Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 55 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - R.I.P. Kenneth Gärdestad
R.I.P. Kenneth Gärdestad 
4 March, 2018, 03:46
Posted by Administrator
MED SORG NÅS jag av budskapet om Kenneth Gärdestads bortgång samtidigt som jag gläds över att han fått ro och vila. Det krävdes en djupintervju med Kenneth för att vi skulle bli personliga vänner; inte enbart för stunden, utan för livet.


Faksimil: expressen.se/noje 3 mars 2018

Kenneth behöver ingen presentation. Han var textförfattaren bakom ur djupet av sitt hjärtas älskade broders sång- och musikskatt; brödraduon som kom att för alltid skrivit in sig i den svensk pop- och vishistorien.
Med djup kärlek berättade han för mig om sin bror Teds svåra sjukdom, och hur Ted till sist valde att själv ända sitt liv.
En tragedi som Kenneth bar med sig hela sitt återstående liv, men som också gav honom kraft att synliggöra psykiskt sjuka människors verklighet. För det kom han att prisas, och det är precis som Expressens nöjesjournalist Maria Brander konstaterar:
"Först i slutet fick Kennet Gärdestad sin revansch".
HANDGEMÄNG MED TED
Jag berättade för Kenneth, att hans bror Ted är de facto den enda människa jag bokstavligt slagits med. Under åren jag drack, och efter att han kommit näst sist i Eurovision Song Contest 1979 med Satellit. Det var på restaurang Victoria i Kungsträdgården (Stockholm). Han satt tillsammans med skådespelaren Per Ragnar och jag gick fram och gratulerade honom till framgången i Jerusalem. Sinnet rann över på Ted, och vi delade ut några slag mot varandra.
Vi hade under ett av TV-lagets framträdanden i fotboll utanför Vingåker käftat med varandra, och med det i bakhuvudet var jag spydig; han mindes också att vi kommit i delo med varandra och kunde inte hålla tillbaka sin ilska.
PER RAGNAR MEDLADE
Det krävdes lite medling mellan oss, för vilket jag är Per Ragnar evigt tacksam, för att vi skulle kunna lämna händelsen bakom oss och avsluta kvällen på ett värdigt sätt.
Självklart skäms jag för mitt uppträdande, men förlåter mig själv eftersom jag aldrig någonsin därefter lyft en hand mot en annan människa; jag har faktiskt inte varit inblandad i något mer handgemäng, vare sig före eller efter incidenten med Ted.


Kenneth Gärdestad.
Foto: Sveriges Radio

Kenneth var övertygad om att Ted i sin himmel förlät mig. Det är jag också. Men kunde jag ändra på tidens gång hade jag utan tvekan vevat tillbaka livsfilmen och handlat annorlunda.
När jag fick veta att Ted hade tagit livet av sig var det som att få en planka slagen i huvudet. När jag sedan begrep att han var svårt sjuk skämdes jag ännu djupare över att ha ofredat honom den där gången på Victoria …
SPELA KULA
Låt mig i detta sammanhang travestera Sten Selanders dikt Spela kula:
"Jag ville göra, jag vet inte vad, / för att en gång få se Ted glad. / Nu är det för sent, att ändrasig stort / Man kan aldrig ändra det fula man gjort / och trösta pojkar som efter, att de stelnat till män / lämnat oss för länge sen."
Jag gråter stilla, av glädje över att jag fick lära känna Kenneth och räkna honom bland mina vänner.
Också över att Kenneth var en av de tusentals människor jag mött under mitt journalistiska yrkesliv som gjorde kanske det djupaste och mest bestående intrycket.
Under intervjun var Kenneth öppen, naken och sårbar då han berättade om Teds svåra sjukdom, och sina egna tillkortakommanden när det gällde att hjälpa och finnas till ...


Ted Gärdestad
Foto: Sveriges Radio

Ur djupet av mitt hjärta:
Tack Kenneth - och Ted - för alla fina vistexter du gav oss, för alla dina enastående framträdanden som anhörig till en svårt psykiskt sjuk människa, och för den ärliga och sårbara människa du vågade vara. Jag kommer alltid att bära med dig i mitt hjärta.

Vila i frid - det är du värd.
add comment ( 22 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
ROGER, SÖK HJÄLP NU GENAST 
24 November, 2017, 01:41
Posted by Administrator
ÄR LEDSEN, SORGSEN och chockad. Även du min Brutus, skulle jag likt Cesar vilja säga till min vän Roger Mogert, Stockholms i all hast avgående stadsbyggnads- och kulturborgarråd. Samtidigt får det mig att inse detta är ett strukturellt problem som vi män måste ta i tu med omedelbart.

Foto: Lieselotte van der Meijs


Nu genast, utan dröjsmål!

Men vem ska göra det? Det är den stora frågan, för ingen torde vara utan skuld och fri nog att kasta den första stenen …

Inte heller jag även om det skulle förvåna mig om jag gjort något sexuellt betvingat närmande mot kvinnor. Däremot kan jag inte svära mig fri från att inte ha burit mig otillbörligt åt mot män.

Inte i dag, men säkert under de fem år då jag söp och bar mig åt. Drack minst en helflaska sprit så gott som varje dag. Där spriten går in går vettet ut, och vi homosexuella är inga undantag. Så säkerligen har också jag burit mig åt.

Faksimil: dn.se


Jag gick in i #Me Too-debatten alldeles för dåligt påläst, och fick för mig att detta var något svenskt. Straxt insåg jag att frågan är global, och av min vän Fredrik fick jag fullständigt klart för mig vilka kvinnoförtryck många män besitter. Inte minst visar det sig lunchrummen och på arbetsplatsraster.

Hade inte tänkt så långt, och jag gjorde naturligtvis omedelbart avbön. På samma sätt hoppas jag att många bröder i manskollektivet ska agera. Och att någon högt ärad och framstående man ska kliva fram och erkänna sina blamager innan vederbörande avslöjas och hängs ut på sociala medier.

Det vore klädsamt och hedrande, samtidigt som just den personen skulle kunna ta på sig rollen och fostra oss män i en anda så att vi slutar tafsa och håller fingrarna i styr – oavsett hur kåta vi blir av ett vackert bröst eller en vacker rumpa. (Det sistnämnda kan sätta mina fantasier i brand!)

SÖK HJÄLP - OMEDELBART

Min vän Roger Mogert kan jag bara uppmana att söka hjälp. Omedelbart!

Det var precis vad jag själv gjorde för att komma i bukt med spriten. Problem som Roger Mogert redan erkänt att han har, och sagt sig ska ta emot hjälpa mot. Jag hoppas att han verkligen gör det, och att han tar situationen på allvar.

En 48-årig man av hans kaliber är inte förbrukad för att han uppträtt olämpligt och har alkoholproblem. Han är långt ifrån ensam, och tar han tag i problemen på allvar kommer han att respekteras, och få en väg tillbaka.

Visst, det tar tid att bygga upp ett förtroende. 10 juli 1981 var Dag 1 för mig. Sedan var det bara att ta en dag i taget. Det skulle dröja sju år innan jag insåg att jag hade supit mitt ”pensum”. Jag skulle aldrig mer kunna dricka alkohol …

Det var en chock som drev mig in i en djup depression och det krävdes många mått och steg för att gå vidare. Men jag bet ihop, och följde mitt beslut att aldrig dricka sprit mer – någonsin. Dag lades till dag, och nu har 36 år passerat.

PENSUMET NÅTT

För mig är det numera viktigt att hålla i minnet, att jag verkligen aldrig mer kan dricka sprit, öl eller vin. Det räcker med ett par supar för att hjärnan blixtsnabbt ska föra mig tillbaka till den nionde juli 1981 och försätta mig i djupaste alkoholism.

Det är också anledningen till att jag inte öppnar dörren till mina fem alkoholistår och grottar ned mig i oförrätter som jag har gjort. Det räcker med att jag vet om det, och att jag åtminstone har försökt att rehabilitera mig.

Om jag ideligen öppnar den stängda dörren kommer den snart att stå på vid gavel; och den leder bara till fördärvet.

Tänk på det, Roger. Tag hjälp, och sålla bort din dryckesvänner, för du kommer inte att orka med dem just nu. Tids nog blir du ”frisk” och då kan du ge dem en hjälpande hand. Men inte nu. Nu ska du bara tänka på dig själv, och ta en dag i taget. Detta är också det enda tillfälle du tillåts att vara egoist.

add comment ( 217 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
STORT TOMRUM EFTER RIKARD WOLF 
17 November, 2017, 16:26
Posted by Administrator
Så tragisk och så sorgligt, att nås av beskedet att Rickard Wolf har avlidit i sviterna av sin lungsjukdom, knappt fem månader innan han hunnit fylla 60 år. Vilket är alldeles för tidigt, och vi kan bara ana oss till hur mycket han hade kvar att ge oss.


Foto: Anders Thessing/Stockholms stadsteater

– Jag blir aldrig vän med döden och den kommer aldrig lägligt, skriver poeten Kristina Lugn i en av sina dikter som ofta kommit att handla om ensamhet, död och utanförskap. Precis det som Rikard Wolf identifierade sig med.

Jag medverkade för många år sedan till att få Rikard Wolf att läsa dikter på Arvika Festivalen då den var i sin linda; flera år innan arrangemangsföreningen Galaxen och Arvikafestivalen blev ett begrepp i svenska festivalsammanhang.

Arvikafestivalen bjöd gärna på det oväntade och räddes inte för att erbjuda festivalbesökarna så i festivalsammanhang udda inslag som poesi, film och performances.

Ingen svensk artist har betytt så mycket för homosexuella. ”Pojken på månen”, som han releasade 1995 kom att betyda mer för HBTQ-kollektivet än vad genombrottsfilmen Änglagård (1992) någonsin kommit att göra.

Det sitter en pojke på månen
Han sjunger stilla sin sång
Älska, älska för kärlek
Älska en endaste gång


Vi är många som med Rikard Wolfs död sörjer en riktigt, riktigt stor artist. Personligen sörjer jag en vän som jag kom att träffa från och till genom åren. Alltid med ömsesidig respekt för varandra, jag för hans stora artisteri, han för min journalistiska yrkesroll.

Vila i frid Rikard, tomrummet efter dig kommer att bli stort.
add comment ( 150 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
VAR KOMMER SVENSKA HATET IFRÅN 
8 November, 2017, 09:07
Posted by Administrator
HUR KOMMER DET sig att några är så hatiska i Sverige? Var har det fått sin grogrund?

Född i 1950-talets stigande Välståndssverige ställer jag mig ofta den frågan. Då, när jag växte upp, trodde alla att välståndet bara skulle växa och växa, öka och öka.


Olof Palme får exemplifiera politikerhatet i Sverige? En präst (!) hissade svenska flaggan och några poliser jublade då han mördats.

Enda undantaget var min skollärare, Erik Kjell, tillsynslärare för folkskolan i Porjus. Han visste att allt som går uppåt en dag når toppen och vänder nedåt. För oss skolbarn höll han upp en blyertspenna med skrivspetsen riktad mot taket. Så drog han fingret utmed pennan och förkunnade.

— Allt som går uppåt når en dag sin topp och vänder nedåt ...

Så vist, och så rätt han hade.

Själv har jag aldrig förstått varför vi är för fina och bekväma för att inte utveckla och vidareförädla våra råvaror, malmen, skogen och jordbruksprodukter, till exempel.

KINESISKT STÅL STÄMPLAS SVENSK

Vi säljer stålet i hela balkar (de facto ofta kinesiskt som skeppats hit och stämplas med ”Svensk stål” för att sedan skeppas tillbaka till Kina varifrån det exporteras ut i världen ... Ett gigantiskt bedrägeri!).

Skogen säljer vi som hel timmer och mjölk, smör och grädde behåller vi för oss själva.

Arla skrattade på sig när förslaget om att exportera mejeriprodukter kom på tal. Finnarna är nu världsledande på laktosfri mjölk, som knappast någon behöver, och mjölk importerar vi från Tyskland medan vi importerar trähus från Polen.

Eriksons världsledande AXEväxlar, som revolutionerade telekommunikationen, köper ingen längre. Detsamma gäller Facits skriv- och räknemaskiner. För att inte tala om varven! Vi var fyra femma i världen på att bygga båtar.

NYEXAMINERADE EKONOMER

Så kom några nyexaminerade ekonomer från Handelshögskolan i Stockholm som inte fått lära sig något om byggkreditiv. Följden av bokföringens vid stunden helt normala ”röda siffror” resulterade i nedläggning ...

Tusentals människor förlorade sina jobb i en industri där vi fortfarande kunde ha varit världsledande!

Med Nya Karolinska i Solna ville vi bli en spjutspets inom medicin och slå världen med häpnad. Det har vi också, av helt andra orsaker ... Vilka vet ni själva, och samtidigt som skandalerna växer dras universitetet och Nobelpriset i smutsen.

Exemplen kan göras många, men låt mig sluta här och ställa frågan:

Är det inte allas vårt gemensamma ansvar att ställa allt till rätta? Må vara att vi smet från vårt kollektiva ansvar under två världskrig. För den skull behöver vi väl inte fortsätta att smita från notan.

HATOBJEKT GENOM ÅREN

Jag kommer ihåg skalan av hatobjekt genom åren som jag kunnat notera dessa. Först var det fattiga, handikappade som döva, brottslingar, sjömän, lappar, zigenare, knarkare, bögar, invandrare, flyktingar, översexuella män fram till det nya hatobjektet — politiker.

Att ni inte skäms! Är demokratin inget värd? Varför tar ni inte ert ansvar och åtminstone framträder med namn och bild på sociala medier? Ynkryggar är vad ni är!

Inte bara att ni bär er åt sorgligt och patetiskt. Vad värre är, ni sprider hat, hat och ännu mera hat?

Är ni verkligen så bittra? Men gör någonting då!

INTE SÅ BRA SOM DE TROR
Jag har förmånen att få resa runt i Asien. Fattigdomen är påtaglig hos de flesta länders invånare. Men stoltheten går inte att ta miste på. Många av dem drömmer om ett liv i Europa. Jag gör vad jag kan för att tala om att det inte är så bra som de tror.

Det är tvärtemot mycket dåligt, och ingenting att stå efter! Ingenting heller att vara stolt över för närvarande ...
add comment ( 157 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
FÖRBANNADE FÄHUNDAR 
7 November, 2017, 04:33
Posted by Administrator
FÄHUNDEN LEIF ÖSTLINGs skatteplanerande har fått medlöparna att visa sina trynen i indignation över att skattesmitaren Nummer Ett har avslöjats. Till dem vill jag bara säga:

— Tig, förbannade fähundar!
Foto: Facebook
Trots att Facebook fått miljoner i etableringsstöd av staten betalar de ingen skatt i Sverige. Skamligt,.

Sådana uttalanden som de gör på sociala medier, typ Facebook, är ovärdiga normalt tänkande människor. Som borde vidga sina synfält, höja blicken och se ut över världen. Gör dom det så vet jag att de skulle skäms och veta hut!

Om gnällspikar, surkukar och dito fittor reste runt i världen så såge de hur bra vi har det i Sverige, där dessa människor har råd och möjlighet att inget annat att göra än att sitta och klaga som de värsta bitterfittor.

Ja, jag är förbannad. Reser runt i Asien och är just nu i Laos dit kräk som dessa skulle tvingas besöka. För att inte tala om Filippinerna!

Här ÄR det fattigt, men inte lika fattigt i anden som hos människohatarna i Sverige.
På Filippinerna finns det människor som lever och bor på soptippen praktiskt taget hela sitt liv.

Facebook var säkert inte ämnat som arena för fähundar? Men att det är okej för ägarna att det har blivit det bevisas tydligt med Facebooks skatteplaneringar som inte minst drabbar Sverige!

De här människorna, ofta anonyma med U-båtsbeteenden, åker snålskjuts på goda människors arbeten, krafter och skattepengar. Det finns ingen anledning att vare sig beundra eller se upp till dem. Inte heller avundas dem!

Nu vet jag att dessa människor kommer att spy ned mig med invektiv (vet en fähund vad det betyder?). Det gör inget, jag tål det!
add comment ( 42 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | Nästa> Sista>>