Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 55 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - R.I.P Göran Johansson
R.I.P Göran Johansson 
24 October, 2014, 12:58
Posted by Administrator
JAG VAR FÖRST med nyheten när Göran Johansson beslutade sig för att lämna politiken. Den 25 april 2008 skrev jag i Broderskap: Göran Johansson har bestämt sig ...


Broderskap nr 17/2008 Text och foto: Robert Sandström

Genom att tala klarspråk blev han "Kungen av Göteborg". Efter 20 år som heltidsarvoderad politiker lämnade han uppdragen i januari 2009.

I snart 40 år har jag arbetat som journalist. Jag har träffat många storheter, där det vore orättvist att gradera en människa med en annan.

En har skilt sig ur mängden, och gett mig oförglömliga minnen: Göran Johansson.

Jag fick en timmes audiens i Börshuset vid Gustaf Adolfs torg. Vi pratade i flera timmar och jag njöt av varje minut!

På torsdagen (23 oktober 2014) gick Göran ur tiden, 69 år gammal.

Jag sörjer med Göteborg, Arbetarrörelsen i Västsverige och hela det Socialdemokratiska Sverige.

add comment ( 10 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Greider har fattat poängen 
21 October, 2014, 07:20
Posted by Administrator
EFTER ATT DET samlade svenska kommentariatet närmast gått man ur huse för att hitta fel och brister i Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som klev in i kylan” (Leopard förlag) skriver Göran Gredier i dag ett brandtal till publikationen i Aftonbladet (21 oktober 2014).
Gå genast och köp tidningen, slå upp Kultursidan (sid 4), läs och begrunda Greider räfst och rättarting: ”När Lenin kom till stan”. Se där en som äntligen begripit!
Göran Greider Foto: Albert Bonniers förlag
Mer ska jag inte orda i dag om Daniel Suhonens förträffliga bok om Juholts uppgång och fall i ett parti som för länge sedan glömt sitt ursprung och sitt uppdrag, där marknadskrafter fått företräde framför politiska ideologier, och där ingen längre ens kan stava till ”solidaritet och jämlikhet”.
Jag har än inte läst boken klart. Den ligger på nattygsbordet och likt Kungen vänder jag blad, men omsorgsfullt, begrundande och ömsom jublande så att bröstkorgen nästan spricker.
En recension utlovas härmed! Men detta är ingen bok som läses likt en deckare med intriger som fiktion, utan ett verkligt drama här och nu, som bäst förklarar socialdemokraters fall och svek. Att läsa sån’t tar tid.
Jag har varit – och är – socialdemokrat allt sedan jag som sjuttonåring blev medlem i Socialdemokratiska Arbetarekommun; jag kände ingen hemvist i ungdomsförbundet SSU där man blev medlem och grillade korv vid sjöstranden i motsats till Centerns ungdomar som organiserade ungdomsdanserna i Folkets hus …
Så illa var det redan 1967.
Allt sedan dess har jag trott på den representativa demokratin och när jag åtagit mig uppdrag i partiet, oftast på gräsrotsnivå (kommer ni ihåg det uttrycket?), har det varit för att jag tillfrågats och uppmanats, inte för att roffa åt mig eller få egna förtjänster.
Men, likt Daniel Suhonen, har jag mer än en gång ställt mig frågan: ”Varför är jag socialdemokrat, när jag likt tusentals andra inte längre känner tillhörighet med partiet?”
Daniel besvarar frågan på 540 sidor. Jag har gjort det enklare för mig, och nöjt mig med att tidigt bestämma mig för att stå fast vid de ideal som min föräldrageneration gav mig med modersmjölken och som jag kallar värdegrund.
Fortsätter utpekade socialdemokrater i partitoppen att stoppa huvudet i sanden och inte besvarar Suhonens berättigade frågor befarar jag att partiet blir ett i mängden bland andra nästa riksdagsval.
Förvisso, det är länge sedan partiet var en folkrörelse där ledningen lyssnade på gräsrötterna. Men jag vill tro, hoppas, och önska att ”Partiledaren som klev in i kylan” blir en stormklocka som ruskar liv i rörelsen så att fler busschaufförer börjar leta efter nya partiledartal.
(För att förstå det där måste ni köpa dagens Aftonbladet och läsa Göran Grediers kulturartikel).
Fotnot: I motsats till Göran var jag på Leopards releaseparty för boken häromdagen och bilderna till denna artikel tog jag där. Det var uppfriskande att se så många journalistkollegor, bland dem Ulf Kristofferson (TV4Nyheterna) liksom min mångårige vän medietränaren Paul Ronge. För att nu nämna ett par i mängden.

Alla var där. Ulf Kristofferson, TV4Nyheterna liksom ...

Medietränaren Paul Ronge. Foto: Robert Sandström

2 comments ( 22 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Upplyftande regeringsförklaring 
3 October, 2014, 10:13
Posted by Administrator
STEFAN LÖVENS REGERINGSFÖRKLARING är en nystart för Sverige. Den andas tillförsikt samtidigt som den är en tydlig vägvisning mot en rättfärdigare politik för alla människors lika värde.
Valet av Alice Bah Kuhnke som kultur och demokratiminister är lyckosamt, djärvt, och glädjande.

Djärvt val Alice Bah Kuhnke Foto: Olof Holdar

add comment ( 11 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
33 nyktra år – så började min nykterhet 
10 July, 2014, 16:07
Posted by Administrator
BESTÄMMA SIG, SA psykiatrikern som satt på sängkanten.
– Bestäm dig!
– Ja, men... hur då? undrade jag.
– Det är enkelt. Det är bara att bestämma sig, och sedan sluta. Och när man väl har bestämt sig så slutar man. Så enkelt är det. Jag vet inget annat sätt, sa psykiatrikern övertygande.
Jag tvivlade, och försökte med en trevare:
– Men, hur gör man?
– Du bestämmer dig för att sluta dricka sprit, och så gör du det! Det är allt, sa psykiatrikern.
– Men jag har ju slutat så många gånger förut, försökte jag. Och det har inte hjälpt ... Efter en tid har jag börjat dricka igen, och då alltid mer än förut. Jag har, så att säga tagit igen det jag förlorat, med råge.
– Men du har aldrig bestämt dig. Det är det DU måste göra. Bestämma dig, sa psykiatrikern. Sedan pratade han inte mer om det.

Foto: systembolaget.se

Jag hade kommit in till sjukhuset med ambulans under natten. Läkarteamet jobbade med mig i flera timmar för att återföra mig till livet.
Tidigare under natten hade jag svalt alla tabletter som jag fått under årens lopp, mot "sömnsvårigheter", "oro", "ångest". Färgglada tabletter, med lika färgglada namn, som skulle dämpa ångest och oro.
Jag svalde tabletterna med hjälp två helflaskor sprit. Sedan ringde jag mamma.
Jo, det är sant. Jag minns det inte, men hon har berättat att jag somnade vid telefon. Hur hon tvingades gå till sin väninna mitt i natten, två trappor ned, över gården, och så två trappor upp – fast hon hade ont av sina bensår och knappt kunde gå – för att låna hennes telefon. Och ringa 90000.
Poliserna fick slå sig in i lägenheten som jag barrikaderat mig i genom att låsa såväl ytterdörren som köksdörren.
Läkarna kämpade i mer än två timmar för att få liv i mig. När jag magpumpats kördes jag upp till en uppvakningsavdelning varifrån jag sedan flyttades över till en vårdavdelning.
Rummet var kallt, mycket kallt. Läkaren satt på sängkanten när jag vaknade. Han förklarade vad jag hade varit med om, och han berättade hur jobbigt det hade varit att väcka mig tillbaka till livet.
– Du måste erkänna att du är alkoholist, att du inte tål sprit, och att du aldrig mer kommer att tåla det. Först då kan du sluta. Om du bestämmer dig.
– Det finns inget annat sätt. Du behöver inga tabletter, inga psykologer, ingenting. Det enda du måste göra är att resa tillbaka i ditt liv och söka reda på varför det gick snett. Vad var det som brast?
– Varför flyr du? Och vad flyr du ifrån? Vad är det du inte vågar göra upp med i ditt förflutna?
– Ta reda på det. När du ändå håller på, tag också reda på allt vad du kan om alkohol, hur den verkar, och vad som händer i din kropp och din hjärna när du dricker sprit, sa psykiatrikern.
Jag försökte säga att det där … Det hade jag prövat förut …
– Bestämmer du dig verkligen så klarar du det här. Du behöver ingen annan hjälp än vad du kan få av dig själv. Det är bara du som kan resa tillbaka i ditt liv, och det är bara du som vet vad som händer i din hjärna när du dricker alkohol.
– Ta reda på det. Men bestäm dig redan här och nu, sa psykiatrikern och föreslog att jag skulle vara borta från jobbet i tre månader, för att i lugn och ro fundera på den fortsatta färdriktningen.
Läkarens enda krav var att jag höll mig nykter, och att jag bestämde mig. Han kunde inte hjälpa mig mer, sa han. Han bedömde mig inte som sjuk, eller i behov av psykiatriker eller psykolog.
– Bestäm dig, sa psykiatrikern.
Då bestämde jag mig. 10 juli 1981.
add comment ( 24 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
SJ och SL är ungefär lika dumma 
30 June, 2014, 12:58
Posted by Administrator
Man ska inte sluta att förundras. Vare sig över SJ eller SL och tunnelbaneåkare. Jag tar dem i nämnd ordning. Och börjar med elkontakterna i taket på uppfräschade och renoverade passagerarvagnar från 1970-talet som bland annat trafikerar sträckan Stockholm – Oslo.

På hemväg från kjempefina dagar i Oslo – dit jag gärna reser med tåg – behövde jag ladda min norska mobil (reser oftast med en extra mobil med tillhörande telefonkort från landet jag besöker; Tyskland, Danmark, England, Finland och Oslo, för att nämna några av de extra kort jag registrerat och använder mig av så länge det kostar hutlöst att använda min svenska mobil).




I tåg nr 58 på sträckan Stockholm – Oslo sitter elkontakterna i – taket! . Foto: Robert Sandström


Var är elkontakten? Det finns ju numera både internet och elkontakter på de flesta svenska tåg, så jag letade runt sätet. Kastade en blick upp mot taket. Där fanns de, flera meter bort. Hur har man tänkt? Ska resenären ta med sig en förlängningsdosa eller ska man stå och ladda sin telefon?

Hur svårt kan det vara att placera kontakten på väggen? Kräver högst en halv meter extra ledning … (Man kan ju undra varför de inte skruvade fast dem på tågvagnarnas tak på en gång, betydligt närmare kontaktledningen?)

Så till skillnader i kollektivtrafik och tunnelbanor i Sverige och runt om Europa. Förundras varje gång – nu senast i Oslo – över att det inte finns några spärrar. Ja, och i Köpenhamn finns heller inga förare!

Här som där finns mest automater där man förväntas köpa biljetten innan man kliver på tåget eller bussen.

Och det gör invånare/passagerare i Finland, Danmark, Norge, Tyskland och så vidare. Men inte i Sverige. Här hoppar vi över spärrarna, springer i rulltrapporna och vägrar att ställa oss åt sidan för avstigande passagerare.


Effektiva kontrollanter i arbete på Kottbosser Tor i Berlin.
Foto: Robert Sandström


Den biljettlösa resenären överträffar sin egen förmåga att hoppa högt. Kvittar hur höga spärrarna är, över ska man till varje pris. Ibland med ett elegant trestegshopp. Klarar man inte det kan man ju alltid ta rygg på den betalande passageraren …

Jag blir lika förbannad varje gång! (Bara så ni vet.)

Engelsmän betalar också, vilket inte är så konstigt eftersom det krävs en biljett både för att komma in och ut genom spärren. Ska nu Stockholms Lokaltrafik fortsätta med de meningslösa spärrarna borde man ta efter det exemplet.

I andra Europeiska städer med tunnelbana satsar man i stället på kontrollanter. Jag är övertygad om att det skulle bespara SL – och skattebetalarna – miljoner. Plus att det skapar meningsfulla jobb vilket alla vinner på.

I Berlin till exempel åker tjuvåkaren dit så det smäller om det, komma undan går inte. När en fripassagerare upptäcks omringas denne av alla kontrollanterna på tåget, vid nästa station går alla ut och där avkrävs den laglöse id-handlingar. Sedan är det bara att gå på posten och betala.(Jo, postkontoren finns kvar.)

Om man vägrar? Knalltransport till närmaste polisstation!
add comment ( 24 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | Nästa> Sista>>