Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Bråda dagar i Visby inför Almedalsveckan
Bråda dagar i Visby inför Almedalsveckan 
8 May, 2015, 22:43
Posted by Administrator
VISBY VAKNAR UR sin vintersömn, det fejas, byggs om och pyntas i snart sagt varje affär och kvarter. Solen skiner, det blåser lite, men som helhet är det skönt att vistas här.


Solens strålar breder ut sig i kyrkoruinen, himlen i bakgrunden är klarblå.
Foto:© Robert Sandström

Förutom att vi haft tur med vädret har jag lyckats ta den perfekta bilden. Inne i den gotiska interiören i S:ta Karins kyrka från år 1250, som anses vara den skönaste av Visbys ruiner.

Se hur solens strålar breder ut sig i kyrkoruinen, himlen i bakgrunden är klarblå. En mer sakral bild har i alla fall inte jag tagit. Jag är mycket nöjd med resultatet.

Kyrkan tillhörde Sveriges första franciskanerkloster, grundat i Viby 1233, och byggdes av "gråmunkarna" som samlade ihop erforderligt kapital genom tiggeri.
Omkring 1250 var kyrkan och klosterbyggnaderna på dess södra sida färdiga.

Tiggeri finns här också i dag, dock inte till kyrkliga ändamål. Nog om detta.

Byggs görs det också, och det i den omfattning som vanligtvis förekommer innanför ringmurarna i den forna hansestaden Visby den här tiden på året; staden är sedan 1995 med dess ringmur upptagen på Unescos världsarvslista.

En av öns många hantverkare som inför Almedalsveckan har bråda dagar med att putsa och feja. Foto:© Robert Sandström

– Vi har precis rappat om fasaden, säger en av öns många hantverkare som har bråda dagar med att putsa och feja. Den lokala glassfabriken intill är ännu
igenbommad, och så också ett antal säsongsbundna butiker där kommersen kommer att stå högt i kurs bara turisterna vällt in.

Orsaken att det byggs så intensivt just nu är den stundande politikerveckan i Almedalen intill den plats där Olof Palme 25 juli 1968 talade från ett
lastbilsflak vid Kruttornet. Sedan några år har "politikerveckan" döpts om till Almedalsveckan samtidigt som lobbyisterna överröstat de politiska budskapen.

2014 kom över 30 000 besökare hit, antalet arrangörer var 1 459 och antalet evenemang 3 513. 866 journalister bevakade evenemanget.

I sommar väntas ännu fler utställare, besökare och journalister.

– De säger varje år att Almedalsveckan har spelat ut sin roll. Men det blir rekord i år också, säger en infödd kafébesökare som passar på att lapa vårsol
på uteserveringen trots kylig sydvind.

– Ungefär fem gånger om året sa far att det inte var något väder. Det var de få dagar om året när det inte blåste vilket nästan aldrig händer här på Gotland ...

Kafégästen berättar att fler ansökningar redan kommit in jämfört med 2013 och rekordåret 2014. 118 journalister har redan anmält sig och till i dag (8 maj) har tre partiledare annonserat sin ankomst: Annie Lööf, Centerpartiet, Gustav Fridolin, Miljöpartiet och Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet. Övriga partier och partiledare föväntas följa efter.

Fotnot:
Almedalsveckan äger rum 28 juni - 5 juli 2015.
add comment ( 29 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Ett år kvar till sekelfirande 
30 April, 2015, 08:32
Posted by Administrator
BIRGITTA ÄR TREDJE generation och i kulisserna står fjärde, Anders, beredd att axla arvet från legendariske Georg Sörman som startade sin herrekipering 1916; sedan 1937 belägen på Sankt Eriksgatan i centrala Stockholm.

Skön jazz i 99-årig butik. Alf Carlsson och Tippan Phasuk bjöd på skönsjungande jazz på Sörmans senaste Vip-kväll. Här flankerar de tredje generationen Sörman, Birgitta, som driver företaget tillsammans med maken Lars-Olof och sonen Anders. Foto: Robert Sandström©

Inredningen är intakt och smått unik – ”skräddarsydd” av NK:s möbelsnickeri enkom för butiken på Sankt Eriksgatan – liksom de långa familjebandet.

– Vi är med i en förening av Sveriges äldsta familjeföretag där vi faktiskt är äldst med våra 99 år, säger Anders Sörman-Nilsson, entreprenör och managementkonsult, och berättar att näst äldsta familjeföretag bara har verkat i 70 år i samma släktled.

– Rena ungdomarna …

Även om företaget och dess butiksinredning på Kungsholmen är gammalt är det i allra högsta grad ett modernt företag. Kvalitet går före kvantitet och priserna är därför inte Stockholms lägsta. Här betalar man bokstavligt för kvalitet.

I en intervju i nystartade tidningen ”Underbara Kungsholmen” säger Anders:

”Vi finns här för nästa generation och vill skapa en lång relation med kunden och vara tidlösa, men även tidsenliga. Våra plagg ska vara över flera generationer.”

”Välsytt Herrnytt” var Georg Sörmans valspråk. Han växte upp i textilmetropolen Västergötland på gården Sörgärde. Han var bondson och gården var för liten att försörja familjen. Georg inackorderades i Stockholm och blev handelsbiträde.

När Georg startade sin första egna butik bytte han efternamnet Johansson till Sörman med en klar koppling till familjegården.

Butiken fick namnet Georg Sörman och resten är ett stycke svensk handelshistoria. Företaget gick vidare till Georgs son och har sedan förvaltas av sondottern Birgitta.

Ett par gånger per år inbjuds trogna kunder till Vip-aftnar. I år förstärkt med levande jazz av Tippan Phasuk, sång, och Alf Carlsson, gitarr. Nästa år är det hundra år jämt och då är spänningen stor inför hur det ska firas.

– Vi har ingen aning. Hemlighetsmakeriet är totalt, försäkrar butiksbiträdet Juliette.

Kuriosa: Under kulturhuvudstadsåret 1998 fick GEORG SÖRMAN första pris för bästa neonskylt med motiveringen: "Den för generationer av Stockholmare välkända Sörmanmannen, har i 60 år berikat det nattliga stadsrummet. I sin strama elegans framstår han som en skyltarnas Oscar. Ett självklart val som symbol för årets skylt".
add comment ( 25 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Kunde blivit bra som gruppteater 
29 April, 2015, 10:38
Posted by Administrator
STINA OSCARSON HAR inte ansträngt sig då hon iscensatt Daniel Suhonens avslöjande bok om Socialdemokraternas inre intriger i ”Partiledaren som klev in i kylan” på Uppsala stadsteater.

Till och med pjäsens namn på iscensättningen är densamma.

Blev jag klokare eller imponerad? Nej!


Aksel Morisse, Lovisa Onnermark Foto: Micke Sandström

Skådespelarna över lag gör ett bra jobb, och lite kul är det att se Lovisa Onnermarks alterego som Daniel Suhonen genom att förvandla sitt långa hår till ett skägg; enkelt och genialt. Men det var väl också det enda som överraskade …

Aksel Morisse gör en lågmäld och balanserad Håkan Juholt och Tytte Johnsson gestaltning av Wanja Lundby-Wedin går inte att ta miste på. De övriga hade tjänat på att tona ned sig lite grann då effekterna oftast blir större om de sägs med små gester och ord.

I arbetarrörelsen vinner ingen på att skrika!

Just den här ensemblen på Uppsala stadsteater tror jag hade klarat av att göra boken till gruppteater. Om de läst Suhonens bok, och utifrån var och ens upplevelse sytt ihop pjäsen hade det säkerligen skakat om.

Nu blev det mest Daniel Suhonen och Stina Oscarson. Det gjorde mig bara besviken. Dock inte deprimerad, vilket jag blev av bokens första 100 sidor så till den milda grad att jag inte läste längre.

(Har gömt Partiledaren som klev in i kylan till kommande dagar … Så som jag brukar gömma – och glömma – riktigt bra böcker då jag närmar mig slutet av dem. På så sätt blir läsupplevelsen längre och deppiga dagar har jag en säker karamell att njuta av.

Om jag kommer ihåg var jag lagt den.)

För några år sedan var trenden att göra litteratur av remarkabla händelser, mord, våldtäkter och andra grova brott som i litterär form kunde kittla läsarna. Nu gör man teater av dylika händelser: Fallet Kapten Klänning (på samma teater) och Partiledaren är bara ett par exempel.

Reflekterade över att publiken på Uppsala stadsteater mestadels var ditrest, från Valdemarsvik och Sundsvall för att nämna ett par orter. Vad jag kunde se satt inga aktiva sossar i publiken, och salongen var halvfull.

Frågan är: Spelas pjäsen också i höst som det är tänkt?

Tveksamt.

Fotnot: Gruppteater

Teaterform där skådespelarna i samarbete med författare och regissör arbetar fram en föreställning. Begreppet användes framför allt under 1960- och 1970-talen. Gruppteatern växte fram som en protest mot institutionsteatrarnas arbetsform och utövades både inom och utom institutionerna.

Vid Göteborgs stadsteater bildades i slutet av 1960-talet en grupp kring författaren och skådespelaren Kent Andersson, författaren Bengt Bratt och regissören Lennart Hjulström.
Exempel på gruppteater utanför institutionerna är Fickteatern (1967–72), ledd av Suzanne Osten.

Källa: Nationalencyklopedin

add comment ( 19 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Konstrond i hemmet 
20 April, 2015, 10:49
Posted by Administrator
”VÄNKONST” ÄR ETT bättre ord än ”sovrumskonst” då det senare får mig att tänka på Hötorgskonst … Och det jag berättar om nu är så långt ifrån Hötorgskonst man kan komma!

Dessa konstverk är bara en del av den samling jag skaffat under åren, nästan uteslutande skapade av vänner och personer jag lärt känna privat eller i mitt yrke som journalist.


© Foto: Robert Sandström

Tavlorna på mina sovrumsväggar har högre dignitet än övriga i mitt hem eftersom de, förutom hög kvalitet och ”verkshöjd”, har den gemensamma nämnaren att de skapats av mycket nära och personliga vänner till mig.

Högst upp ett motiv från Pulmukkavaara norr om Nilivaara i Norrbotten; det län varifrån jag stammar och där jag växt upp. Motivet är elden, brasan och kaffekokaren. Skönare stund finns inte! Målad av Katri Lantto och motivet fångades då jag avnjöt det goda kokkaffet på plats.

Till vänster om den en teckning av Jean Wilton som är känd för sina hamnpartier och stora oljemålningar med motiv från tjurfäktningsarenor. Han var min teckningslärare på högstadiet och vi blev därefter nära vänner.

Till höger om honom hänger en nakenstudie av Oscar Trimbel som också skriver böcker och var nära vän till Moder Teresa.

Därunder mitt senaste nyförvärv: ”Oslo” av i Norge utställningsaktuelle konstnären Per Teljer som öppnade sin utställning ”Mörker, bara mörker!” i Akershus Kunstcenter i Lillestrøm i fredags (pågår till 16 maj).

Per, som varit professor på Kunstakademiet i Trondheim, är uppmärksammad video- och filmkonstnär, tecknare och målare. Hans konst kretsar kring subkulturer, relationer, identitet och kommunikation. Jag lärde känna honom när han gick på en konstskola i Värmland.

Mörker, bara mörker! återger ett dystert stycke verklighet i dagens Oslo där heroinet är vida utbrett samtidigt som det skördar unga människors liv; en verklighet som få vill se och ännu färre gestalta i konst, film och teater, och för vilket – här som där – ansvariga politiker blundar.

Till höger om Oslo hänger ett porträtt på mig av framlidne konstnären Jörgen Zetterguist (1928 – 2013). Jag har ett antal konstverk av honom och även ytterligare teckningar och skisser. Båda var vi med och grundade Rackstadmuseet i Arvika i vars första styrelse vi satt.

Jörgen är far till Johan Zetterqvist som är internationellt erkänd ”popkonstnär”. Numera bosatt i Göteborg där han är professor på konsthögskolan Valand, samma skola där både hans far Jörgen och farbror Olle utbildade sig till konstnärer.

Johan var under många år verksam i Berlin, en stad där även Per Teljer har en ateljé.

Längst ned hänger en teckning av Barbro Hedström som tecknade av mig på Nedre Berget i Åmot, Brunskog (utanför Arvika i västra Värmland) där jag bodde i nio år. Vi var närmste grannar. Förutom att hon är erkänd skulptör har hon också en internationell filmkarriär bakom sig.

Äpplet faller inte långt från päronträdet och därför är det inte så märkligt att hennes dotter Tuva blivit en vida berömd filmaktris. Efternamnet är Novotny som hennes far, filmregissören David, heter i efternamn. Han har bland annat assisterat självaste Ingmar Bergman. Det ni!

Tuva, också en nära vän till mig, bor sedan flera år tillbaka i Köpenhamn. Som kuriosa kan jag berätta att ett av mina avlagda par innetofflor kan beskådas uppspikade på en vägg i hennes hem!
add comment ( 12 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Svenska skolan skapar ingen Zlatan 
7 April, 2015, 07:21
Posted by Administrator
När min mångårige vän Göran Widham, prisad pedagog och informatör, deklarerade upptäckte han till sin förvåning att hans 18-årige son inte hade en aning om hur skattesystemet fungerar. På Facebook skriver Göran:

”Deklarerade idag och tog tillfället i akt att förklara hur det fungerar för 18-årig avkomma som också ska deklarera för inkomsterna från extraknäcket. En över medelbegåvad person som snart tar studenten på samhällsvetenskapligt program hade ingen aning! När ska samhället se till att medborgarna förstår skattesystemet om inte under deras tolv år (i de flesta fall) i skolan? Vilken annan kunskap är det som prioriterats före detta?”


Det är inte den svenska skolan som har skapat Zlatan Ibrahimovic ... Foto: Albert Bonniers förlag

Vi, föräldrargenerationen, hade inte tillgång till vare sig Google eller Wikipedia när vi växte upp. Datorn var ännu inte uppfunnen så vi fick leta kunskap lite här och var. Oftast rent praktiskt, genom att fråga, studera hur andra gjorde, eller slå i uppslagsböcker.

Några mer välbeställda hade Focus, vi andra fick gå till skol- eller kommunbiblioteket. Men vi lärde oss kunskaper som satte sig i ryggmärgen.

Virtuella kompisar

Vi hade heller inte tusentals virtuella kompisar i jordens alla hörn och vi hade lärt oss att prata med dem vi var tvungna att prata med: skolläraren, prästen, polisen, kompisarnas föräldrar och – arbetsgivare in spe.

Den som lever sitt liv i ”cyberspace” fixar vanligtvis inte en anställningsintervju, för då måste man mötas face to face. Speciellt om chefen inte finns på Facebook …

Göran, som prisats för kommunikation och pedagogik, borde ha lösningen, men han — liksom vi andra — har ingen lösning.

För egen del ser jag ingen annan lösning än att "Koka om alltihopa" och börja om från scratch. Skrota de nuvarande systemen och bygg upp nya från grunden. Inkludera könsroller, skolan, arbetslivet och de politiska systemen, vilka alla har passerat bäst före-datum.

Med hjälp av Internet och E-legitimationer kan beslut tas snabbt och vi, som politikerna kallar ”folket” får vara med och bestämma. Men också ta ansvar. Vilket jag noga vill understryka!

Inför medborgarlöner

Det förslaget ställde jag redan på 1970-talet då jag var förbundssekreterare i Folkhögskoleelevernas förbund, SFEF. Jag upprepar det igen, fast övertygad om att det förr eller senare kommer att införas. Tro mig!

Henordet

Låt män och kvinnor ha samma och lika värdestatus. Avskaffa Henordet; dagens ungdomar är tillräckligt förvirrade som det är! Sexualundervisning är däremot viktigare än någonsin, inte minst med tanke på att många ungdomar tror att det bara är Hiv och Aids som är farligt i sängen.

Låt män och kvinnor ha samma och lika värdestatus. Avskaffa det förrädiska Henordet; dagens ungdomar är tillräckligt förvirrade som det är! Sexualundervisning är däremot viktigare nu än någonsin tidigare. Inte minst med tanke på att många ungdomar tror att det bara är Hiv och Aids som är farligt i sängen …

Jag säger inte att det är fel på dagens ungdom, tvärtom! Det är vi, föräldrar och vuxna, som krattat manegen åt dem. För bra, och i bästa välvilja. För vi ville ge våra barn bättre förutsättningar än vad vi själva fick.

Men vår välvilja blev för stor och fick motsatt effekt. I stället för att curla dem borde vi ha hjälpt dem att finna egna lösningar.

Skolan då? Ja, det är ett annat kapitel. Låt mig bara konstatera att den skapar inga Zlatan. För lärarna är det bekvämare att följa läroplanen och se till att alla läser i samma tak i stället för att låta varje elev studera i sin takt och efter sin förmåga.

Hur hade de sett ut i fotbollslagen om varje spelare skulle följa den minst begåvade? Hur många OS- och VM-medaljer hade Sverige tagit då?


Fotnot:

Detta inlägg är skrivet från underbara Mae Ramphung Beach, Thailand, där jag periodvis sitter och författar. Ett par romaner är på gång, men närmast ska en bok i pedagog skrivas klart. I den presenterar jag och Marie Dissanayake en ny pedagogik som utgår från elevens förutsättningar oavsett årskurs och stadium.
add comment ( 19 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | Nästa> Sista>>