Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Tack kära vänner!
Tack kära vänner! 
11 March, 2017, 04:17
Posted by Administrator
TACK KÄRA VÄNNER! Ni gav mig en oförglömlig födelsedag – helt i klass med uppvaktningen på min 60-årsdag för sju år sedan. Det var då jag fick en resa till Thailand av mina vänner. Nu tar jag vara på den bäst jag kan.
Jörgen Groth har varit vänlig nog att skicka över en bild där jag sitter med barägaren och hans ”staff”. Foto: Jörgen Groth ©

Utöver ett par hundra gratulationer på Facebook fick jag mejl, telefonsamtal och en massa kramar. Tack, tack!

I Pattaya blev jag först uppvaktad med sång, tårta och hurrarop på en bar. Lyckades blåsa ut ljusen och njöt så mycket jag orkade. På kvällen gick vi till en klubb som normalt bara frekventeras av Thailändare.

Klubben besöks normalt enbart av personer som kommer från ett distrikt i norra Thailand. Man sjunger, dansar och ler till långt in på småtimmarna. Stämningen och människorna påminner mycket om det Norrbotten som Jonas Hansson (Jukkasjärvi), Jörgen Groth (Luleå) och jag (Porjus) växte upp i.

Klubben hade ett par hundra besökare som med undantag av Jonas, Jörgen och jag enbart bestod av thai. Döm av min förvåning när ”Happy Birthday To You” sjöngs och en tårta bars fram till vårt bord varvid jag ombads blåsa ut ljusen och skära upp tårtan.

Det var stort!

Weekenden drog förbi lika snabbt som en avlöning och nu sitter jag här med en massa bilder och minnen. Hur jag ska tacka er alla vet jag inte? Men låt mig ur djupet av mitt hjärta få säga:

– Tack!
add comment ( 12 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Trafikljus åt alla håll 
9 March, 2017, 09:11
Posted by Administrator
DEN SOM BLIR stressad av trafikmärken i Stockholm skulle inte klara sig många minuter i Bangkoktrafiken. Se här ett trafikljus i en flervägskorsning där det gäller att hålla ögonen på "sitt" trafikljus.
Okänd fotograf

Går ögonen i kors? Då är kollisionen nära!

Och de är de för övrigt för det mesta på thailandsvägarna, kollisionerna alltså. Befinner sig hundra trafikanter på sammavägsträcka så kan du slå dig i backen på att det också finns hundra trafikregler eftersom var och en har sin egen uppfattning om hur fordonet ska framföras.

Det gäller cyklister också, för att inte tala om fotgängare!

Värst av alla är de som kör sarenger (trehjulig moped med rektangulärt tak), särskild kvinnor och äldre damer. Den senare kategorin skulle aldrig drömma om att se sig för, använda blinkers eller ens slå på ljusen nattetid!

Möter du en sådan farkost på din sida av vägen, sakta omedelbart ned och se till att du har ett rymligt väjningsavstånd!

Möte på din sida vägen? Jo, det råkar du ut för varje dag. Det är inte enbart mopeder och motorcyklar som kommer emot dig i full fart; bilar och tunga lastbilar utgör här inget undantag.

Säga vad man vill, spännande är det. Och anledning nog att använda hjälm vilket thai sällan eller aldrig gör. Vi faranger är något bättre, för vi åker omedelbart dit på böter. Visserligen "bara" 400 Baht som för oss svenskar motsvarar hundra spänn.

Men för en thai – som dock nästan aldrig bötfälls – är det mer än en dagslön eftersom den lagstadgade dagsinkomsten är blott 300 Baht, cirka 75 kronor.

Och här talar vi om tolv timmars arbetsdag!


add comment ( 60 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Punktera pontonerna och sänk skiten 
19 February, 2017, 08:24
Posted by Administrator
INFÖR NYÅRET 1980 satte Kent Andersson och Lennart Hjulström upp ”Happyland” på Folkteatern i Göteborg. Pjäsen utspelar sig nattetid i kommersens högborg, köpcentrumet Nordstan i Göteborg där 500 göteborgsbarn irrade omkring på nätterna.


Foto: Wikipedia

Föräldrarna, då som nu, orkade inte med sina barn, och för att freda både sig själv och samvetet stack de till dem lite pengar och körde ut dem – till ensamhet och vilsenhet.

Felaktigt kom både dåtidens, och även senare tiders recensenter, bland dem Kristina Hermansson i Svenska Dagbladet (29 december 2012), att förknippa handlingen med hetsen och stressen kring ”julhelvetet”, som några kallar det.

HEMLÖSA BARN OCH VUXNA

Men det var inte det Happyland skildrade. Jag diskuterade pjäsen ingående med Kent under tiden som han skrev den, och jag hjälpte till med research. Han gick själv omkring där på nätterna, pratade med barnen – och också många vuxna som befann sig där.

Den senare kategorin oftast hemlösa.

Jag jobbade på GT och hade inga svårigheter att bidra med fakta och statistik.

Tillsammans bar vi på en förhoppning om att pjäsen skulle väcka politikerna, och få dem att se vad som pågick. Kanske var det fel att spela upp pjäsen inför nyåret eftersom kritikerna leddes fel, och fick dem att tro att Kent ville sätta fokus på julkommersen.

Vällovligt syfte i och för sig, men budskapet var oändligt mycket viktigare än så.

Nu förflyttar jag mig till julen 2016. Jag är på snabbvisit hemma i Sverige och far omkring som en rockstjärna. På ett par veckor byter jag säng varannan, var tredje dag och hinner med släkt och vänner i Göteborg, Åseda, Halmstad, Mörbylånga, Nybro och Stockholm.

Tillbaka i Thailand är jag håglös och nedstämd. Tror att jag ”tappat tempot” och förlorat mitt ”flow”. Det tar sex veckor att hitta tillbaka till trivseln och lugnet på Mae Ramphung Beach utanför Rayong i Thailand där jag tillbringar vinterhalvåret.

En artikelserie i Expressen får mig så sakta att inse varför jag mått så dåligt efter att jag kommit ”hem”. Som en blixt från klar himmel slår det mig, att det är precis samma situation, då som nu, i Nordstan. Och, då som nu, är politikerna både blinda och handfallna!

Då var det ”våra” barn. Nu är det ensamkommande flyktingbarn som tvingats fly från sina hem, föräldrar, kompisar, vänner, värme, kärlek och omsorg.

OFÖRÄNDRAT SCENARIO

Men scenariot är dessvärre detsamma: droger, prostitution och kriminalitet.

Vi strövade omkring i och runt Saluhallen. Plötsligt ville en av oss gå genom Nordstan för att komma fortare till Centralstationen och spårvagnen hem. Vi gick in bakvägen och förflyttades till rena slumområdet. Kontrasten till julstämningen i Saluhallen kunde inte vara tydligare.

Jag blev minst sagt betryckt, nästan illamående.

Du som inte har varit där –uppmaningen gäller särskilt dig som är politiker – ta genast en promenad i omgivningen. Du kommer inte att tro att du befinner dig i Sverige när du ser vad som pågår och hur det ser ut.

ETT LITET TIPS

Jag har inget recept, och jag tror inte att politikerna ska lösa problemet den här gången heller. Knappast lokalbefolkningen och de som vi kallar ”medborgarna”. Men jag har ett litet, litet tips.

Nordstan i Göteborg, som har en totalyta på drygt 300 000 kvadratmeter, 200 butiker och restauranger som årligen besöks av 35 miljoner personer, är byggt på sumpmark lerjord. Köpcentret står på pontoner som noga övervakas så att de inte ska sjunka.

Kan ingen vänlig själ punkterna pontonerna, och låta skiten sjunka? Det vore inget större brott, utan närmast en välgärning!

add comment ( 14 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
200 sidor smörja och inget annat 
19 December, 2016, 04:33
Posted by Administrator
DET HAR HÄNT något med Moder Svea när alkoholister upphöjs till nykterhetsupplysare vars enda syfte tycks vara att få ett helt folk på dekis. Jag tar mig inte en gång, utan flera gånger för pannan när jag läser Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otters ”loggbok” Vägen ut.
Förlagsbild

Låt mig direkt slå fast, Kjell-Olof Feldt är inte alkoholist, däremot storförbrukare av alkohol. Skillnaden är den, att en alkoholist inte kan välja när han ska dricka medan en storförbrukare inte alls har några problem med längre eller kortare uppehåll.

Se bara på Leif G W Persson som ”super” halvårsvis enligt egen utsago.

Boken har kommit att placeras i genren ”psykologi” vilket för mig en psykologisk gåta. Men vad gör inte Albert Bonniers Förlag för att tjäna pengar? Tro mig, hade författarna varit några andra än Feldt/von Otter hade boken aldrig nått tryckpressen.

Författarna mister heller inget tillfälle att tjäna storkovan. Kjell-Olof Feldt säger lite klädsamt att han är trött på att prata om boken vilket inte hindrar att han dyker upp lite varstans och berättar om sitt nya ”perspektiv” på alkohol.

Boken är smörja och ingenting annat. Att nykterhetsorganisationerna, med IOGT-NTO i spetsen, inte har protesterat är ofattbart; de brukar minsann inte vila på hanen.

I och för sig är jag inte förvånad, för Kjell-Olof Feldt är ett barn av arbetarrörelsen. Och den har alltid haft ett kluvet förhållande till alkohol. Dess nykterhetsorganisation, Verdandi, har mer än under ett sekel utan framgång försökt ”lära” arbetare att dricka måttligt.

Vad gör min inte för att skydda statens största kassako?

Verdandi har till skillnad från IOGT-NTO aldrig krävt några nykterhetslöften. Ordet ”nykterhet” står inte ens i deras program. Målet har hela tiden varit ”ett alkoholskadefritt samhälle”.

Som om att sprit – i vilken form de vara månde – skulle vara utan skadeverkningar. Det är lika ologiskt som arbetarrörelsens paroller om ”ökad jämlikhet” och ”stolt men inte nöjd”. Med andra ord: Trams!

”Det är synd om människorna” skrev August Strindberg, och jag tar mig friheten att travestera honom genom att skriva: ”Det är synd om de riktiga alkoholisterna” som går på Feldt/von Otters tes, att man kan vända ”ett beroendestyrt drickande till ett förnuftsbestämt”.

Det så naivt att det inte är värt att kommentera.

Titel: Vägen ut. En loggbok om alkoholism och medberoende
Författare: Kjell-Olof Feldt, Birgitta von Otter
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Genre: Psykologi
1 comment ( 358 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Superlativen räcker inte till 
7 October, 2016, 11:28
Posted by Administrator
JAG ÄR KNOCKAD och överväldigad! Les Misérables på Wermland Opera i Karlstad slår det mesta jag har sett i genren; superlativen räcker inte till. Jag behöver inte säga mer, för allt har redan sagts.

Inte minst av kritikerna som förefaller vara eniga: Succé!

Foto: Wermland Opera

Det är klart, något måste jag ju säga. Låt mig då lyfta fram David Alvefjord för hans oerhörda begåvning, enorma scennärvaro och en röst som bär hela vägen till kommande engagemang på stora scener världen över.

Foto: Wermland Opera
Relativt nyexaminerade David Alvefjord från Teaterhögskolan i Göteborg kommer sannolikt att framträda på världens stora operascener. Rösten, scennärvaron och utstrålningen i Les Mirablés på Wermland Opera borgar för det!

KOMMANDE STJÄRNEXPORT

Jag lovar, detta är vår kommande stjärnexport och jag blir inte förvånad om han dyker upp i rollistan på Broadway och Metropolitan i New York, La Scala i Milano eller något annat stort teater- och operahus vart som helst i världen.

Hela ensemblen får min stora eloge, konstnärliga nivån är hög och extra plus för aktörer och aktrisers utomordentliga textning; varje stavelse går fram och det händer inte ofta på en opera.

James Grieve har lyckats långt över förväntan med sin regi och Lucy Osbornes scenografi- och kostymdesign är också något alldeles extra!

Lyckliga ni som redan har fått biljetter — ni andra: Ställ er i kö!

Biljettrusningen pågår än och föreställningen är förlängd till april 2017.

Mitt tips: (en lågoddsare) är att les Misérables kommer att spelas betydligt längre än så!
add comment ( 9 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | Nästa> Sista>>