57 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
I Mobergs tankespår 
20 December, 2015, 06:48
Posted by Administrator
I MAE RAMPHUNG Beach i Thailand kan jag känna igen mig i affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlsons situation i början av 1960-talet då han sitter på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv …

"Bruset från Stilla havet blandas i hans fantasi med sorlet från Bjurbäcken intill fädernehemmet, och Carlson minns sin älskade storebror Sigfrid som dog när han var pojke. Broderns uppmaning att ta väl vara på livet, på "din stund på jorden", blir romanens sorgsna credo."*


Målningen ovanför min kingsize-säng av Katri Lantto visar en vy över infarten till Porjus, kraftverkssamhället där jag växte upp och kom att tillbringa mina första levnadsår fram till tonåren.

Thaibukten har få likheter med min barndoms Lule älv, men en målning ovanför min säng påminner ändå om ursprunget och den långa väg jag vandrat från Porjus till min ”lustgård” i Sydostasien. Här utanför Rayong, 22 mil sydost om Bangkok, tillbringar jag numera vinterhalvåret.

Min lägenhet har plats för såväl vila och rekreation som arbete. Kvadratmeterna är väl utnyttjade och förutom kök och badrum har jag sov-, vardags- och arbetsrum.

Sista två veckorna vid senaste vistelsen ägnade jag åt att ställa allt i ordning. De tre första veckorna den här vistelsen – som varar till sista mars 2016 – har jag färdigställt köket, fixat och ordnat övriga utrymmen och gjort balkongen bekväm och tilltalande.


Vardagar efter promenad och frukost väntar skrivbordet där jag sitter några timmar och författar.

I går, på lördagen, köpte jag lite krukväxter och därmed är ”grovarbetet” avslutat. Nu återstår bara lite finlir som att justera och finslipa detaljer, flytta på lite saker och bo in mig.

En motorbike har jag köpt och jag har även fixat thailändska körkort för såväl MC- som bilkörning.

Låt mig genast få säga, att det är en ynnest att få äga en bostad i ett land vars klimat är behagligt och välgörande för mina stämband. Ni, mina FB-vänner, känner väl till att jag vintertid i Sverige förlorar talförmågan från och till. Varken det ena eller det andra har hjälpt. Ja, inte ens en operation.


Köket är min motor i tillvaron och här tillbringar jag mycket tid. Kokhällen är från Tyskland men inköpt i Sverige och förorsakad övervikt på planet.

– Var mår dina stämband bra? frågade min läkare, foniater Gunnar Björck, specialist i röst- och talrubbningar och sedan 2003 överläkare på öron- näs- och halskliniken på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.

Efter att ha provat inhalera ånga, ligga i saltkammare och träna med logoped ställdes hoppet till en operation. Men stämbanden är helt uttorkade och det finns inga slemhinnor kvar. Operation kunde därför inte genomföras som planerat.

Efter att ha tillbringat en kortare tid i centrala delen av den indokinesiska halvön i Sydostasien kunde jag blixtsnabbt svara Gunnar Björck:

– Thailand!

– Försök att bo där då vintertid, tyckte Gunnar Björck och jag tog honom på orden.

Värmen och luftfuktigheten är välgörande för mina stämband. Rösten är oftast så bra att jag kan sjunga! Tonarterna är fortfarande problemet så jag lovar att skona min omgivning. Jag sjunger inte ens i duschen, men det hindrar mig inte från att ta ton när det krävs.


Badrummet är för mig ett konstverk och i sanningens namn ska sägas att det var det jag föll för när jag bestämde mig för att just den här lägenheten skulle bli min.

Foto: Robert Sandström

Fotnot: Vilhelm Moberg flyttade från sin småländska hembygd redan när han var några och tjugo, men i sitt författarskap lämnade han den aldrig. De romaner som utspelas bortom Värendsbygden handlar nästan alltid om längtan tillbaka dit, till jorden, till ursprunget.

*Din stund på jorden (1963) kan läsas som ett avsked till den utvandrarvärld som sysselsatte Moberg i över tio år.

add comment ( 21 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Regnbåge och omelett | Eller frukost med Putin 
29 September, 2015, 03:11
Posted by Administrator
DET ÄR BARA att välja, Frukost med regnbåge, eller varför inte Frukost med Putin?

Rubriken anspelar inte på fisken ”Regnbåge”, och den inledande meningen återspeglar inte ett personligt möte med ”Världens mäktiga”.

Vet inte om jag någonsin har sett en regnbåge så nära soluppgången som den jag såg i morse?Foto: Robert Sandström

Nej, det förstnämnda såg jag på himlen i dag och det andra är en artikel i Dagens Nyheter från häromdagen.

Kände för en omelett i dag och kollade genast vad som fanns i kylskåpet. Lite mjölk (som jag upptäckt att jag slutat dricka), ett par ägg, peperoni, paprika, tomater och gorgonzola.

– Se där, det räcker ju gott till en omelett.

Lite olja i stekpannan, fräs grönsakerna, vispa under tiden samman äggen med en skvätt mjölk. Peppra, salta och så några droppar tabasco (för sältan). Resten fixar sig självt och under tiden som omeletten får färg brygger jag kaffe, breder en croissant med smör, ost och tomatskivor. Mums!



Kylskåpet hade allt som behövdes för en god omelett. Ett par ägg, en skvätt mjölk, grönsaker, salt, peppar … © Foto: Robert Sandström

Upptäcker regnbågen då jag kliver ut på balkongen. Fram med kameran, klick, klick. Kollar vilka artiklar jag printat ut för senare läsning. Finner toppmötet i FN med Obama, Putin och Merkel, och som började i fredags, lokal tid.

Veckodagarna skiftar snabbt i Mae Ramphung Beach, Thailand, beroende på vilken tidszon jag väljer. När jag intog min frukost i dag var klockan runt sex på morgonen. I Sverige sov då säkert de flesta av mina vänner eftersom klockan inte var mer än ett på natten. I dag dock.

New Yorkborna hade då precis kommit hem från sina jobb och satt sig vid middagsbordet. Lokal tid på toppmötet i FN är då sju på kvällen och då tycker jag att toppmötet bör kunna vara avslutat för dagen och delegaterna på väg till sina hotellrum.

Läser på Aftonbladets nätupplaga att matchen mellan tungviktarna Obama vs Putin precis inletts, på måndagskvällen. Här är det redan tisdag morgon och när den inträffar i New York vet vi sannolikt vad det samtalet ledde till.

Om jag lämnar den lokala tidpunkt där ni befinner er när ni läser detta, och i stället stannar vid den lokala världsordningen här i Thailand blir förvirringen total. För här har vi hunnit till år 2558 enligt landets officiella kalendersystem.

Den thailändska solkalendern är en variant av den buddhistiska lunisolarkalendern som används jämte den gregorianska. Gregorianska kalenderns år 2015 motsvarar 2558 i den thailändska, men ska vi följa den traditionella buddhistiska har vi redan hunnit till år 2559.

Här kan man med andra ord bokstavligt talat vara tillbaka i framtiden. Önskar man bli extremt gammal är det bara att slå ihop alltsammans ungefär som i mängdlära; ett räknesystem jag övergav då läraren försökte övertyga mig om att kvart över ett var detsamma som en sten över en pinne …

Nåväl, jag är född 1950 och här skriver vi år 2558 (eller 2559 om tron på Buddha är stark nog!). Jag är med andra ord sexhundraåtta år.

Måste säga att jag känner mig pigg för åldern!
add comment ( 18 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Mae Ramphung Beach – min Lustgård på jorden 
25 September, 2015, 04:19
Posted by Administrator
ATT VAKNA EN sådan här morgon borde varje människa få uppleva. Solen stiger sakta, det är svalt och skönt, havet är lugnt och stilla samtidigt som en sval vind sveper omkring mig. Som norrbottning av börden kan detta bara jämföras med mina tidiga sommarminnen från sommarstugan vid Luleälven.

Thailand har tre årstider och enligt almanackan ska vi vara i slutet av regnsäsongen, men av dess tropiska regnskogsklimat syns i dag inte ett spår; det har förvisso regnat rejält den senaste veckan – men vem kommer ihåg det en morgon som denna?


Thailandsbukten vid Mae Ramphung Beach, tidig morgon 25 september 2015.
© Foto: Robert Sandström

Hur ska jag då ta tillvara den här dagen? Frukosten är redan avklarad; stekt några skivor rökt fläsk, lagt på ett ägg, saltat och pepprat, lite tabasco (vet att inte alla gillar den kryddan, men i den här värmen behövs sältan), och låtit det puttra en stund.

Under tiden har kaffet bryggts och när det var klart var det bara att slå sig ned på balkongen och njuta. Då slog det mig;

– Vilken sagolik sommarmorgon!

MIN BARNDOMS SOMRAR

Behövde inte söka länge i minnet innan min barndoms somrar i Porjus, där jag växte upp, kom till mig. Mindes första sommarlovsmorgonen då jag fick sova hur länge jag ville, men där ”spring i benen” väckte mig fortare än kvickt.

Lekarna på fotbollsplanen intill vårt hus … Och vips förflyttades jag via båtturen på Luleälven till sommarstugan med den härliga sandstranden ovanför Porjusselet, med tryggt avstånd till den farliga kanalen som tagit allt för många unga liv, högre upp mot Luleluspen.

Luleluspen … Dit jag cyklade på somrarna och som en gång var hållplats för järnvägen mellan Porjus och Gällivare. Med banvaktsstuga, som dock revs före 1907, några år innan Porjus kraftverk började byggas (åren 1910-1915) och samhället bildades.

Minns lekarna vid sommarstugan; badminspelet med brorsan, kurragömmalekarna med mor och far, grannar, kusiner, mostrar, fastrar, mor- och farbröder, bärplockningen på myrarna och Hedenhösraketen som vi försökte oss på att bygga efter den bilagda ritningen i Kalle Anka.

Vilka somrar! Vilka minnen!

Omgivande berg vid Mae Ramphung Beach, tidig morgon 25 september 2015.
© Foto: Robert Sandström

DAGGMORGNAR OCH ÅSKNÄTTER

När jag sitter och minns tillbaka kommer också barndomens sommardofter till mig; daggmorgnarna, åsknätterna, hjortronmyrarna, mossan, lavan, träden, blommorna … Alla med sin specifika doft av sommar.

Proceduren var densamma sommar efter sommar. Mor Kerstin städade ur lägenheten, skurade golven och målade dem med den milda grå färgen ”Febro M”.

Minns det som i går, för varje sommar, precis innan vi skulle åka med fars stora träbåt ”Sim” till sommarlovsvistelsen i sommarstugan, fick jag springa ned till Jacobssons Livs och köpa en burk Febro M. För mig var det starten på sommaren …

När mor avslutat målningen av köks- och hallgolv vid dörren till ingången i trapphuset låstes dörren – med en vanlig nyckel och ett enkelt så kallat ”polislås” (det var inte tjuvar man låste ute, utan på sin höjd nyfikna grannar som möjligen ville gå in och ”låna” en kopp socker?) gick vi ned till båten.

MÅNSTRÅLAR KLARA

Sim (som under mina barndoms somrar fick tillnamnet 1 och 2) lastades för flera veckors bortavistelse och far satte sig i aktern där han höll vant om styrhandtaget på Femhästarspentan. Under den, för oss barn till synes oändliga halvtimmesfärden upp till stugan sjöng han högt och glatt: ”Släpp en smula solsken in”.

Och tro mig, far kunde sjunga! Han var tenor av Guds nåde och hans bravurnummer var ”Månstrålar klara”. Hur många gånger jag hört min far, ”siste rallaren Acke”, sjunga den kan jag inte räkna? I minnet hör jag ännu den ljusa klara klangen …

Det är morgnar som denna, 12 153 kilometer fågelvägen från min barndoms by Porjus, som de vackraste sommarminnena kommer till mig på balkongen i Mae Ramphung Beach, 200 kilometer sydväst om Bangkok.

Min Lustgård på jorden, som jag hoppas kunna få återvända till minst lika ofta som jag kom att få uppleva sommarstugeplatsen vid stora Luleälven.

Jag skriver ”Lustgård” (den här platsen har allt det jag kan tänka mig fanns i Edens lustgård: blommor, träd, växter och frukter) eftersom jag aldrig gillat ordet ”Smultronställe”. Förmodligen för att det inte växer några smultron vare sig i Porjus eller vid Luleälvens utlopp.

Men vad gjorde det? Vi hade ju laxarna, harren, rödingen, siken, hjortronen, lingonen, älgen, renen, haren, tjädrar och orrar, milsvida skogar och – inte minst – midnattssol. Allt detta, som tillsammans och var för sig med råge slår smaken av smultron.

Men, som sagt, jag är ju inte uppväxt med dessa bär och saknar därför referenser därom.
add comment ( 5 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | Nästa> Sista>>