Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 55 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Bengt Martin, Sonja och folkhemmet
Bengt Martin, Sonja och folkhemmet 
24 February, 2010, 15:04
Posted by Robert
"Sonja Åkesson skrev inga memoarer. Men en av hennes främsta dikter heter ”Självbiografi”:

"Jag lever ett lugnt liv
på Drottninggatan 83a
på dagarna.
Snyter ungar och putsar
golv
och kopparpottor
och kokar rotmos och
pölsa"


Det är en dikt som doftar minst lika mycket folkhem som bilvax eller syntetiska heltäckningsmattor. Den är svenskt 60-tal lika mycket eller kanske mera än Göran Sonnevis Vietnamdikt.

Sonja Åkesson var folkhemmets skaldinna, och vid hennes död 1977 miste vi ett stycke av vår själ."



Foto: Natur & Kultur

Sonja Åkesson (1926–1777) är mest känd som ironisk folkhemskritiker och författare till den feministiska dikten ”Vara vit mans slav ”. Amelie Björck skildrar nyfiket Sonja Åkessons mångsidiga och genreöverskridande författarskap. Fram tonar bilden av en språkligt djärv poet med starkt utvecklad medkänsla och mycket att ge den nutida läsaren.

Det skrev Magnus Ringgren i Aftonbladet den 10 september 1984 då Bengt Martin precis kommit ut med första biografin över Sonja Åkesson. Första gången de träffades i journalisten Inger Wahlöös hem, på Rådmansgatan 69, (som ett år senare blev Bengt Martins hem, fast han visste det inte då) sa hon: "Vi är lika som nervtabletter du och jag."

Vänskapen dem emellan varade hela Sonjas liv ut.

Här om dagen dog Bengt Martin, 76 år, och det finns anledning att minnas honom ett valår som detta. Han var en av de första att resa till Tyskland direkt efter andra världskriget, om det omskakande mötet skrev han i Bengt och kärleken.

I ungdomsböckerna Huset i Sibirien (1970), Sibirienungar (1971) och Hej då – Sibirien skildrar han sin uppväxt på Roslagsgatan i Stockholm på 1940-talet, långt innan miljonprogram och folkhem.
Folkhem? Ja, har det någonsin funnits? Är folkhemmet inte bara en dröm, en vision som aldrig förverkligats?

Jag ser folkhemmet som en illusion, ungefär som Ryssland var för Norrbottenskommunisterna. Paradoxalt nog så var Rysslands ”folkhem” det omvända mot vårt; medan vi strävade uppåt – i hopp om att få sitta i överklassens finrum – tvingades deras invånare rusa neråt och underkasta sig en i det närmaste omänsklig politik. Fast det visste inte drömmarna i mitt Norrbotten, och de kan därför inte belastas och dömas för sina val; de visste inte bättre.

Vårt folkhem har rämnat, den faluröda färgen har bleknat, målningen har flagnat och tapeterna har spruckit.
Fyrtio års reformarbete har raserats i en handvändning av alliansregeringen samtidigt som Sverige sålts ut på den ”fria” marknaden. Frihet, jämlikhet, och broderskap är föga kända begrepp. ”Solidaritet” ska vi inte prata om.

Det borde vi inte ha pratat om innan heller eftersom de flesta tolkade det som ”en för alla och alla för en”. Vilket är lika felaktigt som att rättvisan är rättvis. För att inte tala om hur illa val Broderskapsrörelsen gör när de lanserar sig som en rörelse med ”glöd”.

Den riktiga betydelsen av solidaritet är samhörighet med och beredvillighet att stödja och hjälpa andra människor, särskilt dem som tillhör den egna gruppen.

Rättvisa var ett ord som Olof Palme undvek, eftersom han insåg att rättvisan oftast är orättvis; jag har min rättvisa, du har din rättvisa.

Palme föredrog det bibliska ordet ”rättfärdig”.

Glöd är slocknande eld. Ska man påverka och förändra krävs att vi brinner, brinner för det vi tror på. Vilket krävs mer än någonsin tidigare ett valår som detta.

Jag har inga illusioner – än i alla fall - om att kunna lyfta ut alliansen ur Rosenbad, eller för den delen moderaterna ur Solna stadshus. Men jag brinner för att kunna göra det, och jag kommer att arbeta för det.

Detta är vare sig en from önskan eller vision, utan enbart rättfärdigt och det enda rimliga.
add comment ( 13 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Fotboll, snö och SL 
22 February, 2010, 22:14
Posted by Robert
Borde skriva om snön och Stockholms lokaltrafiks oförmåga att skotta och hålla växlar fria. Eller varför inte SJ och deras tåg som aldrig går

Eller som min bror så vist kommenterar läget: ”Hur ska SJ kunna köra tåg på vintern när de inte kan göra det på sommaren?”
Så sant, så sant.

Nej, i dag tänker jag skriva några rader om fotboll. Erland tipsade mig om att ”min fotbollsspelare” ska lägga fotbollsskorna på hyllan när hans kontrakt med Corinthians går ut nästa år. Innan dess hoppas han få spela i Brasiliens trupp i VM nästa sommar.

Erland hade läst nyheten på Blocket, som snappat upp den från Radiosporten. Vad de hade fått den ifrån vet jag inte, så jag borgar inte för att set är sant.

Hur som helst är inte Ronaldo ”min” fotbollsspelare. Min heter Lionel Messi och kallas Loppan och spelar i samma klubb som Zlatan Ibrahimovic, Barcelona.

Ta detta som ett sedelärande exempel om hur nyheter sprids.

Jag får väl skriva lite om snön och SL också då när " nyheten" om Loppan sprack.


SL:s hemsida (Skärmdump).
SL ljuger, brasklappen till trots. För 76-an går inte alls från Karl XII:s torg ...

När jag i dag för ovanlighetens skull var ute i god tid när jag skulle till ett lunchmöte i Filmhuset på Gärdet i Stockholm så hade jag inte mycket för det. Rådfrågade SL:s reseplanerare på nätet, och visst, det skulle gå att ta Blå linjen från Solna Centrum till Kungsträdgården.

Från Karl XII:s torg vid Kungsträdgården skulle det helt säkert gå att ta buss 76 mot Ropsten. Efter elva minuter skulle jag vara framm vid Filmhuset på Borgvägen 1. Hela resan skulle ta 30 minuter.

Om det nu inte vore det här med snön och kylan …

Till min förvåning finner jag att de tagit bort 76-ans hållplats vid Karl XII:s torg! Orsaken angavs av en busschaufför vara problem vid Smålandsgatan. Jag ombads ta vilken buss som helst mot Slussen och byta vid Slottsbacken.

– Inte härifrån, sa chauffören då jag skulle kliva på Buss 2 mot Sofia.

– Nähä?

Föraren sa att jag skulle kliva på 76-an ”om hörnet”. Men ”om hörnet” fanns det ingen hållplats över huvud taget. Gick tillbaka till Karl XII:s torg och tog tvåans buss till Slottsbacken. Klev rakt över hållplatsen till 76-ans plats. Efter en låååång stund kom bussen.

Färden varade i mindre än minut och högst 100 meter. Där brakade vår buss med full kraft in i framförvarande blåbuss. Pang! Framrutan krossades varpå föraren svängde in 76-an på en tvärgata och bad oss kliva ur bussen.

– Vad gör vi nu?

– Planera om dagen, föreslog en dam. Jag gjorde det och kom således aldrig till Filmhuset. I morgon väntar en ny spännande dag. Då ska jag också i väg på ett lunchmöte …
add comment ( 47 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
”Fan, snöar det i år också?!” 
31 January, 2010, 20:09
Posted by Robert
Det är en märklig vinter i år. Då tänker jag inte i första hand på vädret, utan på snöröjningen. Eller rättare sagt, den uteblivna snöplogningen. Det blir bara värre och värre för vart år som går. Till men inte enbart för gamla och lytta, utan också för snart sagt varje människa i gemen.

Jag förstår det inte. Är det av besparingsskäl? Har det med klimatet att göra? Tillverkas inte plogbilar längre? Är det strejk på skovelfabriken?

Eller är det så enkelt, att de styrande bara djävlas med medborgarna? Läste de inte offerterna på de infordrade anbuden för gatu- och vägunderhåll? Missades det finstilta, att ”åtagandet gäller inte om det blir kallt och börjar snöa”.

Force majeure är ”en oförutsedd händelse som kan befria en part från att fullgöra ingånget avtal”. Räknas vintern dit? Om den kommer överraskande? Vilket kan vara fallet i år, eftersom den stränga varianten uteblivit de senaste åren …

Under alla förhållanden är maktens styrande i Stockholm och Solna inte snälla med oss medborgare. Inte så, att vi tvingas plumsa i djupsnö. Nej, det är djävligare än så. Mycket djävligare.


Foto: Robert Sandström Det krävs stor koncentration för att inte halka på det isbelagda underlaget som döljs av nysnö eller annat fanskap, typ snömodd eller en smutsbrun sörja. Risken att falla och bryta benen är överhängande.

Om det nu inte är av besparingsskäl – man kan undra vem som beslutat om det? – ser jag ingen annan förklaring än att det är av elakhet: ”Rätt åt er”, kan tyckas.

Säkert kan kommunerna spara en slant på att ge fan i att skotta. Men det kostar en förmögenhet för sjukvården som måste ta hand om benbrott och andra fallskador som förorsakats av eftersatt snöröjning.

Är inte detta ett lagbrott? Är kommunen och fastighetsägarna numera inte skyldiga att hålla trottoarer, gator och vägar rena och fria från snö och is?

I vilket fall (Häpp!) som helst är det svårt att ta sig fram. För att inte tala om den som har rullator, eller rent av är rullstolsburen …

Och nu talar jag inte om den som var beroende av rullstol före det att Kung Bore slog till. Ytterligare en och annan har säkert blivit det också efter de senaste veckornas snöoväder: Skaran måste ha ökat markant?

Kollektivtrafiken ska vi inte tala om. För då blir jag riktigt ledsen. Jag förstår att bussar, och bilar med för den delen, kan hamna i diket. Men att lokal- och fjärrtåg inte tar sig fram på rälsen när det snöar och är kallt är för mig totalt obegripligt.

Snöat har det gjort så länge järnvägarna funnits i detta land – längre än så till och med – och inte har det hindrat tågen från att komma i tid. Förrän efter senaste millennieskiftet, då vinter och snö tycks komma som en total överraskning minst en gång om året för trafikbolagen.

”Fan, snör det i år också?!”

Som resenär får man vara glad om tågen kommer. Gör dem det, då får man vara ännu gladare om de har värme i kupéerna. Och så får man vara jätteglad om de går ända fram dit man ska.

Jag säger inte att det var bättre förr, för det var det inte. Men med tågen, och snöröjningen, vete fan?

add comment ( 12 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Många vuxenpoöäng på Brinellgymnasiet 
26 January, 2010, 17:35
Posted by Robert
Vuxenvärldens kontrollbehov riktar sig den här gången mot Brinellgymnasiets elever i Nässjö. Trots Skolinspektionens skarpa kritik och Justitieombudsmannens, JO, brasklapp ska skolan börja med ”frivilliga” drogtester under veckan.

Frågan är ingalunda ny. Den väcktes redan på tidigt 80-tal i Arvika där skolan ville tvinga misstänkta elever att lämna urinprov så att det kunde fastställas om de använde narkotika eller inte. Politikerna var villrådiga. Jag motsatte mig principen och drev frågan till högsta ort, som på den tiden var Skolöverstyrelsen, SÖ.

Den aktiva cannabismetaboliten D9-tetrahydrocannabinol (THC) metaboliseras till karboxylsyravariant (THC-COOH). Denna metabolit utgör cirka 85 % av utsöndrad mängd cannabismetaboliter och det är den som bestäms vid verifierande analys.
Illustrationen är lånad från Ängelholms sjukhus hemsida.

Bedömningen var densamma, och Arvika valde att inte trotsa SÖ:s beslut. Vilket var starkt gjort eftersom en provutrustning, så kallad THC-apparat, redan hade köpts in för dyra pengar.

Jag antar att den står och skräpar i något skåp. Låt den där förbli!

Från tid till annan har andra skolor höjt röster för drogtester, men myndigheter och lagstiftare har kunnat hålla stången. Nu verkar det inte ha någon effekt. Brinellgymnasiets gymnasiechef Jan Andersson skiter i vad Skolinspektionen säger. Vilket med rätta förvånar Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler som finner gymnasieskolans ståndpunkt ”uppseendeväckande”.

Jag vet av erfarenhet att det inte går att tvinga fram förtroenden, lika säkert som att ”lagar och regler inte får bli staket för idioter”. Något som framlidne socialdemokratiske finansborgarrådet Hjalmar Mehr, i Stockholm begrep – för det är han som myntat devisen.

Att tvinga elever till drogtester är lika dumt som att måla över de röda prickarna på den som har röda hund, och samtidigt påstå att vederbörande inte är sjuk. Den som till exempel använder amfetamin vet exakt vad den ska göra för att inte lämna några spår efter sig. Och jag lovar dig, det syns inte utanpå vem som är narkoman.

Det trodde däremot en av skolkuratorerna i Arvika. Vid ett besök hos vederbörande satt denne och studerade skolkatalogerna, sida upp och sida ned.

”Söker du någon?” undrade jag.

”Nej”, sa kuratorn, ”jag kollar bara vilka som är knarkare på skolan”.

Vilken häpnadsväckande förmåga. Tänka sig att inte polisens narkotikarotel lärt sig detta …


add comment ( 17 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Rolig läsning - en cliffhanger 
24 January, 2010, 14:59
Posted by Robert
Söndagsmorgonens tidiga morgonnyheter i radion gav ny luft åt livsandarna. Årets första väljarbarometer från SvD/Sifo visar att rödgröna oppositionen har ett fortsatt rejält övertag med 51,8 procent mot 41,5 procent för alliansen.

Visserligen har gapet minskat något från december, då skillnaden mellan blocken var 11,4 procentenheter mot dagens 10,3. Så än är det för tidigt att ropa ”Hej”, men trenden är tydlig: Det blir regeringsskifte i höstens val. Var så säker!


Avbild ur svd.se 24 januari 2010, Källa: SvD/Sifo
Baserad på 1919 intervjuer genomförda 11-21 januari 2010.

Glädjande nog verkar det som att Sverigedemokraterna, SD, inte får någon vägmästarroll. Fortsätter det så i kommande opinionsmätningar under året är frågan om SD över huvud taget kommer in i riksdagen? Många väljare lär inse att de inte får någon makt. Då blir en röst på dem pro forma, det vill säga, mest för formens skull och i princip utan värde.

Jag tillhör inte dem som säljer skinnet innan björnen är skjuten. Just nu talar mycket för ett regeringsskifte, men det kan svänga snabbt och det är långt kvar till den 19 september …

Statistiskt sett är saken ändå biff. ”Den som lett i Sifos januarimätning under valår har vunnit 10 gånger av 13” säger Sören Holmberg till Svenska Dagbladets nätupplaga (publicerad 24 januari 2010).

Även om den ekonomiska utvecklingen vänder uppåt är det inte säkert att det gynnar alliansen opinionsmässigt. Så det är så sant som Holmberg säger: ”man kan inte bara vinna ett val, man kan förlora det också”.

Ett är då säkert, valet blir en rysare. Och även om jag varit kritisk och tillhört tvivlarna så talar en rödgrön seger för att Mona Sahlin blir en långvarig statsminister.

När Per Albin Hansson hastigt dog valdes Erlander överraskande till ny partiledare och statsminister. Han var nästan totalt okänd och man var övertygad om att det skulle bli svårt för honom att axla Per Albin Hanssons mantel.

Det skulle dröja 23 år och under tiden blev Taer Erlander både folkkär och den statsminister som suttit längst i ett land med parlamentarisk demokrati. Han ledde partiet genom elva val. I det sista, andrakammarvalet 1968, fick socialdemokraterna över 50 procents väljarstöd.

Historien har upprepat sig förr.

Jag är därmed på väg att vinna ett vad som kan göra mig två tusen kronor rikare. Jag säger inte mer just nu. Se det som en cliffhanger.

add comment ( 16 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link

<<Första <Tillbaka | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | Nästa> Sista>>