Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Konstrond i hemmet
Konstrond i hemmet 
20 April, 2015, 10:49
Posted by Administrator
”VÄNKONST” ÄR ETT bättre ord än ”sovrumskonst” då det senare får mig att tänka på Hötorgskonst … Och det jag berättar om nu är så långt ifrån Hötorgskonst man kan komma!

Dessa konstverk är bara en del av den samling jag skaffat under åren, nästan uteslutande skapade av vänner och personer jag lärt känna privat eller i mitt yrke som journalist.


© Foto: Robert Sandström

Tavlorna på mina sovrumsväggar har högre dignitet än övriga i mitt hem eftersom de, förutom hög kvalitet och ”verkshöjd”, har den gemensamma nämnaren att de skapats av mycket nära och personliga vänner till mig.

Högst upp ett motiv från Pulmukkavaara norr om Nilivaara i Norrbotten; det län varifrån jag stammar och där jag växt upp. Motivet är elden, brasan och kaffekokaren. Skönare stund finns inte! Målad av Katri Lantto och motivet fångades då jag avnjöt det goda kokkaffet på plats.

Till vänster om den en teckning av Jean Wilton som är känd för sina hamnpartier och stora oljemålningar med motiv från tjurfäktningsarenor. Han var min teckningslärare på högstadiet och vi blev därefter nära vänner.

Till höger om honom hänger en nakenstudie av Oscar Trimbel som också skriver böcker och var nära vän till Moder Teresa.

Därunder mitt senaste nyförvärv: ”Oslo” av i Norge utställningsaktuelle konstnären Per Teljer som öppnade sin utställning ”Mörker, bara mörker!” i Akershus Kunstcenter i Lillestrøm i fredags (pågår till 16 maj).

Per, som varit professor på Kunstakademiet i Trondheim, är uppmärksammad video- och filmkonstnär, tecknare och målare. Hans konst kretsar kring subkulturer, relationer, identitet och kommunikation. Jag lärde känna honom när han gick på en konstskola i Värmland.

Mörker, bara mörker! återger ett dystert stycke verklighet i dagens Oslo där heroinet är vida utbrett samtidigt som det skördar unga människors liv; en verklighet som få vill se och ännu färre gestalta i konst, film och teater, och för vilket – här som där – ansvariga politiker blundar.

Till höger om Oslo hänger ett porträtt på mig av framlidne konstnären Jörgen Zetterguist (1928 – 2013). Jag har ett antal konstverk av honom och även ytterligare teckningar och skisser. Båda var vi med och grundade Rackstadmuseet i Arvika i vars första styrelse vi satt.

Jörgen är far till Johan Zetterqvist som är internationellt erkänd ”popkonstnär”. Numera bosatt i Göteborg där han är professor på konsthögskolan Valand, samma skola där både hans far Jörgen och farbror Olle utbildade sig till konstnärer.

Johan var under många år verksam i Berlin, en stad där även Per Teljer har en ateljé.

Längst ned hänger en teckning av Barbro Hedström som tecknade av mig på Nedre Berget i Åmot, Brunskog (utanför Arvika i västra Värmland) där jag bodde i nio år. Vi var närmste grannar. Förutom att hon är erkänd skulptör har hon också en internationell filmkarriär bakom sig.

Äpplet faller inte långt från päronträdet och därför är det inte så märkligt att hennes dotter Tuva blivit en vida berömd filmaktris. Efternamnet är Novotny som hennes far, filmregissören David, heter i efternamn. Han har bland annat assisterat självaste Ingmar Bergman. Det ni!

Tuva, också en nära vän till mig, bor sedan flera år tillbaka i Köpenhamn. Som kuriosa kan jag berätta att ett av mina avlagda par innetofflor kan beskådas uppspikade på en vägg i hennes hem!
add comment ( 13 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Svenska skolan skapar ingen Zlatan 
7 April, 2015, 07:21
Posted by Administrator
När min mångårige vän Göran Widham, prisad pedagog och informatör, deklarerade upptäckte han till sin förvåning att hans 18-årige son inte hade en aning om hur skattesystemet fungerar. På Facebook skriver Göran:

”Deklarerade idag och tog tillfället i akt att förklara hur det fungerar för 18-årig avkomma som också ska deklarera för inkomsterna från extraknäcket. En över medelbegåvad person som snart tar studenten på samhällsvetenskapligt program hade ingen aning! När ska samhället se till att medborgarna förstår skattesystemet om inte under deras tolv år (i de flesta fall) i skolan? Vilken annan kunskap är det som prioriterats före detta?”


Det är inte den svenska skolan som har skapat Zlatan Ibrahimovic ... Foto: Albert Bonniers förlag

Vi, föräldrargenerationen, hade inte tillgång till vare sig Google eller Wikipedia när vi växte upp. Datorn var ännu inte uppfunnen så vi fick leta kunskap lite här och var. Oftast rent praktiskt, genom att fråga, studera hur andra gjorde, eller slå i uppslagsböcker.

Några mer välbeställda hade Focus, vi andra fick gå till skol- eller kommunbiblioteket. Men vi lärde oss kunskaper som satte sig i ryggmärgen.

Virtuella kompisar

Vi hade heller inte tusentals virtuella kompisar i jordens alla hörn och vi hade lärt oss att prata med dem vi var tvungna att prata med: skolläraren, prästen, polisen, kompisarnas föräldrar och – arbetsgivare in spe.

Den som lever sitt liv i ”cyberspace” fixar vanligtvis inte en anställningsintervju, för då måste man mötas face to face. Speciellt om chefen inte finns på Facebook …

Göran, som prisats för kommunikation och pedagogik, borde ha lösningen, men han — liksom vi andra — har ingen lösning.

För egen del ser jag ingen annan lösning än att "Koka om alltihopa" och börja om från scratch. Skrota de nuvarande systemen och bygg upp nya från grunden. Inkludera könsroller, skolan, arbetslivet och de politiska systemen, vilka alla har passerat bäst före-datum.

Med hjälp av Internet och E-legitimationer kan beslut tas snabbt och vi, som politikerna kallar ”folket” får vara med och bestämma. Men också ta ansvar. Vilket jag noga vill understryka!

Inför medborgarlöner

Det förslaget ställde jag redan på 1970-talet då jag var förbundssekreterare i Folkhögskoleelevernas förbund, SFEF. Jag upprepar det igen, fast övertygad om att det förr eller senare kommer att införas. Tro mig!

Henordet

Låt män och kvinnor ha samma och lika värdestatus. Avskaffa Henordet; dagens ungdomar är tillräckligt förvirrade som det är! Sexualundervisning är däremot viktigare än någonsin, inte minst med tanke på att många ungdomar tror att det bara är Hiv och Aids som är farligt i sängen.

Låt män och kvinnor ha samma och lika värdestatus. Avskaffa det förrädiska Henordet; dagens ungdomar är tillräckligt förvirrade som det är! Sexualundervisning är däremot viktigare nu än någonsin tidigare. Inte minst med tanke på att många ungdomar tror att det bara är Hiv och Aids som är farligt i sängen …

Jag säger inte att det är fel på dagens ungdom, tvärtom! Det är vi, föräldrar och vuxna, som krattat manegen åt dem. För bra, och i bästa välvilja. För vi ville ge våra barn bättre förutsättningar än vad vi själva fick.

Men vår välvilja blev för stor och fick motsatt effekt. I stället för att curla dem borde vi ha hjälpt dem att finna egna lösningar.

Skolan då? Ja, det är ett annat kapitel. Låt mig bara konstatera att den skapar inga Zlatan. För lärarna är det bekvämare att följa läroplanen och se till att alla läser i samma tak i stället för att låta varje elev studera i sin takt och efter sin förmåga.

Hur hade de sett ut i fotbollslagen om varje spelare skulle följa den minst begåvade? Hur många OS- och VM-medaljer hade Sverige tagit då?


Fotnot:

Detta inlägg är skrivet från underbara Mae Ramphung Beach, Thailand, där jag periodvis sitter och författar. Ett par romaner är på gång, men närmast ska en bok i pedagog skrivas klart. I den presenterar jag och Marie Dissanayake en ny pedagogik som utgår från elevens förutsättningar oavsett årskurs och stadium.
add comment ( 20 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Förnekade, gömda och glömda 
2 March, 2015, 11:00
Posted by Administrator
SE DÄR VAD åren går. Från i dag och framåt är jag självförsörjande och lever på intjänade pengar (läs: pensionär/pension); det som avsatts av lönen och tjänats in under mitt arbetsliv.

Googlar på ”2 mars 1950” och finner inga remarkabla händelser. Inga beryktade personer tycks heller ha fötts detta datum i historien. Fast det finns ju ett undantag förstås: Jag!

Födseln var dramatisk, det vet jag, och det finns också nedtecknat i medicinska journaler eftersom jag föddes elva veckor för tidigt och vägde bara 980 gram när jag klev ut ur livmodern. En envis läkarkandidat i ordets bokstavliga betydelse höll orubbligt fast vid sin mening. Han var omedgörlig och tjatade hål i huvudet på sin överordnande, vilket räddade mitt liv:

– Pojken överlever om vi lägger honom i en kuvös!

– Ja men gör det då! lär överläkaren ha fräst och gått sin väg.

Renägande same lär jag aldrig bli ... © Robert Sandström

Salige doktor Läpp i Porjus hade straxt innan beordrat iltransport till garnisonssjukhuset i Boden. Vilket blev mitt första av ett otal läkar- och sjukhusbesök genom åren. Med facit i hand kan jag summera det till mer än trettio operationer, varav den första innan jag var två år gammal och en annan, på sin tid (1993) ytterst unik öronoperation, som förvandlade mitt döva vänsteröra till ett hörande dito.

Mirakulös operation

I dag mår patienten bra och med hjälp av den allra senaste hörapparattekniken hör jag nu med båda öronen. Vilket är något av ett mirakel?

Uppsaladocent Lars Ekvalls ingrepp var förstås heroiskt, men ändå inte tillnärmelsevis jämförbart med den unge läkarstudentens ingripande med tanke på vad det måste ha kostat honom, att trotsa överheten då han bejaka den oroliga mammans vädjan och hörsammade hennes bön: ”Låt pojken leva”.

Jag ska inte bli nostalgisk, men visst har jag skäl att vara tacksam. Mitt liv har på intet vis varit odramatiskt. Min tuffaste kamp gick jag mot spriten – 10 juli är det 34 år sedan jag skruvade igen korken och ställde undan flaskan – och visst var det tufft att lätta på kroppsvikten som när jag var som tyngst uppgick till 174 kilo.

Riktigt den vikten fick jag aldrig upp på raka armar, men skivstången var betydligt tyngre då jag som sjuttonåring tränade djupa knäböjningar och fick klova på ytterligare några kilon för att nå mitt maximum.

(Fast det är ju ett helt liv sedan, och inte mycket att orda om en dag som denna även om det i sig är intressant, att man kan vända en instruktionsbok upp och ned och få det breda axelpartiet att trilla ned till höfterna.)

Kalla mig gärna lapp

Lite om detta, men desto mer om mina samiska anfäder hoppas jag kunna sitta och skriva om i Thailand där jag tänker njuta mitt otium.

Generation för generation på fars sida, så långt bakåt i tiden som kyrkoböckerna kan belägga, är alla lappar (vilket var det vi kallade samer då jag växte upp i Porjus, och jag skäms inte ett dugg för att använda det ordet fortfarande; ni får gärna också kalla mig det om ni vill!).


... men jag har njutit njutit av kokkaffe i fjällvärlden.
© Robert Sandström

Ursprunget på fädernet står att finna i Norrbottens inland där anmodern varken har ett efternamn eller en tidigare hemvist i Jukkasjärvis kyrkobok Anno Domino 1500.

På mödernet hette hon Kerstin, precis som min salige mor. Även här okänt varifrån hon kom eller härstammade. Men ett är säkert: hon föddes år 1630 i Burträsk i Västerbotten.

Mer ska jag inte berätta om här och nu. Men jag har lovat mig själv att breda ut texten då jag skriver om mina samiska förfäder, med utgångspunkt från far, farfar och farmor ända till farmors morfars mormors mormor Brita med okänt efternamn.

De är alla mina förfäder och förtjänar att få kliva fram ur ett hav av mörker där de allt för länge har vistats, förnekats, förtigits, glömts och gömts …

Detta får inte bli ”ett av som aldrig blev” i mitt liv under mitt leverne. Det är min plikt och skyldighet att berätta om deras liv och vedermödor då jag har begåvats med förmågan att skriva. Min egen släktforskning har fört upp dessa människor i ljuset och gjort dem i allra högsta grad levande.

Tro mig, här finns det historier värda att iscensätta!

Fotnot:

Några förväxlar ”egenpension” med garantipension. De tror att alla vi glada pensionärer är ”statsanställda”. Det är vi inte, för vi har själva tjänat ihop vartenda öre som vi nu fritt får spendera.

Garantipension däremot, är ett grundskydd för den som haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet. Den får en garantipension, som dock bara betalas ut till den som bor och vistas i Sverige.

Vi andra pensionärer får leva loppan var vi vill. Och det är precis vad jag hoppas kunna göra i provinshuvudstaden Rayong i östra delen av Thailand.


add comment ( 48 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Vart leder Decemberuppgörelsen? 
4 January, 2015, 00:04
Posted by Administrator
MED RÄTTA HAR ett antal upprörda politiker på båda sidor de politiska blocken reagerat med harm över Decemberöverenskommelsen, DÖ, medan de flesta medier okritiskt hyllat densamme.


Vad mer är att begära av medierna när ekonomisk kompetens har blivit vanligare än publicistiska intressen?

För mig tog mordet på Olof Palme oskulden av Sverige. Vårt land är inte längre en idyll och även om det verkar långsökt så ser jag ett samband mellan en journalistik i sönderfall och det rikspolitiska kaos som råder.

Socialdemokraterna ses inte längre som ett arbetarparti i traditionell mening. Dess bas är för hårt knutet till Stockholm. På samma sätt har förutvarande riksmediet Dagens Nyheter blivit en stor lokaltidning, i Stockholm och för stockholmare där allt bortom Tullarna är ointressant.

Samtidigt som Socialdemokraterna inte längre kan kalla sig ett statsbärande parti har medierna svårt att försvara sin roll som ”tredje statsmakten”. Gemensamma nämnaren härvidlag är, som jag ser det, bristen på bildning.

För att bli politiker krävs snart sagt ingenting, av journalister inte mycket mer.

En journalist står i princip på samma utbildningsnivå som en undersköterska. Ingen skulle väl begära att denna yrkesgrupp kritiskt skulle kunna granska och utvärdera sjukvården, läkarkåren, sjukhuschefer och professorer?

Nybakade journalister, med i bästa fall ett par år på Journalisthögskolan – där de i princip bara lärt sig det tekniska handlaget – förväntas kunna granska inte bara uppåt (”första och andra statsmakten”) utan också enskilda politiker, partier, organisationer och börsnoterade företag.

Förklara för mig hur det ska gå till?

Kanske medför det låsta läget blockpolitikens död, och som en följd av det fler särintressepartier i riksdagsvalet 2018? Nya partier som företräder olika särintressen, så som Socialdemokraterna företrädde kollektivanställdas intressen i nära nog ett sekel?

Om nya särintressepartier fångar upp de mot etablerade partier missnöjda väljare tar det sannolikt udden av Sverigedemokraterna? I ett sådant scenario måste också den som vill bilda regering inleda samtal, inte bara över, utan också utanför blockgränserna.

För den som röstat på lokala hjärtefrågor kan väl knappast beskyllas för att vara odemokratisk, nyfascistisk eller invandrarfientlig, och därmed ställas utanför diskussionerna?

Fotnot: Decemberöverenskommelsen har ännu inte behandlats i riksdagen, så vi vet ju ännu inte om uppgörelsen antas – eller om den ens är i överensstämmelse med riksdagsordningen och regeringsformen?

Fakta: Statsmakt, den suveräna staten som maktorgan

Enligt den statsfilosofiska maktdelningsläran finns tre statsmakter: den styrande, den lagstiftande och den dömande. I modernt svenskt språkbruk talar man om regering en som den första, riksdagen som den andra och (formellt naturligtvis oegentligt) pressen eller numera medierna som den tredje statsmakten. Ibland kallas organisationerna för den fjärde statsmakten. Källa: Nationalencyklopedin.
------
PS!

Också PM vill att DÖ döden dör
I sin ledare i DI (Dagens Industri 5 januari) dagen efter min blogg ställer sig PM Nilsson sig lika skeptisk som jag till Decemberöverenskommelsens legitimitet.

PM skriver: ”Det är ett beslutsfattande som inte har någon laglig legitimitet”.

Som vanligt är PM:s ledare skarp, underbyggd och träffsäker. I likhet med mig vill PM också att DÖ döden dör då ”de ekonomiska riskerna med DÖ i längden är betydande”.
1 comment ( 42 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Stefan och Annas gordiska knut 
22 December, 2014, 10:09
Posted by Administrator
HAR TÄNKT BLOGGA om detta, men tiden räcker liksom inte till. Det jag vill säga är, att det blir inget extraval. Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra kommer att komma överens innan den 29 december. Detaljerna kan jag förstås inte.



Mina nära vänner vet att jag sagt detta en längre tid. När de nu börjar sippra ut från fler håll är det bäst att jag skriver ned det också, så att jag sedan kan säga: Vad var det jag sa? De som ”sitter däruppe vid makten” känner inte till, och har knappt hört talas om ”vanligt folk”:

Vanligt folk är förbannade, trötta på politiker, och på tiggare som sitter i snart sagt varje gathörn, framför minsta köpställe och till och med mitt på gatan på Drottninggatan i centrala Stockholm. Inte intill husväggen, nej, mitt i gatan. (Se upp så att du inte trampar på dem!)

Politikerna i Sveriges riksdag har blivit ”08-or” hela högen. De ser inte bortom Tullarna och med denna skumögdhet drar de ett löjets skimmer över sig själva. Det är ofattbart att de inte förstått att majoriteten av landets röstberättigade bor längre bort än ett stenkast från riksdagen.

Opinionssiffrorna talar sitt tydliga språk. Tro inte annat än att tendensen kommer att hålla i sig. S och SD kommer att öka; S med återvändande stödröstande från vänsterpartiet och SD med ännu fler missnöjda väljare som kräver lösningar på flykting- och tiggeriproblematiken.

Är det så konstigt att förstå?

Frågan är bara vem, Löfven eller Kinberg Batra, som löser den gordiska knuten? Stefan Löfven får rikta sitt Alexanderhugget mot MP och Anna Kinberg Batra sitt mot allianskollegorna. Svisch! Svisch!

Nu blir ingen av dem herre över Asien, men väl statsminister i konungariket Sverige. Det ger partierna tre års rådrum fram till nästa ordinarie riksdagsval. Under tiden bör de inte bara kunna diskutera frågan, utan också lösa flykting- och tiggeriproblematiken.

Så blev det då en blogg i alla fall. God Jul!

Fakta: Gordiska knuten

Benämning på den komplicerade surrning som förband oket med vagnsstången på en helig vagn i Zeustemplet i Gordion.Den som löste knuten skulle enligt en spådom bli Asiens härskare. Alexander den store sägs 334 f.Kr. med sitt svärd ha huggit av den, varav uttrycken ”alexanderhugg” och ”lösa den gordiska knuten” för drastiska problemlösningar. Enligt en annan version drog Alexander ur den sprint som höll ihop knuten, vilket är mer sannolikt, då svärdshugget antyder ett från Alexanders sida oväntat förakt för gudarna.

Källa: Nationalencyklopedin
add comment ( 30 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | Nästa> Sista>>