Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - MeToo-rörelsens uppbrott och fall
MeToo-rörelsens uppbrott och fall 
19 March, 2018, 17:21
Posted by Administrator
TRAGEDIERNA AVLÖSER VARANDRA. Först nås jag av sorgebudet att Benny Fredriksson har avlidit. Redan dagen därpå offentliggör Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm att ” han själv avslutat sitt liv endast 58 år gammal”.
Foto: Petra Hellberg/Kulturhuset Stadsteatern

”Att komma ihop, att klara av att leva tillsammans oavsett tillhörighet och ursprung är en grundförutsättning för vår tid.”
Det var ett av Benny Fredrikssons många uttryck, som har samma andemening som det mått hans store förebild Kent Anderssons använde när han talade om ett samhälles kulturella nivå:
”Hur man tar hand om sina svaga!”
Foto: Robert Sandström

Inte många vågade stå upp för Benny Fredriksson som inte klarade inte av den massiva hatkampanj som han utsattes för. En kampanj som också fortsatte efter hans död av bland andra Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborgs föga smickrande ”maning om självrannsakning …”.
Denna efterdyning av MeToo-rörelsen är enligt mitt förmenande början till slutet av fenomenet. Rekylen blir massiv och någon förändring på sikt medför den inte. Det i sig är inget unikt för Sverige, vare sig det gäller kampanjer, stilar eller trender.
De kommer och går. Men varaktiga spår lämnar de inte …
Fotnot:
Minnesbord och kondoleansböcker finns utställda på flera platser i Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm: Klarafoajén, Stora scenens foajé och Plattanrummet, för de som vill lämna hälsningar och uttrycka sin sorg.
add comment ( 25 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
En kär vän har gått bort ... 
18 March, 2018, 05:39
Posted by Administrator
BENNY FREDRIKSSON ÄR död. Avled i Australien. Jag känner djup med familjen, R.I.P.

Foto: Petra Hellberg/Stadsteatern
Jag träffade Benny flera gånger i mitt yrkesverksamma liv. Vi var vänner, men inte nära vänner. För mig var han också en komplex person, diametral. En del av hans beslut gick därför inte att förstå. Därför fick han också utstå mycket hård kritik, men också goda vitsord och av några idel lovord.
Jag kommer att sakna honom, och det känns konstigt att han ryckts bort i så unga år, 58 år, och att jag inte som förr kan stöta på honom i Stockholmsvimlet (även om jag inte är där så ofta eftersom jag långa tider vistas i Thailand).
Det som gjorde Benny till en extra kär vän var att han ofta refererade till min mångårige vän, dramatikern och skådespelaren Kent Andersson vars samtliga pjäser han sett. I bedömningen av Kents storhet var vi helt överens, i några andra frågor stod vi långt ifrån varandra.
Men vi var/är båda socialdemokrater också. Väl värt att notera ett valår som detta.
Kent och Benny förenas nu i scenkonstens himmel. Säkert har de mycket att samtala om, och vilka skådespel kommer det inte att bli?!
add comment ( 3 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Hur kunde det ske? 
7 March, 2018, 19:19
Posted by Administrator
OM KEVINS KLÄDER visar sig vara behäftade med DNA-spår som med säkerhet kan härröras från händelsen när femårigen bragtes om livet framstår det klart för mig, att inte bara Sveriges rättsvårdande instanser leddes rakt in i ett svarta hål ...

Faksimil: SVT Nyheter/Värmland.

Också Sveriges samlade medieelit vid tiden för brottet fördes bakom ljuset då våra frågor besvarades med rena lögner.

Jag var en av medierepresentanterna som fick vilseledande svar på två icke oväsentliga frågor i mordutredningen.

1. Om kläderna hade undersökts? Svar: ”Nej, sjukhuspersonalen hade lagt kläderna under båren och de hade därför kastats.”

2. Efter att ”två bröder” konstaterats vara skyldiga – vilket angavs i SVT:s direktsändning klockan tolv vid tidpunkten för presskonferensen om dramats upplösning, och som sedan ändrades till att ”två barn” var gärningsmän – ställde jag frågan om fallet därmed var uppklarat polisiärt? Förundersökningsledaren svarade att ”så var fallet.”

Nu, 20 år senare, kan jag – Om DNA-spåret stämmer – konststera att polisutredningen till stora delar bestod av ”lögn och förbannad dikt!”

Därmed är det så kallade ”Kevin-fallet" 1998 Sveriges i särklass största polisiära skandal och ett justitiemord utan motstycke. Hur rättsväsendet ska reparera den skadan står bortom min tankeförmåga!

Fotnot:
Ljud- och teveinspelningar belägger mina ställda frågor. Varje presskonferens har jag inspelad och i SVT:s Dokument inifrån granskning 2017 uppmärksammas min fråga om ärendets polisiära uppklarande.
add comment ( 6 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
R.I.P. Kenneth Gärdestad 
4 March, 2018, 03:46
Posted by Administrator
MED SORG NÅS jag av budskapet om Kenneth Gärdestads bortgång samtidigt som jag gläds över att han fått ro och vila. Det krävdes en djupintervju med Kenneth för att vi skulle bli personliga vänner; inte enbart för stunden, utan för livet.


Faksimil: expressen.se/noje 3 mars 2018

Kenneth behöver ingen presentation. Han var textförfattaren bakom ur djupet av sitt hjärtas älskade broders sång- och musikskatt; brödraduon som kom att för alltid skrivit in sig i den svensk pop- och vishistorien.
Med djup kärlek berättade han för mig om sin bror Teds svåra sjukdom, och hur Ted till sist valde att själv ända sitt liv.
En tragedi som Kenneth bar med sig hela sitt återstående liv, men som också gav honom kraft att synliggöra psykiskt sjuka människors verklighet. För det kom han att prisas, och det är precis som Expressens nöjesjournalist Maria Brander konstaterar:
"Först i slutet fick Kennet Gärdestad sin revansch".
HANDGEMÄNG MED TED
Jag berättade för Kenneth, att hans bror Ted är de facto den enda människa jag bokstavligt slagits med. Under åren jag drack, och efter att han kommit näst sist i Eurovision Song Contest 1979 med Satellit. Det var på restaurang Victoria i Kungsträdgården (Stockholm). Han satt tillsammans med skådespelaren Per Ragnar och jag gick fram och gratulerade honom till framgången i Jerusalem. Sinnet rann över på Ted, och vi delade ut några slag mot varandra.
Vi hade under ett av TV-lagets framträdanden i fotboll utanför Vingåker käftat med varandra, och med det i bakhuvudet var jag spydig; han mindes också att vi kommit i delo med varandra och kunde inte hålla tillbaka sin ilska.
PER RAGNAR MEDLADE
Det krävdes lite medling mellan oss, för vilket jag är Per Ragnar evigt tacksam, för att vi skulle kunna lämna händelsen bakom oss och avsluta kvällen på ett värdigt sätt.
Självklart skäms jag för mitt uppträdande, men förlåter mig själv eftersom jag aldrig någonsin därefter lyft en hand mot en annan människa; jag har faktiskt inte varit inblandad i något mer handgemäng, vare sig före eller efter incidenten med Ted.


Kenneth Gärdestad.
Foto: Sveriges Radio

Kenneth var övertygad om att Ted i sin himmel förlät mig. Det är jag också. Men kunde jag ändra på tidens gång hade jag utan tvekan vevat tillbaka livsfilmen och handlat annorlunda.
När jag fick veta att Ted hade tagit livet av sig var det som att få en planka slagen i huvudet. När jag sedan begrep att han var svårt sjuk skämdes jag ännu djupare över att ha ofredat honom den där gången på Victoria …
SPELA KULA
Låt mig i detta sammanhang travestera Sten Selanders dikt Spela kula:
"Jag ville göra, jag vet inte vad, / för att en gång få se Ted glad. / Nu är det för sent, att ändrasig stort / Man kan aldrig ändra det fula man gjort / och trösta pojkar som efter, att de stelnat till män / lämnat oss för länge sen."
Jag gråter stilla, av glädje över att jag fick lära känna Kenneth och räkna honom bland mina vänner.
Också över att Kenneth var en av de tusentals människor jag mött under mitt journalistiska yrkesliv som gjorde kanske det djupaste och mest bestående intrycket.
Under intervjun var Kenneth öppen, naken och sårbar då han berättade om Teds svåra sjukdom, och sina egna tillkortakommanden när det gällde att hjälpa och finnas till ...


Ted Gärdestad
Foto: Sveriges Radio

Ur djupet av mitt hjärta:
Tack Kenneth - och Ted - för alla fina vistexter du gav oss, för alla dina enastående framträdanden som anhörig till en svårt psykiskt sjuk människa, och för den ärliga och sårbara människa du vågade vara. Jag kommer alltid att bära med dig i mitt hjärta.

Vila i frid - det är du värd.
add comment ( 22 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
ROGER, SÖK HJÄLP NU GENAST 
24 November, 2017, 01:41
Posted by Administrator
ÄR LEDSEN, SORGSEN och chockad. Även du min Brutus, skulle jag likt Cesar vilja säga till min vän Roger Mogert, Stockholms i all hast avgående stadsbyggnads- och kulturborgarråd. Samtidigt får det mig att inse detta är ett strukturellt problem som vi män måste ta i tu med omedelbart.

Foto: Lieselotte van der Meijs


Nu genast, utan dröjsmål!

Men vem ska göra det? Det är den stora frågan, för ingen torde vara utan skuld och fri nog att kasta den första stenen …

Inte heller jag även om det skulle förvåna mig om jag gjort något sexuellt betvingat närmande mot kvinnor. Däremot kan jag inte svära mig fri från att inte ha burit mig otillbörligt åt mot män.

Inte i dag, men säkert under de fem år då jag söp och bar mig åt. Drack minst en helflaska sprit så gott som varje dag. Där spriten går in går vettet ut, och vi homosexuella är inga undantag. Så säkerligen har också jag burit mig åt.

Faksimil: dn.se


Jag gick in i #Me Too-debatten alldeles för dåligt påläst, och fick för mig att detta var något svenskt. Straxt insåg jag att frågan är global, och av min vän Fredrik fick jag fullständigt klart för mig vilka kvinnoförtryck många män besitter. Inte minst visar det sig lunchrummen och på arbetsplatsraster.

Hade inte tänkt så långt, och jag gjorde naturligtvis omedelbart avbön. På samma sätt hoppas jag att många bröder i manskollektivet ska agera. Och att någon högt ärad och framstående man ska kliva fram och erkänna sina blamager innan vederbörande avslöjas och hängs ut på sociala medier.

Det vore klädsamt och hedrande, samtidigt som just den personen skulle kunna ta på sig rollen och fostra oss män i en anda så att vi slutar tafsa och håller fingrarna i styr – oavsett hur kåta vi blir av ett vackert bröst eller en vacker rumpa. (Det sistnämnda kan sätta mina fantasier i brand!)

SÖK HJÄLP - OMEDELBART

Min vän Roger Mogert kan jag bara uppmana att söka hjälp. Omedelbart!

Det var precis vad jag själv gjorde för att komma i bukt med spriten. Problem som Roger Mogert redan erkänt att han har, och sagt sig ska ta emot hjälpa mot. Jag hoppas att han verkligen gör det, och att han tar situationen på allvar.

En 48-årig man av hans kaliber är inte förbrukad för att han uppträtt olämpligt och har alkoholproblem. Han är långt ifrån ensam, och tar han tag i problemen på allvar kommer han att respekteras, och få en väg tillbaka.

Visst, det tar tid att bygga upp ett förtroende. 10 juli 1981 var Dag 1 för mig. Sedan var det bara att ta en dag i taget. Det skulle dröja sju år innan jag insåg att jag hade supit mitt ”pensum”. Jag skulle aldrig mer kunna dricka alkohol …

Det var en chock som drev mig in i en djup depression och det krävdes många mått och steg för att gå vidare. Men jag bet ihop, och följde mitt beslut att aldrig dricka sprit mer – någonsin. Dag lades till dag, och nu har 36 år passerat.

PENSUMET NÅTT

För mig är det numera viktigt att hålla i minnet, att jag verkligen aldrig mer kan dricka sprit, öl eller vin. Det räcker med ett par supar för att hjärnan blixtsnabbt ska föra mig tillbaka till den nionde juli 1981 och försätta mig i djupaste alkoholism.

Det är också anledningen till att jag inte öppnar dörren till mina fem alkoholistår och grottar ned mig i oförrätter som jag har gjort. Det räcker med att jag vet om det, och att jag åtminstone har försökt att rehabilitera mig.

Om jag ideligen öppnar den stängda dörren kommer den snart att stå på vid gavel; och den leder bara till fördärvet.

Tänk på det, Roger. Tag hjälp, och sålla bort din dryckesvänner, för du kommer inte att orka med dem just nu. Tids nog blir du ”frisk” och då kan du ge dem en hjälpande hand. Men inte nu. Nu ska du bara tänka på dig själv, och ta en dag i taget. Detta är också det enda tillfälle du tillåts att vara egoist.

add comment ( 217 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | Nästa> Sista>>