Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Robert Sandströms Blogg
33 nyktra år – så började min nykterhet 
10 July, 2014, 16:07
Posted by Administrator
BESTÄMMA SIG, SA psykiatrikern som satt på sängkanten.
– Bestäm dig!
– Ja, men... hur då? undrade jag.
– Det är enkelt. Det är bara att bestämma sig, och sedan sluta. Och när man väl har bestämt sig så slutar man. Så enkelt är det. Jag vet inget annat sätt, sa psykiatrikern övertygande.
Jag tvivlade, och försökte med en trevare:
– Men, hur gör man?
– Du bestämmer dig för att sluta dricka sprit, och så gör du det! Det är allt, sa psykiatrikern.
– Men jag har ju slutat så många gånger förut, försökte jag. Och det har inte hjälpt ... Efter en tid har jag börjat dricka igen, och då alltid mer än förut. Jag har, så att säga tagit igen det jag förlorat, med råge.
– Men du har aldrig bestämt dig. Det är det DU måste göra. Bestämma dig, sa psykiatrikern. Sedan pratade han inte mer om det.

Foto: systembolaget.se

Jag hade kommit in till sjukhuset med ambulans under natten. Läkarteamet jobbade med mig i flera timmar för att återföra mig till livet.
Tidigare under natten hade jag svalt alla tabletter som jag fått under årens lopp, mot "sömnsvårigheter", "oro", "ångest". Färgglada tabletter, med lika färgglada namn, som skulle dämpa ångest och oro.
Jag svalde tabletterna med hjälp två helflaskor sprit. Sedan ringde jag mamma.
Jo, det är sant. Jag minns det inte, men hon har berättat att jag somnade vid telefon. Hur hon tvingades gå till sin väninna mitt i natten, två trappor ned, över gården, och så två trappor upp – fast hon hade ont av sina bensår och knappt kunde gå – för att låna hennes telefon. Och ringa 90000.
Poliserna fick slå sig in i lägenheten som jag barrikaderat mig i genom att låsa såväl ytterdörren som köksdörren.
Läkarna kämpade i mer än två timmar för att få liv i mig. När jag magpumpats kördes jag upp till en uppvakningsavdelning varifrån jag sedan flyttades över till en vårdavdelning.
Rummet var kallt, mycket kallt. Läkaren satt på sängkanten när jag vaknade. Han förklarade vad jag hade varit med om, och han berättade hur jobbigt det hade varit att väcka mig tillbaka till livet.
– Du måste erkänna att du är alkoholist, att du inte tål sprit, och att du aldrig mer kommer att tåla det. Först då kan du sluta. Om du bestämmer dig.
– Det finns inget annat sätt. Du behöver inga tabletter, inga psykologer, ingenting. Det enda du måste göra är att resa tillbaka i ditt liv och söka reda på varför det gick snett. Vad var det som brast?
– Varför flyr du? Och vad flyr du ifrån? Vad är det du inte vågar göra upp med i ditt förflutna?
– Ta reda på det. När du ändå håller på, tag också reda på allt vad du kan om alkohol, hur den verkar, och vad som händer i din kropp och din hjärna när du dricker sprit, sa psykiatrikern.
Jag försökte säga att det där … Det hade jag prövat förut …
– Bestämmer du dig verkligen så klarar du det här. Du behöver ingen annan hjälp än vad du kan få av dig själv. Det är bara du som kan resa tillbaka i ditt liv, och det är bara du som vet vad som händer i din hjärna när du dricker alkohol.
– Ta reda på det. Men bestäm dig redan här och nu, sa psykiatrikern och föreslog att jag skulle vara borta från jobbet i tre månader, för att i lugn och ro fundera på den fortsatta färdriktningen.
Läkarens enda krav var att jag höll mig nykter, och att jag bestämde mig. Han kunde inte hjälpa mig mer, sa han. Han bedömde mig inte som sjuk, eller i behov av psykiatriker eller psykolog.
– Bestäm dig, sa psykiatrikern.
Då bestämde jag mig. 10 juli 1981.
add comment ( 25 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
SJ och SL är ungefär lika dumma 
30 June, 2014, 12:58
Posted by Administrator
Man ska inte sluta att förundras. Vare sig över SJ eller SL och tunnelbaneåkare. Jag tar dem i nämnd ordning. Och börjar med elkontakterna i taket på uppfräschade och renoverade passagerarvagnar från 1970-talet som bland annat trafikerar sträckan Stockholm – Oslo.

På hemväg från kjempefina dagar i Oslo – dit jag gärna reser med tåg – behövde jag ladda min norska mobil (reser oftast med en extra mobil med tillhörande telefonkort från landet jag besöker; Tyskland, Danmark, England, Finland och Oslo, för att nämna några av de extra kort jag registrerat och använder mig av så länge det kostar hutlöst att använda min svenska mobil).




I tåg nr 58 på sträckan Stockholm – Oslo sitter elkontakterna i – taket! . Foto: Robert Sandström


Var är elkontakten? Det finns ju numera både internet och elkontakter på de flesta svenska tåg, så jag letade runt sätet. Kastade en blick upp mot taket. Där fanns de, flera meter bort. Hur har man tänkt? Ska resenären ta med sig en förlängningsdosa eller ska man stå och ladda sin telefon?

Hur svårt kan det vara att placera kontakten på väggen? Kräver högst en halv meter extra ledning … (Man kan ju undra varför de inte skruvade fast dem på tågvagnarnas tak på en gång, betydligt närmare kontaktledningen?)

Så till skillnader i kollektivtrafik och tunnelbanor i Sverige och runt om Europa. Förundras varje gång – nu senast i Oslo – över att det inte finns några spärrar. Ja, och i Köpenhamn finns heller inga förare!

Här som där finns mest automater där man förväntas köpa biljetten innan man kliver på tåget eller bussen.

Och det gör invånare/passagerare i Finland, Danmark, Norge, Tyskland och så vidare. Men inte i Sverige. Här hoppar vi över spärrarna, springer i rulltrapporna och vägrar att ställa oss åt sidan för avstigande passagerare.


Effektiva kontrollanter i arbete på Kottbosser Tor i Berlin.
Foto: Robert Sandström


Den biljettlösa resenären överträffar sin egen förmåga att hoppa högt. Kvittar hur höga spärrarna är, över ska man till varje pris. Ibland med ett elegant trestegshopp. Klarar man inte det kan man ju alltid ta rygg på den betalande passageraren …

Jag blir lika förbannad varje gång! (Bara så ni vet.)

Engelsmän betalar också, vilket inte är så konstigt eftersom det krävs en biljett både för att komma in och ut genom spärren. Ska nu Stockholms Lokaltrafik fortsätta med de meningslösa spärrarna borde man ta efter det exemplet.

I andra Europeiska städer med tunnelbana satsar man i stället på kontrollanter. Jag är övertygad om att det skulle bespara SL – och skattebetalarna – miljoner. Plus att det skapar meningsfulla jobb vilket alla vinner på.

I Berlin till exempel åker tjuvåkaren dit så det smäller om det, komma undan går inte. När en fripassagerare upptäcks omringas denne av alla kontrollanterna på tåget, vid nästa station går alla ut och där avkrävs den laglöse id-handlingar. Sedan är det bara att gå på posten och betala.(Jo, postkontoren finns kvar.)

Om man vägrar? Knalltransport till närmaste polisstation!
add comment ( 24 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Ingen högoddsare påstå S och M går samman 
21 June, 2014, 22:00
Posted by Administrator
Hade jag skrivit det här när det stod klart för mig — för sådär fyra - fem veckor sedan - hade det varit en högoddsare. Nu är jag inte först med att sia om att S och M delar regeringsmakten efter höstens val; "För landets bästa."

Efter senaste opinionsundersökningarna, och om prognoserna håller fram till valet, är det ganska självklart att det blir så. Ett land måste regeras, vilket kräver en stark och tydlig majoritet. Läs: S och M i koalition.

Andra alternativ i skrivande stund är bara önsketänkande. Fi och V kommer aldrig in i en S-regering; de sistnämnda har inte ens där att göra. Återstår en minoritetsregering ledd av Löven med Mp som samarbetspartner och det tror jag inte på.

S och M kan bilda en stabilare pakt om opinionssiffrorna står sig. Och detta i namn av att "rädda landet" då de därigenom slår undan benen för SD som av allt att döma lär få tolv - fjorton procent av väljarnas röster.

Någon större skillnad på S och M:s politik är det inte; båda partierna värnar den arbetande medelklassen och båda exkluderar arbetslösa, lågavlönade och fattigpensionärer. När båda undviker att tala om sina värdegrunder är de till förväxling lika varandra.

Jag undrar om de ens själva kan skilja på vems förslag som är vems vare sig de gäller skola, omsorg eller arbetsmarknadspolitik. De lovas runt ... Börjar man räkna på vad överbjudningarna kostar är det faktiskt mycket pengar.

Siste socialdemokraten jag hörde prata om ett framtida Sverige var min framlidne partikamrat Sten Andersson.

I början av 1980-talet besökte Sten Andersson en verdandikongress på vilken jag var ett av ombuden. Han talade lyriskt om ett framtida Sverige årtionden framåt och mötte stående ovationer.

Ett liknande tal efter det har i alla fall inte jag hört en s-märkt minister hålla ...

Odd Engström lyssnade förvisso på "en ton i rörelsen" och förklarade bland annat skillnaden på att vara svag och skör. Begrepp som oftast sammanblandas.

Bengt Göransson Foto: Ersatz förlag

Min mentor och store förebild Bengt Göransson — folkbildaren framför andra och kulturminister i Palmes andra ministär — är mig veterligt den enda socialdemokrat som i dag står upp hela vägen för arbetarrörelsens värdegrund — och ständigt, oförtröttligt, predikar den.

Hur vore det om Löfven & Co bjöd in Bengt till några möten med partistyrelsen, verkställande utskottet och partiets valstrateger?

Bättre folkbildare finns inte i detta land.
Hinner ni inte — det är ju mycket att stå i med Almedalen och bara tre månader till valet — så kan väl Partihögkvarteret på 68-an köpa in Bengts "Tankar om politik" (Ersatz förlag).

Det är en bok varje rättrogen sosse bör ha på nattygsbordet. Bra att också ha i innerfickan när argumenten och självförtroendet tryter om opinionssiffrorna dalar.

Robert Sandström
add comment ( 27 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Tack Fredrik för att du väckt min kämpaglöd 
15 June, 2014, 13:20
Posted by Administrator
Tack Fredrik för att du väckt min kampanda. Din ledarkrönika i Aftonbladet (7 juni 2014; se länken nedan) fick mig att inse att också jag måste bidra med min färdighet (författande) för folkhemmets återskapande.

Det är minst sagt hög tid att sätta stopp för alliansregeringens tabula rasa av årtiondens folkhemsbyggande. Men hur mycket de än tar i kommer de aldrig att kunna auktionera bort solidariteten, vår välfärds grundbult och ryggraden i ett modernt samhällsbyggande.

Jag är och förblir jag socialdemokrat även om jag möter mig själv i dörren när vi pratar demokrati. För mig är det solklart, att den som är slagen till slant aldrig kan bli mynt. Skulle jag byta klassidentitet blir jag antingen en överlöpare eller förrädare.

Det skulle inte spela roll vilket som, jag vore en svikare; någon man inte längre kan lita på.



Fredrik Virtanen (bilden ovan) är liksom jag övertygad om att solidariteten går mot en renässans. Men låt mig betona skillnaden på solidaritet och solidaritet.

Ordböckerna talar i regel om termen i det franska rättsväsendet som betecknade det som fortfarande kallas solidariskt ansvar. Principen kunde uttryckas som "en för alla, alla för en".

Solidaritet passade därför väl in i ett socialt och politiskt sammanhang. Men – vi kan bara vara solidariska med våra egna. Sammanhållning mellan människor inom en grupp, klass, nation eller om så hela världen förutsätter en gemensam grundsyn.

Blanda för allt i världen inte ihop denna grundsyn med det populistiska begreppet värdegrund. Begreppen hör förvissa samman, men är ändå inte samma sak.

I sammanhanget vill jag påminna om att det inte är Kristdemokraterna som myntade det begreppet, även om de hävdar att så är fallet. Nej, det var en socialdemokratisk regering som skrev in ordet i 1998-års läroplan (Lpfö 98).

Och mannen som banade väg för det var ingen mindre än dåvarande skolministern Göran Persson. Trott om ni vill, men så var det.


add comment ( 24 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
Det ska kosta att kränka ... 
3 May, 2011, 12:57
Posted by Administrator
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) skriver i dag (3 maj 2011) på Internationella dagen för Pressfrihet på Svenska Dagbladets debattsida att kränka pressfriheten ska få kosta!

Det är ett ord i rättan tid!

Robert Sandström


EU-minister Birgitta Ihlsson sjunger ut i Svenska Dagbladet.
Foto: Riksdagen

Debattartikeln återges här i sin helhet.

Att kränka pressfriheten ska kosta


I dag på den internationella dagen för pressfrihet bör alla EU:s ledare begrunda den franska författaren Albert Camus varnande ord "En fri press kan vara god eller dålig, men en sak är säker, utan frihet kan den aldrig bli något annat än dålig". Tyvärr är kampen för pressfrihet i EU mer angelägen än på länge. Vi som undertecknar denna artikel har olika uppfattningar i många frågor men delar oron för utvecklingen av pressfrihet i unionen.

Vi kan konstatera att yttrandefriheten utmanas på ett allvarligt sätt i vissa EU-länder. Reportrar utan gränser har vid upprepade tillfällen uttryckt oro för den försämrade pressfriheten i flera EU-länder och tyvärr bekräftar 2010 års pressfrihetsindex farhågorna.

Samtidigt som enskilda EU-länder driver pressfriheten i världen framåt hamnar 14 av unionens medlemsstater oacceptabelt långt ner på listan. I rankningen över pressfriheten i världen har Frankrike fallit till plats 44 och Berlusconis Italien till plats 49. Rumänien kommer tätt efter på plats 52. Grekland och Bulgarien delar 70:e plats med Benin och Kenya.

Gapet växer

Reportrar utan gränser konstaterar att EU är långt ifrån homogent när det gäller pressfrihet och att gapet mellan medlemsstater fortsätter växa. EU riskerar att urholka sin position som världsledande i respekten för det fria ordet.

EU är i färd med att bygga upp en gemensam utrikestjänst som ska vara klar 2013. Utrikestjänsten ska samla EU:s alla resurser på det utrikes- och säkerhetspolitiska området för att EU ska kunna agera mer samstämmigt. Om EU inte kan leva upp till pressfriheten på hemmaplan, hur ska unionen då med full trovärdighet kunna kritisera totalitära regimer runtom i världen?

Vid årsskiftet 2011 tog Ungern över det roterande ordförandeskapet i EU. Samma dag trädde landets nya kritiserade medielag i kraft. Denna lag har liknats vid ett potpurri av de sämsta delarna av medielagstiftningarna i EU.

EU-kommissionen har kritiserat lagstiftningen hårt och Ungern har också tvingats backa på några punkter. Men fortfarande ska ett medieråd, vars medlemmar utses av parlamentet som domineras av konservativa regeringspartiet Fidesz, övervaka samtliga typer av media. Europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har kallat rådets befogenheter för en maktkoncentration utan motstycke i europeiska demokratier.

Italien har sjunkit som en sten i rankningen. Premiärminister Berlusconis stora makt över landets medier väcker berättigad oro även utanför Italien.

En bred koalition av partigrupper i Europaparlamentet liberaler, gröna, socialister, och vänstern lade i oktober 2009 fram ett förslag till resolution som kritiserar att yttrandefriheten är satt på undantag i en av EU:s medlemsstater. Omröstningen blev oerhört jämn, men förslaget röstades tyvärr ned med hjälp av den konservativa EPP-gruppen där Berlusconis parti är ett av de största medlemspartierna.

EU:s fundament


På ruinerna av Förintelsen, förtryck och världskrigens fasor byggdes den europeiska unionen. EU:s fundament är frihet, demokrati och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Dessa värderingar är satta på pränt i EU:s stadga för grundläggande rättigheter och i Lissabonfördraget, som alla 27 medlemsländer utan undantag ställt sig bakom.

Enligt Freedom House årliga granskning försämrades respekten för politiska fri- och rättigheter under 2009 för fjärde året i rad i världen. Det är den längsta sammanhängande perioden av nedgång under de nästan 40 år som undersökningen har gjorts. Värdet av positiva förebilder ska inte underskattas om demokratin ska spridas i världen. Här ska EU spela en avgörande roll.

För att bli medlem i EU ställs hårda krav på efterlevnad av grundläggande rättigheter enligt fördraget. Kraven ska givetvis också gälla när ett land är medlem, men i dag saknas verktyg inom EU för att kontrollera hur rättigheterna efterlevs. Vad gör vi när ett land väl är inne i värmen? Vi måste på allvar föra en diskussion om hur EU ska kunna garantera att grundläggande rättigheter, däribland pressfrihet, respekteras i hela unionen. Att inte respektera EU:s gemensamma regler måste få konsekvenser.

Yttrandefriheten måste bevaras till kommande generationer. EU har en skyldighet att hålla pressfrihetens fackla högt i en värld där en majoritet av mänskligheten inte får tycka, tänka och tro fritt.


BIRGITTA OHLSSON
EU- och demokratiminister

JEAN-FRANCOIS JULLIARD
generalsekreterare Reportrar utan gränser

JESPER BENGTSSON

ordförande svenska sektionen av Reportrar utan gränser

OLA LARSMO
ordförande svenska PEN

ULRIKA KNUTSON
ordförande Publicistklubben


add comment ( 77 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link

<<Första <Tillbaka | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | Nästa> Sista>>