Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Robert Sandströms Blogg
Över hövan bönhörd 
27 August, 2015, 22:43
Posted by Administrator
Inte för att jag har stått i predikstolen denna natt likt prästen i Gösta Berlings saga, men regn har jag fått över hövan.

I natt blev jag således bönhörd och fyrverkeriet på himlen stod inte långt efter det som hälsade mig välkommen hit till Mae Ramphung Beach för drygt en vecka sedan.

Klockan tre i natt kom det så, allt på en gång. På några minuter sjönk utomhustemperaturen 6,9 grader. Det var riktigt skönt.

Tog fram kameran, utifall att jag skulle lyckas fånga skådespelet på himlavalvet. Får nog säga att jag gjorde det. Kolla bilden, som togs från balkongen i becksvart mörker!


Foto: Robert Sandström©

Regnet som föll i Broby kyrka gick heller inte av för hackor. Så här beskriver Selma Lagerlöf det.

”Men vindstöten var blott åskvädrets förelöpare. Det kom dragande fram med en hastighet utan like. När psalmen var sjungen och prästen stod vid altaret, ljungade redan blixtarna, och åskan brakade lös, förtagande ljudet av hans ord. När klockaren spelade upp utgångspsalmen, smattrade redan de första regndropparna mot de gröna fönsterrutorna, och människorna stormade alla ut för att se på regnet. Men de nöjde sig inte med att se. Somliga gräto, andra skrattade, under det de läto det strida åskregnet strömma ner över sig. Ack, vad deras nöd hade varit stor! Vad de hade varit olyckliga! Men Gud är god. Gud låter regn falla. Vilken glädje, vilken glädje!”

Ur Gösta Berlings saga, TJUGUNIONDE KAPITLET, Torkan.

add comment ( 17 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Paus, chock och operation 
16 July, 2015, 13:23
Posted by Administrator
Det blir operation i höst – min sista hoppas jag. Ett hål i högra örats trumhinna ska lagas, med myringoplastik där de går in bakom örat, lyfter upp trumhinnan och lägger en ”ny” trumhinna – gjord av en bit av muskelhinnan från tinningmuskeln som de plattar till – under den trasiga.

Jag står på väntelistan på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Operationen tar ett par timmar under lokalbedövning.


Örats delar. Original: Dan Pickard

En vecka efter operation får jag gå med en bomullsliknande inpackning i hörselgången för att vävnaden ska röra sig så lite som möjligt. Materialet bryts ned av kroppen inom någon månad och sedan tar det ytterligare ett par månader innan hörseln börjar fungera som den ska.

Under tiden kan man få både en lockkänsla och biljud i örat. Precis det jag har nu, till följd av att jag av outgrundlig anledning fått ett ärtstort hål på trumhinnan. Först var det ett litet, litet hål, som snart växte sig större och större.

Säg den glädje som varar. Under våren fick jag nya hörapparater, för första gången också på båda öronen och resultatet var högst påtagligt. Jag kunde plötsligt höra ljud jag aldrig hört tidigare och bättre än så här har aldrig min hörsel varit.

Som en blixt från klar himmel försämrades hörseln av att ljudet burkades. Gradvis blev det sämre och det var då det växande hålet i trumhinnan upptäcktes. Hörapparaterna har sedan justerats och jag hör nu bara med hörapparaterna på mig.

En bieffekt av de högt ställda ljudet är att den som går bredvid mig hör sig själv i min hörapparat när vi samtalar. Det piper också rätt som det är, och ljudet på teven tvingas jag skruva upp för att hänga med i programmen som visas.

Hamnade i ett chocktillstånd då detta hände. Då visste jag varken att hörapparaterna kunde justeras uppåt eller att det gick att reparera trumhinnan. Nu vet jag också att operationen är mycket vanlig och att den utförs både på barn och vuxna.

Att plötsligt förlora hörseln har gjort mig medveten om hur isolerande det är att inte höra. Att sitta med en grupp människor och inte höra vad de säger är inte roligt. Det har medfört att jag hållit mig undan och under lång tid tedde sig vardagen mycket mörk.

Det är också en av anledningarna till att jag avhållit mig från både bloggen och sociala media under en längre tid.

(En annan orsak är att min blogg ska få ett helt nytt utseende och fram till dess kommer jag inte att skriva någonting. Detta blir därför mitt sista inlägg på en tid.)

Jag hoppas att detta blir min sista öronoperation. Den första utfördes innan jag var två år gammal. Sedan har jag opererats i vänster öra ett otal gånger innan jag fick hörsel på det örat genom en unik operation 1993.

Hörselgången borrades upp och kläddes med underhud från överarmen. Hammaren, städet och stigbygeln mejslades till av ett hörselben och av tuggmuskeln gjorde de en konstgjord trumhinna.

Operationstekniken har gått framåt och i dag använder man tinningsmuskeln i stället för tuggmuskeln till trumhinna. Det verkar vara ett riktigt val, för min vänstra trumhinna har upplevts som väldigt ”tjock” av alla läkare som tittat in i mitt vänstra öra genom åren.

I dag har man också utvecklat olika former av hörselimplantat där man för in en elektrod i hörselsnäckan vars impulser aktiverar hörselnerven som i sin tur skickar nervimpulser till hjärnans hörselbark där de uppfattas som ljud.

Numera görs även benförankrade implantat där ljudet inte passerar hörselgången eller mellanörat. I stället skickas ljudet runt och stimulerar innerörat naturligt genom benledning varifrån hörselnerven överför signalerna till hjärnan, så att personen kan höra ljudet.

Hörseln blir inte bättre av operationen i höst, men jag kommer att höra bättre. Jag slipper också det burkade ljudet och kommer att kunna bada utan risk för öroninflammationer. Jag hoppas också få tillbaka den goda hörsel som jag fick med de nya hörapparaterna.

Tala om höjd livskvalitet.
add comment ( 18 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Mitt mått på kultur, makt, etik och moral 
25 May, 2015, 10:49
Posted by Administrator
EN AV MINA läsare av min blogg har ställt frågan: ”Vad är kultur för dig?” Efter att ha funderat några dagar innefattar mitt svar även Etik, Moral och Makt. Mitt mått är också hur vi tar hand om varandra.

Frågeställaren har utländsk bakgrund, och som invandrare har denne svårt att förstå ”Svensk kultur”. Frågan är till synes enkel, men ytterst komplicerad att besvara. Nationalencyklopedin, NE, - som står för vår tids vetande – behöver flera sidor för att förklara begreppet.


NE beskriver ordet Kultur i termer som: odling och bildning, och det förtydligas med flera artiklar, författade av bland andra Harry Järv (se nedan).

Med det skulle man kanske kunna låta sig nöja, men det är inte ett tillfredsställande svar och knappast någonting som min frågeställare skulle nöja sig med.

För ett ge ett uttömmande svar hänvisar NE till de stora tänkarna och filosoferna Cicero, Samuel von Pufendorf, Hobbes, Kant, Herder och Spengler. Uppslagsverket beskriver också Ett kulturantropologiskt synsätt, Finkultur och Modeller för kulturell evolution.

Litteraturhänvisningen är omfattande och bland artikelförfattarna märks, som ovan nämnts, förre biblioteksrådet Harry Järv, som var ställföreträdande riksbibliotekarie vid Kungliga biblioteket och också var en av de frivilliga finlandssvenskarna som deltog i Finlands krig.


Harry Järv (bilden) var kompanichef för ett spaningskompani vid regementet IR61, som var ett svenskspråkigt förband, under fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen 1941 – 1944. Dramadokumentären Framom främsta linjen om det finska fortsättningskriget är baserad på fänriken Harry Järvs bilder och dagboksanteckningar från fronten. I filmen spelas han av skådespelaren Tobias Zilliacus som leder sitt kompani vid stödjepunkten vid Svir.

Film och dramadokumentärer är också kultur, men kulturbegreppet som sådant är förstås mycket vidare än så. På grund av sitt stora omfång och skiftande innehåll har det också gett upphov till vetenskaper som tillämpar helt olika metoder för att förklara vad som menas.

För mig är kultur ett mått på hur vi tar hand om varandra. Det är ett synsätt som går att använda inom det mest skilda områden och i livets alla skeenden, från det vi föds till vi begravs – och också hur vi tar hand om våra döda.

Eftersom kyrkogårdar har en rogivande effekt på mig upprörs jag alltid när gravar skändas, gravstenar välts och blommorna på gravarna skövlas. För mig är det barbari (brist på kultur och förfinat levnadssätt).

Mitt andra mått på kultur är etik och moral. Det förstnämnda är för mig ett ”regelverk” och det senare hur detta regelverk efterlevs. Det bygger naturligtvis på en värdegrund, i mitt fall en kristen tro och politiskt en demokratisk socialism.

Tredje måttet är makt. Makt att påverka och förändra. Det i sin tur kräver insikt, moral och – kultur. Den som har makt måste inse och förhålla sig till det. Makten får dock aldrig utövas, för i samma stund som den används förlorar den sitt värde.

Skramla gärna med vapnen, men bruka dem inte!

Låt mig återvända till Nationalencyklopedin och citera dess inledande förklaring:

”Cicero talade om själsodling, renässansens humanister om att odla intellektet. Samuel von Pufendorf kontrasterade – i anslutning till Hobbes – kulturtillstånd mot naturtillstånd och vidgade begreppet kultur från individen till att gälla gruppen (1686). Kant definierade kultur som ”något högre än vad naturen själv kan åstadkomma”, Herder använde termerna kultur och kultiverad om den historiska utvecklingen – han talade om ett folks tilltagande kultur – och Spengler slutligen ansåg att kultur är en organisk livsyttring som föds, utvecklas, fulländas och dör inom nationer, folk och samhällsgrupper.”

Jag vill också citera en dikt av arbetarförfattaren och lyrikern Ragnar Jändel (1895 – 1939):


Ragnar Jändel (bilden) föddes den 13 april 1895 i Jämjö socken i Blekinge, och avled den 6 maj 1939 i Gryt i Ronneby.

Jag längtar hem – hem till en kyrkogård
som jag har kär. Det blommar, blommar där.
Den ligger över havet, högt och fritt,
sällsamma sånger sjunger vinden där.
När jag i dödens famntag låg en stund,
så mycket kärt blev då begravet där.
Nu sjunger havet alltid nedanför
om allt som dog och ändå aldrig dör.
Trots allt det sjunger, blommar vackert där

Fotnot: Svir
En 224 km lång flod i västra Ryssland. Den rinner från Onega till Europas största insjö Ladoga. Floden kan även betraktas som östra Karelens sydgräns och den ingår även som en del av vattenleden Sankt Petersburg-Moskva. Svir är den största floden som rinner till Ladoga. Ladoga avvattnas i sin tur av Neva.
Under fortsättningskriget avancerade finländska trupperna ända fram till flodens nordvästra del, vilken hölls tills Sovjetunionen påbörjade sin storoffensiv 1944.
add comment ( 47 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
En ung begåvad fotografs världsnyhet 
21 May, 2015, 04:47
Posted by Administrator
EN VÄRLDSNYHET BJUDER oss på en unik möjlighet att inte bara titta in i en värld som enbart förunnats ett enda reportageteam att vistas i, dokumentera och uppleva.



Vi får också promenera runt, förundras, förvånas och överraskas i den kolossala Son Doong-grottan i Vietnam.

Missa inte den unge begåvade Stockholmsfotografen Martin Edströms 360-graders-panoramareportage som precis har publicerats publikt på National Geographics hemsida.

Detta är stort, detta är mäktigt. Mitt uppriktiga GRATTIS till Martin för ett strålande arbete!

Om du klickar på bilden eller trycker här så kommer du till Martin Edströms 360-gradiga panoramareportage.
add comment ( 23 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Jag skrev ett brev … 
19 May, 2015, 19:56
Posted by Administrator
… TILL OLOF PALME som kom att betyda mer än jag någonsin kunnat ana. Två män i en mellansvensk stad vräktes av sin hyresvärd från den lägenhet de hyrt i flera år då det framkom att de var homosexuella. Och detta med stöd av lagen!

Året var 1978, och jag blev så upprörd att jag fattade pennan och skrev ett brev till dåvarande statsministern Olof Palme. Brevet inledde jag med:

– Partibroder!

Jag krävde att han, som ledare för Sveriges största politiska parti – som innehaft regeringsmakten i fyrtio år – skulle gå i bräschen för att stärka de homosexuellas rättigheter.


I svaret på mitt brev till Olof Palme underströk han att det inte var acceptabelt att någon förvägras arbete eller bostad på grund av sin homosexualitet: ”Jag har själv ingripit när något sådant fall av diskriminering kommit till min kännedom och inom min räckvidd.” Bilden är tagen i Almedalen 1979. Foto: Hans Hemlin

Jag hänvisade till, att Olof Palme i sin valupptakt sagt: ”Det är viktigt att människorna känner trygghet, på det ska 1980-talets politik bygga!”.

Nordens största kvällstidning, Expressen, hade också haft en rad sensationsartiklar om ”Den homosexuella prostitutionen”. Med hänvisning till dessa artiklar skrev jag:

”Följden av sådan journalistik ökar risken för att homosexuella ska utsättas för våld. Förstår socialdemokraterna vad ett nytt uppflammande av fördomarna kan medföra? Vad är partiet berett att göra, och hur vill Du motverka diskriminering mot homosexuella?”

Jag framhöll vikten av att homosexuella som lever i en parrelation borde få åtnjuta samma trygghet som heterosexuella par vad gäller bostadsbidrag, arvsfrågor, vårdnadsrätt av barn, bostad, arbete etcetera.

Avslutningsvis i brevet frågade jag Olof Palme om han var beredd att gå i främsta ledet för att avskaffa fördomarna.

Konkreta åtgärder

Jag ville inte ha någon ”utredning” som skulle medföra flera års väntan på konkreta åtgärder. I stället ville jag att lagarna skulle ändras fortast möjligt och att diskriminering av homosexuella skulle förbjudas.

Palme svarade med att tillsätta Homosexutredningen som skulle utreda ”Homosexuellas situation i samhället”. 1984 kom utredningens betänkande och en rad förslag på åtgärder som juridiskt och socialt skulle jämställa homosexuella med heterosexuella.

Mest homoaccepterande landet

Betänkandet kom så småningom att leda till sambolagen, homosexuellas rätt att adoptera, samkönade äktenskap med mera. Förändringar som gjort Sverige till ett av de mest homoaccepterande länderna i världen.

Självklart är jag stolt för att ha initierat Homosexutredningen. Stolt och också nöjd med alla förändringar som kommit till stånd.

I Olof Palmes svar till mig formulerade han den socialdemokratiska homopolitiken. Han skrev bland annat:

”De senaste årens öppenhet kring homosexualitet och de homosexuellas villkor tror jag har ökat kunskaperna om era problem och därmed bidragit till att öka förståelsen hos allmänheten för era villkor. Det hindrar inte att jag delar Din uppfattning att homosexuella i allt för många avseenden är diskriminerade.

Det skall medges att socialdemokratin under tidigare år kunde och borde ha gjort mer för att förändra och förbättra villkoren för de homosexuella. Själva har ni bidragit med en större öppenhet som jag tror gagnat era angelägna krav. Det är en viktig uppgift för framtiden.

Den socialdemokratiska politiken har alltid syftat till att skapa större rättvisa och trygghet i samhället. Till varje reform har knutits förhoppningen att förbättra villkoren för flertalet och undanröja orättvisor. Till övervägande del har det arbetet krönts med framgångar. Ändå kan vi konstatera att många orättvisor kvarstår. Till dessa räknar jag den diskriminering som alltjämt drabbar homosexuella på olika sätt.”

---

”Naturligtvis kan vi inte acceptera att någon förvägras arbete på grund av att hon eller han är homosexuell. Inte heller skall någon förvägras rätten till bostad av den anledningen. Jag har själv ingripit när något sådant fall av diskriminering kommit till min kännedom och inom min räckvidd.”


Föga anade väl Olof Palme att vår brevväxling i sin förlängning skulle leda till att socialdemokraternas kongress 29-31 maj i Västerås kommer att besluta att Socialdemokraternas förbund för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter ska vara en formell sidoorganisation med en plats i partiets verkställande utskott.

Inte jag heller …
2 comments ( 355 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | Nästa> Sista>>