Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Robert Sandströms Blogg
Gud give att jag måtte ha fel 
23 September, 2009, 09:05
Posted by Robert
Någonting i ryggmärgen säger mig att hysterin kring den befarade svininfluensan är osund. Min magkänsla säger mig också att jag bör avstå från att vaccinera mig, trots att jag gjort det varje oktober i ett antal år. Med gott resultat.

Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nöjer sig inte med att följa utvecklingen, utan ”vidtar nödvändiga åtgärder” och bestämmer att hela befolkningen ska massvaccineras.

Hela befolkningen, det vill säga drygt nio miljoner människor. Nio miljoner!

Absurt.


Foto: Arbetsmiljöverket

Verkligheten har hunnit ifatt Karin Boyes dagboksroman Kallocain som sågs som science fiction när den gavs ut 1940. Påverkad av resor i Sovjetunionen och Tyskland såg hon ett sjukt kontrollsamhälle framför sig. Handlingen är snäppet dystrare än i den flera år senare utkomna 1984 där George Orwell myntade uttrycket "Storebror ser dig"

I storebrorssamhället finns ingen personlig integritet. Alla avlyssnas och allt registreras, vilket är illa nog. Karin Boye gick ett steg längre och uppfann ett sanningsserum. Ingen kan värja sig.

Efter sjuårsåldern tillhör alla barn staten. I hemmen finns elektriska polisögon som registrerar allt. Inte ens i sängkammaren är medborgaren fredad. Kontrollsystemet fullbordas den dag kemisten Leo Kall uppfinner en drog, som får namn efter uppfinnaren, Kallocain. Serumet får människor att blotta sina innersta tankar och känslor.

När det visar sig att många har en hemlig önskan att få leva i frihet, utan övervakning, inför staten en ny lag: lagen om sinnelagets brottslighet. Alla kan dömas och alla kan ange alla.

1940 var detta science fiction. I dag är det fult möjligt. Ja, i viss mån är vi redan där, utan att staten har behövt ingripa.

Via internet kan vi se rakt in i många hem där människor visar upp de mest intima detaljer sedan de tagit av sig allt. Man är beredd att göra vad som helst för att synas och medierna är inte sena att hänga på. Förnedrings-tv finns snart sagt i varenda kanal. Public service skiljer sig inte nämnvärt från kommersiella betalkanaler.

Kallocain har kommit lite i skymundan för 1984. Det hindrar inte att Karin Boye kan ha sett längre än vad George Orwell ens vågade drömma. För hur kan vi vara säkra på att A(H1N1) har rätt kombination på vaccinet mot svininfluensan?

Vad händer om någon bokstav är omkastad, eller att siffrorna är felaktiga? Skulle inte det kunna äventyra hälsan och välståndet för en hel nation?

Är det risken för detta som har fått danskar och finnar att avstå från massvaccineringar? Är dansken och finnen i själva verket sundare än svensken?

Den här leken med siffror och bokstäver får många av oss att känna obehag?

Jag fruktar det värsta. Gud give att jag måtte ha fel.

add comment ( 14 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Man blir som man umgås 
19 September, 2009, 13:30
Posted by Robert
Kom inte och säg, att valet av kompis inte har betydelse. Det är skitsnack!

När Mona Sahlin väljer att slå följe med Lena Adelsohn Liljeroth och delar av den svenska kändiseliten till Mallorca på inbjudan av festfixaren Micael Bindefeld, som håller 50-årskalas på ett flott hotell i byn Deia, gör hon ett val.

Det visar också, med all tydlighet hennes klasstillhörighet. Snacka om klassresa.


Bindefelds hemsida

Frotterar man sig med kändiseliten är man en del av den, dess värderingar och ideal. Självklart är det dem hon identifierar sig med. Frågan är vilka förmåner dessa kan komma att dra nytta av om/när hon blir statsminister? Vi får vänta och se.

Nej, det saknar inte betydelse av att vara ”kompis” med ledaren för Sveriges största parti, därtill en påtänkt statsminister efter nästa riksdagsval. Sämre kompisar kan man ha; knappast bättre.

Vilken post får Bindefeld? Om inte i regeringen så åtminstone i en påtryckargrupp. Eller rent av en i en ny kulturutredning. (Valet är ju inte märkligare än att Lars Ohly kommer att få en portfölj i Monas ministär; utrikesminister kanske? Nej, jag skojar inte. Jag är bara förbannad.)

I slutet av juli 2007 skrev jag en ledare i Broderskap (som ges ut av Sveriges kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen) där jag frågade Mona Sahlin vad hon hade för minnen av barnpiss och sill? Och om hon alls hade upplevt det?


Foto: Fiskeriverket

Jag antog och antar att politiker som tjänar upp till sjutton gånger mer än en ”fattigpensionär” har svårt att identifiera sig med vanliga människor.

Sommaren 2007 fick en fattigpensionär 7 326 kronor i garantipension per månad. Som jämförelse angav jag att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt tjänade 126 000 kronor. Det är nästan en och en halv gång mer än vad pensionärens ”årslön” – per månad!

I sitt tal i Almedalen samma år nämnde Mona Sahlin ordet ”solidaritet” sex gånger. Ordagrant sa hon:

”Det var 25 år sedan jag var 25 år. Men jag har lärt mig stava till solidaritet”.

Jag är tveksam. Kanske har hon lärt sig bokstavera ordet, men innebörden …? Förstår hon den?

Solidaritet förklaras ofta med ”en för alla och alla för en”. Betydelsen ligger djupare än så. Solidarisk kan man bara vara med de sina.

Solidaritet är inget intellektuellt val man gör, utan en instinkt som man får med sig med modersmjölken. När solidaritet var realitet var barnpiss och sill en vanlig lukt i näsborrarna. Den hårda vägen lärde vi oss att vara solidarisk med de våra. Att värna våra kompisar och gelikar som delade samma öde.

Det begriper man bara om varit där. Det går inte studera in på skolbänken.

Jag ifrågasatte om det var rättfärdigt att tjäna 126 000 kronor i månaden. Att en statsminister, som styr landet och har det yttersta ansvaret för drygt nio miljoner invånare, gör rätt för 126 000 kronor i månaden betvivlar jag inte det minsta. Men jag kan varken förstå eller ha fördragsamhet med att Mona Sahlin ska ha samma inkomst.

Vad blir det kvar på 7 326 kronor i månaden när hyra och mat är betald? Räcker det till nya kläder? Nya glasögon? Tandläkarbesök? Livsnödvändig medicin? Nöjen? En tidningsprenumeration? En resa till Deia på Mallorca?

Nej, självklart inte.

Lite naivt frågade jag vem det var som hade bestämt att en socialdemokratisk partiledare ska ha samma lön som statsministern? Det skulle jag vilja veta, men jag fick inget svar.

Jag undrar fortfarande.

Fotnot:

På expressen.se bekräftar Mona Sahlin att hon månar om sina vänner. Precis vad jag påstår. Det är illavarslande ...

Saxat ur artikeln:

"DEIA, MALLORCA. Efter Expressens avslöjande i går - nu talar Mona Sahlin ut om kändisresan till festfixaren Micael Bindefelds 50-årspartaj på ett lyxhotell på Mallorca. Tillsammans med kyrkominister Lena Adelsohn och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni väljer hon bort kyrkovalet i morgon - för att festa och ligga på stranden. - Att måna om sina vänner sedan 20 år är också viktigt - jag gjorde det valet, säger Mona Sahlin till Expressen."

Relaterade länken nedan leder till artikeln.
1 comment ( 34 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
När fan blir gammal ... 
17 September, 2009, 11:52
Posted by Robert
När det oväntade hände brukade min salig mor säga: ”rätt som man går hamnar man på en holme”. Tänker så när jag ser att Alex Schulman ska predika i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Jag säger: "När fan blir gammal blir han religiös!"

Nu är inte Alexander Schulman särskilt gammal; 33 år är ingen hög ålder. Om han är religiös vet jag inte, men fan tro’t.

Att döma av hans bloggar kan man ju fundera … Å andra sidan är det lätt att förstå om han söker tröst, förlåtelse och nåd. Faderskapet kan också ha påverkat honom.

Roligt är det under alla förhållanden, säkert drar det också många till kyrkan. Eftersom predikan infaller samma dag som Kyrkovalet, 20 september, hoppas i alla fall jag att en och annan kyrkobesökare tar tillfället i akt och röstar. Själv har jag redan gjort det (förtidsröstade häromdagen).

Förutom att Alex, som han föredrar att kalla sig, retat upp nationen med sin numera nedlagda blogg har han skrivit ett ömsint porträtt om sin far, den legendariske tv-producenten Allan Schulman som skapade Tv-succéer som Kvitt eller dubbelt och Hylands hörna. Icke att förglömma den återigen aktuella Här är ditt liv.

Jo, det var Allan som producerade serien och rutan syntes en annan Tv-personlighet, Lasse Holmqvist.

Alexanders bok, Skynda att älska (Forum), är värd att läsa. Köp eller låna den. I sin predikan ska han tala om den.

Nu ska jag inte kasta sten i glashus eftersom jag själv predikat. Ömsom vin, ömsom vatten. Det ska erkännas. Mina teologiska studier ledde inte till examen och jag växlade väg långt innan prästvigning ens kom på tal. Fast tanken fanns där. Journalistiken skulle i stället bli min bana, och i båda yrkena är orden verktyget. Där delar Alex och jag samma öde.

Vis av min egen erfarenhet vet jag att två till synes helt oförenliga personligheter kan rymmas i samma människa. Endast Vår Herre kan rannsaka hjärtan och njurar. Vad säger att inte Alex har en kristen tro? Därför ska det bli intressant att lyssna på honom på söndag (20 september) i Hedvig Eleonora kyrka.

Som sagt, tag tillfället i akt och rösta i kyrkovalet samtidigt.


Foto: Forum
Länk till Alexanders pappablogg http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen
Länk till min recension av Skynda att älska i Broderskap nr 13 2009 http://www.tidningenbroderskap.se/index ... ar_id=4466
Länk till Aftonbladet, som också skriver om Alex' predikan http://www.alltomstockholm.se/start/article142861.aos


1 comment ( 38 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Tre kilo och åtta hekto 
13 September, 2009, 21:40
Posted by Robert
Så mycket väger den av Svenska Akademien nyutgivna Svensk Ordbok; straxt ett oundgängligt standardverk innehållande 65 000 uppslagsord som ska få oss att förstå orden i text och upplysa oss om dess härkomst och ålder. Bland annat.

Bakom verket ligger 45 års arbete och SO, som den förkortas, kommer säkert att bli lika oumbärlig som mobiltelefonen. Åtminstone för oss som har språket som levebröd och aldrig förtröttas över att förundras och glädjas över ordens ”Snille och smak”.


Foto: Robert Sandström
Akademiledamoten Sture Allén presenterade med stolthet Svenska Akademiens Svensk ordbok då den presenterades på källargränd 4 i Gamla stan i Stockholm där Svenska Akademien huserar.

Ja, hur gjorde vi förr? Till exempel innan mobiltelefonen fanns och vi kommunicerade via den väggfasta telefonen i bakelit. Någon som kommer ihåg?

Säkert kommer SO att bli lika självklar som Svenska Akademiens Ordlista, SAOL, hittills varit för snart sagt gemene man; under årtionden en av vårt lands mest spridda publikationer. Praktiskt taget i var mans hem. På nattygsbordet och pakethållaren hos varje sann journalist.

Idiom, korshänvisningar från morfologiska exempel, stilrutor och beskrivningar i alla ära. Det som mest imponerar på mig är dateringar av 1900-tals ord och källangivelser av förstabelägg. En viktig hjälp för den som vill vara trovärdig i sitt självbiografiska berättande. Att till exempel säga att man åkte moped 1950 låter sig inte göras. Ordet kan dateras tidigast till 1952 med härledning till motor och pedal.

Miljön, som är ett av modeorden för dagen, och nämns i både möjliga och omöjliga sammanhang hade inga aktivister förrän 1971 även om miljöförstöring kom på tal redan 1964.

Minns ni modeorden mobbning, bilateral, infrastruktur, indoktrinering och interurban? För att inte tala om uttryck som ”gräv där du står”, ”synergieffekt” och ”utbrändhet”. Som kom att följas av debriefing och utbrändhet.

Solidaritet, rättvisa och jämlikhet är det väl ingen som kommer ihåg längre? Dessa ord kan vi glömma. Det förstnämnda ska dock icke förväxlas med ”en för alla och alla för en”, ett bättre ord för rättvisa är rättfärdighet och jämlikhet förväxlar vi alltför ofta med jämställdhet. Eller tvärtom; båda eller bägge kan i rätt sammanhang ha sitt berättigande.

Däremot tycker jag att vi kan enas om att det är bara hundar som kan ge upphov till skall. Skriv ska istället.

Bilateral dök upp i svenska språket 1904, mobbning, som också kan stavas utan ”n” började vi använda 1969. Indoktrinering uppträdde redan 1956 även om det skulle dröja ett par decennier till innan det närmast blev en landsplåga och prydde de flesta förstasidor och löpsedlar. Ungefär som när knark och mord ännu hade nyhetens behag; nu så vanligt att man knappt ens tar notis om det när det dyker upp. Mer än en notis blir det också mer sällan i morgontidningen.

Innebörden förändras över tid, till exempel är gärningsmannen en ogärningsman i dag. Annat var det då ordet första gången uppträdde i svenska språket, 1737. Då betydde det ”person som gjort någonting”. Till exempel en hantverkare.

De andra orden får du slå upp själv.

Du ska naturligtvis köpa Svensk Ordbok som presenteras i två band och distribueras av Norstedts förlag. Priset kommer av allt att bli modest (blygsamt; historiskt sedan 1638 ur latinska modes’tus som betyder anspråkslös).

Förlåt, men jag kunde inte hålla mig.

Den som kan det, hålla sig och vill tjäna en hacka kan vänta några veckor. Svensk Ordbok kommer att lanseras på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 24-27 september. Därefter följer med största sannolikhet kampanjer av olika slag som nedbringar priset.

Det betyder inte att du kan spara några pengar på att vänta, däremot besparas du från att betala en större utgift.

add comment ( 15 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
Det går inte att lagstifta om civilkurage 
11 September, 2009, 15:47
Posted by Robert
Civilkurage, sug på ordet. Vet du ens vad det betyder?

Svenska Akademiens nyutgivna Svensk Ordbok ((Norstedts) förklarar att det handlar om ”förmåga att utan fruktan hävda sin egen ståndpunkt gentemot överhet eller dylikt, och trots risk för straff.” Justitiedepartementet tar det bokstavligt och vill med lag tvinga allmänheten att ingripa.

Som om en lagstiftning skulle ändra på någonting!?

Förmyndarsamhället vet inga gränser. Det som borde vara en självklarhet ska nu upphöjas till lag. Vem tror att någon sätter sitt liv på spel bara för att det påbjuds i lag? Inte jag i alla fall.

Det är lika dumt som att det en gång var förbjudet att gå mot röd gubbe i trafiken. Efter att en av Hagasessorna trotsat lagen togs den bort; om jag minns rätt (vilket jag tror att jag gör?).

Nej, information och kunskap är det enda som hjälper.

Med all rätt ska man känna rädsla i vissa situationer, och inse att man ingenting kan göra. Har själv ett färskt exempel. För någon vecka sedan var jag inne i centrala Stockholm. Från Åhléns kom en man rusande med, som det visade sig, en stulen ryggsäck. Hack i häl kom ett butiksbiträde och efter honom en väktare.

Rusande och villt frustande rakt mot mig!

Vad skulle jag göra? Lägga krokben? Ställa mig i vägen?

Men om den flyende bar kniv? Eller var ”påtänd” av knark”?

Hur skulle jag kunna veta det och avgöra om jag utsatte mig för fara för mitt eget liv? På två – tre sekunder?

Nej, jag ingrep inte. Och känner ingen skuld för att jag inte gjorde det. Jag vågar ändå påstå att jag har ett mått av civilkurage, inympat med modermjölken. Från en tid då etik och moral var levande begrepp. Uppfostran kallas det visst.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lag-om ... s-1.949338
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3499841.svd

add comment ( 17 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | Nästa> Sista>>