Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - ”Det är han som är full, inte jag!”
”Det är han som är full, inte jag!” 
18 April, 2016, 09:41
Posted by Administrator
DET SA DEN åtalade A-lagaren och pekade på åklagaren då han stod inför skranket i Arvika tingsrätt och häradshövdingen frågade om han var berusad. Det var han inte, däremot var åklagaren det!

Sådant kan förstås bara hände i Västra Värmland, och historien är sann. Jag satt själv i tingssalen och kan intyga att så var fallet.

Mehmet Kaplan, MP, Ex-ministern utan civilkurage och i avsaknad av moralisk kompass.
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet©


Jag har kommit att tänka på händelsen då jag övervägt att sätta punkt för 40-års skrivande för offentligheten. Varför, undrar du? Jag svarar: ”Regeringens inkompetens och den sönderfallande socialdemokratin hemma i Sverige”.

Politisk broiler

Nästa år, 2017, har jag varit medlem i det socialdemokratiska partiet i 50 år. I stället för att skolas till en politisk broiler i SSU, som Göran Persson och många med honom, sökte jag direkt medlemskap i Åseda arbetarekommun i unga hoppfulla år.

Jag var 17 år och brann för den demokratiska socialismen. Jag hade lärt mig innebörden av begreppet ”representativ demokrati”, och jag begrep, att vara förtroendevald, det är något av det finaste man kan vara. Det betyder att står tillbaka för egna intressen framför andras.

Det är den grundbulten i socialdemokratins värdegrund. För mig liktydigt med solidaritet; något vi inte längre talar om, och som några tror att man kan köpa för pengar, eller läsa sig till.

Men se, det går inte. Solidaritet är något man föds med, och den som inte har upplevt barnpiss och sill kan aldrig någonsin förstå den kollektiva fattigdom som även barn ur min generation har fått uppleva.

Mjölk och sockerbitar

Jag minns min kamrat i första klass som bara fick mjölk och sockerbitar till middag de sista dagarna innan hans pappa fick lön från smältverk i Porjus. Kamraten hade sex bröder och familjen hade det sannerligen inte fett på den lönen.

Sådana händelser har sannolikt inte Björn Rosengren, Göran Persson, och Mona Sahlin upplevt. Inte heller Veronica Palm eller ens Stefan Löfven skulle jag tro. Nämner dessa ”sossar” som exempel då de kliar varandra på ryggen och förser varandra med fina uppdrag.

Förstnämnda trio har tjänat miljoner. Ta Sahlin till exempel, som får det ena uppdraget med finare titel än det andra. Vad hon gör vet hon väl inte själv? Men hennes uppdrag förefaller vara bra och hon är fantastisk på att klippa med ögonfransarna, inte minst i direktsänd tv.

Nedgraderar varumärket

Löfven, är bara i sin inledande linda i S-karriären. Palm har hunnit längre och drar sig inte för att nedgradera Rädda Barnens varumärke genom att kräva att hennes heltidsuppdrag som ordförande – om hon blir vald – ska avlönas oskäligt högt.

Vad hon tänker om barnen – och vill göra för dem – berättar hon inte.

Efter beskedet på måndagsmorgonen om att hon inte får en stor fet årslön säger hon sig fortfarande vara kandidat till uppdraget, men det kommer bara att utföras på kvällar och helger.

Vad är det för konstigt med det? Så arbetar väl alla förtroendevalda? Även socialdemokratiska dito!

Håller fanan högt

Jag tillhör dem som ömsom har blivit förbannad, trött och ledsen, ömsom desillusionerad på gränsen till resignerad över dessa osannolika nyhetsrapporter som dagligen sköljer över oss. Ett kvarts varv runt jorden från Sverige förtar inte min indignation. Tvärt om – sikten blir klarare!

Löfvens svek började med valet av miljöpartiet som regeringspartner. Vad som fick honom att utse en hoper skogsmullar till ministrar och statsråd lär väl förbli en gåta, eller åtminstone en väl förborgad statshemlighet.

Tag till exempel Mehmet Kaplan, för att inte tala om magister Frodolin och tant Alice Grädelin. Jag säger bara Bah!

Kaplan smörjer gärna kråset ihop med turknationalistiska Millî Görüş. När han komprometteras blånekar han vänskapen, och hävdar att han inte visste vilka som satt vid samma bord. Går det att sjunka djupare?

Svaret vittnar inte bara om dålig moral, utan också om brist på civilkurage. Att sedan ”bevisa” sin oskuld genom att hänvisa till att han är medlem av en ”feministisk regering” saknar motstycke. Man kan häpna för mindre.

Smutsiga bykar

Hade Kaplan varit karl för sin hatt hade han tackat för sig och tagit första bästa plan ”hem” till Turkiet. Hans tillskyndande försvarare, Löfven, Fridolin med flera, får mig bara att ställa frågan: Vad har dessa herrar och damer i sin byk? Offentligt lär de väl inte tvätta den …!

Efter att ha slitit med frågan de senaste månaderna har jag bestämt mig: Det är inte jag som ska lämna partiet!

Absolut inte! Jag har snart tillhört socialdemokraterna ett halvt sekel och tänker ha kvar mitt medlemskap många år till. Jag räds heller inte att hålla upp den röda fanan och – slå! Hårt och skoningslöst. Med de vapen jag behärskar: Pennan, ordbehandlingsprogrammet och talet.

De som stöttar mig får gärna ge sig till känna. Än är det inte för sent är ändra kursen, fast det mörknar på vägen och ljuspunkterna blir färre.

Den i rättssalen berusade åklagaren fick en disciplinär påföljd och blev suspenderad. A-lagaren däremot friades. Det var väl det enda rätta i den processen?!

Samregera med M

Enligt min uppfattning har statsminister Löfven bara en sak att göra: Kasta ut miljöpartisterna och ombilda regeringen. Gärna ihop med Moderaterna – för nationens bästa! För mig får han gärna också avgå och ställa sin plats till förfogande.

Löfven kan med fördel ersättas av inrikesminister Anders Ygeman som verkar vara den enda i Löfvens ministär som är karl för sin hatt. Löfven kan med fördel utses till landshövding. Dels blir uppdraget inte långvarigt om regioner bildas, dels verkar han vara en riktig klippare.

Ge han en sax så han kan åka omkring och klippa band!



add comment ( 6 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Världen är liten 
14 February, 2016, 06:15
Posted by Administrator
ATT VÄRLDEN ÄR liten vet vi alla, men hur liten förvånas man över ibland. Som häromdagen då jag stegade in på restaurang och sportbaren Olearys.S.B.D i Ban Phe; mest känd som platsen varifrån man åker till nationalparken Koh Samet i centrala Thailand.

– Du måste titta in i vår butik innan du går. Där har vi svenska livsmedel och hemlagad ärtsoppa, leverpastej, stekt strömming och mycket annat gott, säger ägaren Göran Lunne som servar mig stekt fläsk med löksås; något av det svenskaste jag kan tänka mig.

Göran Lunne driver sportbar, delikatessbutik och stekhus i Ban Phe i centrala Thailand.
Foto: Robert Sandström ©

Jag äter med god aptit och sedan kliver jag in i butiken där jag möts av en rad svenska konserver och en stor charkuteridisk med det mesta du kan tänka dig när hemlandets smaker når längtans höjder.

Då jag kan en hel del om mat försäkrar jag mig om att ärtsoppan verkligen är hemlagad.

– Jag lagar den själv, säger Göran Lunne och berättar att han har en lång och diger erfarenhet som krögare, och inte minst – kock.

Nedslitet värdshus

Kroglivet började i värmländska Åmotfors där Göran Lunne tillsammans med dåvarande sambon Marie Englund tog över värdshuset 1987. Han var 22 år gammal och övertalades att köpa värdshuset som tidigare drivits av omtyckte krögaren Per Bohlin* och hans mor Lisa.

– Restaurangen var nedsliten men vi bestämde oss för att renovera direkt. Det fanns ingenting annat att göra, säger Göran och berättar att Marie Englund var närmast gråtfärdig när hon första gången kom i värdshuset, som inte alls såg ut som hon förväntat sig …

– Arbetarna på Åmotfors Rör och Smide, som åt lunch på värdshuset varje dag, ställde sig tveksamma:

– Ska ni ha stängt i två dagar och sedan öppna restaurangen nyrenoverad? Det går inte!

Men det gick, tillsammans med Görans kompisar från Göteborg målades interiörerna, tapetserades väggar och byttes golvmattor i rasande fart.


Stekt fläsk och löksås är något av det svenskaste jag vet. Gott att finna på Olearys.S.B.D i Ban Phe när hemlandets smaker når längtans höjder.
Foto: Robert Sandström ©

Från Göteborg tog Göran också upp ett antal artister och evenemang till Åmotfors som var först med att anordna diskotek i Värmland och snart kom att bli landskapets nöjesmetropol.

– De kom folk ända från Karlstad, tio mil bort …

Succén varade ett par år och sedan tog andra krögare i Värmland efter konceptet.

Efter fem år såldes värdshuset vidare och Göran drev sedan bland annat Brasserie Elis i Arvika.

Volvos personalrestauranger

Efter att ha drivit en rad andra hotell och restauranger – av vilka kan nämnas Rastahusen och hotell Gyllene Kärven i Herrljunga – blev Göran Lunne chef för Volvos alla personalrestauranger i Sverige.

2014 öppnade han Olearys sportbar, delikatessbutik och stekhus i Ban Phe som han driver tillsammans med Michelle Lunne och sambon Ma Darunee. Från början bara butiken, men så blev grannlokalen ledig …

– Vi har faktiskt kunder från hela Thailand, och har lyckats komma överens med bussbolag som fraktar våra varor på ett hållbart sätt. Jag har köpt in liknande termometrar som används vid flygfrakter så att kunden kan se att varan inte förlorat kyla under transporten.

Så, visst är världen liten

Vad har då detta med att världen är liten att göra? Jo, under vårt samtal påmindes Göran om att jag intervjuat honom vid tre olika tillfällen. 1987 då han öppnade Åmotfors värdshus, något år därefter och även när han öppnade Brasserie Elis i Arvika.

– Visst jobbade du på Värmlands Folkblad, frågar Göran och när han får veta att jag arbetade på tidningen i 22 år berättade han om det osannolika sammanträffandet.

Så visst är världen liten!

*Fotnot: Per Bohlin bor numera i Moelv, Norge, och är knuten till Norseter Fjellpark i Lillehammer.

Fakta: Åmotfors värdshus uppfördes första gången 1884 men brann ned 1914 då det byggdes upp igen av källarmästare Anders Olsson och hans hustru Kristina. I dag kallas värdshuset ”Vita älgen” och adressen bär grundarens namn och ligger på Källarmästare Olssons väg 3 i Åmotfors.
1 comment ( 142 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Historisk dom ingen pyrrhusseger 
5 February, 2016, 02:41
Posted by Administrator
GIRAS SAMEBYS RÄTT till jakt, småvilt och fiske på sina marker är ingen pyrrhusseger, dyrköpt förvisso. Men förutom att den säkerligen kommer att leda till stora vinster för andra samebyar är den ett första steg till upprättelse för vår samiska urbefolkning.

Matti Berg, Girjas samebys ordförande, har vunnit första striden mot staten.
Bilden är en faksimil av sametingets hemsida och fotot på Matti Berg är tagen av Marie Enoksson

Gällivare tingsrätts dom är ävenså historisk, och ska jag någonsin skriva ordet ”äntligen” så är det väl nu!

Kampen för upprättelse har pågått i årtionden, även om just detta fall inleddes år 2009 när Girjas sameby väckte talan mot staten – som svarade som den brukar, genom att bestrida.

Samebyn tvekade inte för att dra staten inför rätta och den historiska domen i Gällivare tingsrätt ger Girjas sameby ensam rätt till jakt på småvilt och fiske på Gällivare kronoöverloppsmark 2:1.

Tro nu för all del inte att striden är avgjord. Oh nej! Staten kommer, lika säkert som ”Amen i kyrkan”, att överklaga tingsrättens dom till högre instans. Det kommer säkert att ta flera år innan sista akten är avslutad. Fram till dess är läget status quo.

Det vore förstås storsint, förnuftigt och klokt av svenska staten att acceptera Gällivare tingsrätts dom. Men eftersom domen då blir vägledande – och stora markområden står på spel – kommer rättsprocessen att fortsätta. Var så säker!

Fotnot:
Pyrrhusseger är en dyrköpt seger. Uttrycket härrör från ett yttrande som kung Pyrrhus av Epirus skall ha fällt efter att med stora förluster ha vunnit ett slag mot romarna vid Ausculum i Apulien 279 f.Kr. Han ska då ha sagt: ”En sådan seger till, och jag är förlorad!”

Fakta:
Girjas samebys åretruntmarker ligger huvudsakligen i nordligaste delen av Gällivare kommun med en mindre del i södra delen av Kiruna kommun och omfattar Kalixälvens källflöden. 32 renskötselföretag var registrerade i samebyn 2014. Högsta tillåtna renantal i vinterhjorden är 12 000 djur.
Källa: Wikipedia
add comment ( 10 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Regn - klart som korvspad 
24 January, 2016, 04:33
Posted by Administrator
KLART SOM KORVSPAD att det ska regna, första morgonen jag har möjlighet att äta frukost på balkongen i skydd mot den starka morgonsolen. Tji fick jag, regnet dryper ned och frukosten får som tidigare morgnar intas inomhus.
Coitus interruptus! (Vad nu det kan betyda?) Självklart vräker regnet ned första morgonen med möjlighet att äta frukost på balkongen i skydd mot stekande sol ...
Foto: Robert Sandström ©

Min lägenhet i Mae Ramphung Beach utanför Rayong, 22 mil sydost om Bangkok i Thailand, har bara haft en nackdel: balkong i solläge morgnar och förmiddagar.

Det har gjort att jag bara ytterst marginellt har kunnat vistas på balkongen. Morgonsolen, som oftast lyser som den starkaste halogenlampa från en klarblå himmel, har omöjliggjort att äta frukost på balkongen.

Lunch har heller inte varit tänkbart, och först när kvällen kommer har där varit tillräckligt svalt för att balkongen ska kunna nyttjas.

Därför var det inte svårt att bestämma mig för att skaffa någon form av solskydd. Kollade firmor som säljer markiser – som jag har hemma i Sverige vilket gör att jag kan nyttja min balkong i Solna dygnet runt sommartid.

En firma i Rayong uppenbarade sig. Gus Raschilla, australiensare och VD på ShadowMakerAsia Co Ltd i Rayong, föreslog dock en annan lösning som han ansåg vara bättre. Dock dyrare, men smakar det så kostar det.

På lördagen (23 januari 2016) var det dags att montera min Shadowmaker, som inte släpper igenom någon sol men som det ändå går att se igenom och som har fem års garanti på konstruktionen; viktigt med tanke på att allt – ALLT – rostar här i Thailandsbukten.

Jag försäkrade mig om att konstruktionen var den bästa tänkbara, och det är faktiskt rostfritt stål rakt igenom!

Aluminium räcker långt, och av det materialet är hjulekrarna på min motorbike, men materialet är inte helt korrosionsbeständigt. Förr eller senare angrips det …

Montören var skicklig, det måste jag säga. Och höjdrätt …? Nej, inte det minsta. Nästan under protest tog han på sig säkerhetsremmen och stod han innanför räcket räckte det med att chefen och kollegan höll hårt i byxlinningen.

Jag undrar just vad ett svenskt skyddsombud på Byggnads skulle säga om det?
Manit mäter och måttar under chefens (Gus Raschilla) överinseende.
Foto: Robert Sandström ©


"Får se nu, är allt med?"
Foto: Robert Sandström ©


Vattenpasset är bra, men vad hjälper det om husväggen inte är lodrät ...? (Som det ska visa sig.)
Foto: Robert Sandström ©


Svetten dryper redan från början. Inte konstigt med tanke på att det har varit tryckande värme och vindstilla ett antal dagar.
Foto: Robert Sandström ©


Tre meter, varken mer eller mindre.
Foto: Robert Sandström ©


Chefens och kollegan Ekes starka armar får räcka som säkerhet, och starkt cement kräver det bästa i borrhammarväg: DeWelt.
Foto: Robert Sandström ©


Ännu mer svett.
Foto: Robert Sandström ©


Chefer är sig alla lika; chefskocken kastar på lite salt sedan han smakat av (bara för att han ska kunna säga att det är han som har kryddat maten) och här gör chefen slutbesiktningen (så att han kan säga att det är han som har monterat min Shadowmaker).
Foto: Robert Sandström ©


"Så här stor var fisken!" Nej, Vince Raschilla förklarar bara hur mycket skugga jag kommer att få.
Foto: Robert Sandström ©


På med säkerhetsremmen ...
Foto: Robert Sandström ©



... och sen är det bara att ta med sig grejerna och klättra över räcket.
Foto: Robert Sandström ©


Det är som synes en bit ner till marken från sjunde våningen; bilarna på parkeringen ser ut som dinkytoys.
Foto: Robert Sandström ©


Av med tröjan, jobbet är klart!
Foto: Robert Sandström ©


När tröjan skakats ur och vänts är det bara att ta på den igen.
Foto: Robert Sandström ©


Som riktigt skickliga hantverkare tar Manit med sig förpackningen och annat skräp när arbetet är slutfört.
Foto: Robert Sandström ©

add comment ( 18 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Det är skamligt 
14 January, 2016, 09:36
Posted by Administrator
JAG HAR ARBETAT som journalist i 40 år, och utgått ifrån att det jag skrivit har varit sant och relevant. Och att det haft ett allmänintresse (inte att förväxla med ALLMÄNT intresse).

Visst, ”Gud må förlåta mig för somliga rader”, som Nils Ferlin så vist skaldar!

Bild: Skärmdump från Nyheter i dag.

Därför har jag svårt att förstå varför etablerade media som Dagens Nyheter, Sveriges Radio och SVT, mörkar relevanta med fakta, typ etnicitet i ett gisslandrama. Vem tjänar på det?

Flyktingarna? Polisen? media?

Jag vill säga: Ingen. Och allra minst media!

Visst, journalistiken har förändrats under mina 40 år. Min utgångspunkt verkar heller inte gälla i dag. Nu ska allt vara PK (politiskt korrekt) för att man ska få så många ”Gilla” på Facebook och kommentarer på Instagram och Twitter, som möjligt.

Utelämnandet av vissa fakta är självklart befogat i vissa sammanhang, till exempel som att vi på min tid aldrig eller högst sällan skrev om självmord. Men i det här fallet har omständigheterna relevans, inte minst för att tydliggöra polisens oerhört svåra arbete.

Nej, skriv hela sanningen, och gräva gärna lite djupare så att bakomliggande orsaker och fakta kommer i dagen; om inte annat så bidrar det till att vissa beteenden blir begripliga.

Visst, det är dyrt att gräva, det tar tid och ger sällan eller aldrig några vinster till ägarna. Och inte säljer det lösnummer heller. För att inte tala om vad få Gilla på Facebook det ger; till det senare krävs narrar och totalt ointressanta personer som Alex Schulman och Peter Birro.

Men är det medias uppgift, att gillas på Facebook? Är inte medias uppdrag större än så?

Mitt råd: Släng ut ekonomerna och för makten tillbaka till publicisterna.

Det är inte bara genant att läsare/tittare/lyssnare måste vara aktiva på internet och besöka en massa sajter för att få reda på hela sanningen – då de inte längre kan lita på sitt "husorgan" oavsett vad det heter eller har för ägare eller politisk hemvist.

Det är också minst sagt skamligt.
add comment ( 57 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | Nästa> Sista>>