Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Mörker, bara mörker
Mörker, bara mörker 
31 July, 2018, 13:23
Posted by Administrator
JAG VET INTE om jag ska vara ledsen eller förbannad? En minnesruna i Arvika Nyheter (som laddats upp av Börge Nilsson på hans FB-sida) visar med önskvärd tydlighet hur kallt och ogästvänligt Sverige är.

(Min kommentar, varsamt redigerad, till inlägget återges längst ned.)

När en fjärdedel av väljarkåren är beredd att rösta på Sverigedemokraterna, SD, säger det allt om tillståndet i Sverige. Det är mörker, bara mörker ...!


Jimmy Åkesson – Mörkrets fanbärare!
Foto: Riksdagen

Om sex veckor går Sverige till val. Jag antar och befarar att SD blir största parti med drygt 25 procent av rösterna i riksdagsvalet. Några jublar, i oförstånd naturligtvis.

Nåja, den nya regeringen – som inte kommer att ledas av SD – håller som längst ett halvår och sedan får vi ett extraval, vilket inte hänt sedan 1921 (och 2014 och 1887).

I rådande situation, med landets värsta brandkatastrofer rasande för fullt inte bara i Sverige utan hela Europa, hinner inget parti och ingen politiker hejda Jimmy Åkessons seger på den korta tid som återstår. Det är bara att gilla läget, vad annat kan vi göra?

INGET INFLYTANDE

Segern blir dock kortvarig och något inflytande får inte SD. De övriga partierna kommer att blockera hans möjligheter att ingå i någon regering. Sedan får de kryssa sig fram i Riksdagen så gott det går ...

Under tiden kan vi peka Lång näsa mot de som röstat in de nationalistiska och socialkonservativa politikerna i Riksdagen. (Här skulle jag kunna citera Jesu ord på korset: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad gör”).

När jag nu siar om valresultatet kan jag lika gärna säga, att jag tror att jag tror att Stefan Löfven får fortsätta att regera landet då han är mest lämpad och kommer att få tillräcklig majoritet i Riksdagen för att leda en minoritetsregering. Så länge det nu varar …

Ja, jag är socialdemokrat, vilket inte betyder att jag gillar den politik som partiet just nu för. Kappan vänds efter valvinden och jag har i alla fall inte hört vad det är för politik som Löfven och det Socialdemokratiska partiet vill föra.

Mest är det gnäll på vad Alliansen har gjort eller inte har gjort; raka svar ges inte på raka frågor.

Kärnväljarna, som burit upp partiet i ett sekel, vänds ryggen och förslagen som läggs gynnar inte de fattiga och mest behövande. Inte undra på att dessa lägger sin röst på Sverigedemokraterna?

SDs politik motsvarar till synes den besvikna skaran som övergetts av Socialdemokrater, och också ett antal väljare från andra partier. Det är på inget vis typiskt svensk; situationen är precis densamma både i övriga Europa och så också USA.

Jag ser ingen annan förklaring till att Donald Trump har valts till president i världens största demokrati.

Dessa tankar rann upp som en strid ström ur min hjärna då jag såg minnesrunan över tonåringen Alireza från Afghanistan som dog alldeles ensam på sitt rum i Migrationsverkets förläggning i Stömne tre mil från Arvika.



Förvisso är Stömne en vacker plats, men det täcker inte behovet hos ett asylsökande barn. Orten har bara ett 60-tal invånare, och där finns inte mycket att göra ...

Hur kan man över huvud taget placera ett asylsökande barn på en förläggning för asylsökande i Stömne? Jag begriper det inte!

Min kommentar till dödsrunan:

Jag växte upp i en gemenskap präglad av empati och solidaritet. Något man inte kan lära sig, utan värderingar som vi föds med. Så eftersatt i vårt svenska samhälle i dag att frågan är, om vi inte bör gå till val med ett nationellt krav om att det ska ingå i den svenska värdegrunden?

En asylsökande tonåring, som rest närmare fem tusen kilometer för att komma till Sverige, dör i sina unga hoppfulla år på en flyktingförläggning i Stömne, i total ensamhet, övergiven av välfärdsstaten Sverige, utan hopp och framtidstro.

Osökt tänker jag på Stig Dagermans dagsedel Den nya kärleken som publicerades i tidningen Arbetaren den 27 oktober 1950.

Upprinnelsen var, att två mekaniska sköldpaddor – deras hjärnor var elektriska och ögonen fotoceller – hade blivit förälskade i varann och att de reagerade häftigt mot varje försök att skilja dem åt.

Tårarna fryser, Kassandra.
Ett kylskåp är människans bröst.
Men maskinerna älskar varandra.
Och det är ju alltid en tröst.
---
Bryt icke strömmen för andra.
Stor sak att ej kärleken dör.
Maskinerna älskar varandra.
Det är mera än människor gör.


add comment ( 5 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | Nästa> Sista>>