Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - ”Det är han som är full, inte jag!”
”Det är han som är full, inte jag!” 
18 April, 2016, 09:41
Posted by Administrator
DET SA DEN åtalade A-lagaren och pekade på åklagaren då han stod inför skranket i Arvika tingsrätt och häradshövdingen frågade om han var berusad. Det var han inte, däremot var åklagaren det!

Sådant kan förstås bara hände i Västra Värmland, och historien är sann. Jag satt själv i tingssalen och kan intyga att så var fallet.

Mehmet Kaplan, MP, Ex-ministern utan civilkurage och i avsaknad av moralisk kompass.
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet©


Jag har kommit att tänka på händelsen då jag övervägt att sätta punkt för 40-års skrivande för offentligheten. Varför, undrar du? Jag svarar: ”Regeringens inkompetens och den sönderfallande socialdemokratin hemma i Sverige”.

Politisk broiler

Nästa år, 2017, har jag varit medlem i det socialdemokratiska partiet i 50 år. I stället för att skolas till en politisk broiler i SSU, som Göran Persson och många med honom, sökte jag direkt medlemskap i Åseda arbetarekommun i unga hoppfulla år.

Jag var 17 år och brann för den demokratiska socialismen. Jag hade lärt mig innebörden av begreppet ”representativ demokrati”, och jag begrep, att vara förtroendevald, det är något av det finaste man kan vara. Det betyder att står tillbaka för egna intressen framför andras.

Det är den grundbulten i socialdemokratins värdegrund. För mig liktydigt med solidaritet; något vi inte längre talar om, och som några tror att man kan köpa för pengar, eller läsa sig till.

Men se, det går inte. Solidaritet är något man föds med, och den som inte har upplevt barnpiss och sill kan aldrig någonsin förstå den kollektiva fattigdom som även barn ur min generation har fått uppleva.

Mjölk och sockerbitar

Jag minns min kamrat i första klass som bara fick mjölk och sockerbitar till middag de sista dagarna innan hans pappa fick lön från smältverk i Porjus. Kamraten hade sex bröder och familjen hade det sannerligen inte fett på den lönen.

Sådana händelser har sannolikt inte Björn Rosengren, Göran Persson, och Mona Sahlin upplevt. Inte heller Veronica Palm eller ens Stefan Löfven skulle jag tro. Nämner dessa ”sossar” som exempel då de kliar varandra på ryggen och förser varandra med fina uppdrag.

Förstnämnda trio har tjänat miljoner. Ta Sahlin till exempel, som får det ena uppdraget med finare titel än det andra. Vad hon gör vet hon väl inte själv? Men hennes uppdrag förefaller vara bra och hon är fantastisk på att klippa med ögonfransarna, inte minst i direktsänd tv.

Nedgraderar varumärket

Löfven, är bara i sin inledande linda i S-karriären. Palm har hunnit längre och drar sig inte för att nedgradera Rädda Barnens varumärke genom att kräva att hennes heltidsuppdrag som ordförande – om hon blir vald – ska avlönas oskäligt högt.

Vad hon tänker om barnen – och vill göra för dem – berättar hon inte.

Efter beskedet på måndagsmorgonen om att hon inte får en stor fet årslön säger hon sig fortfarande vara kandidat till uppdraget, men det kommer bara att utföras på kvällar och helger.

Vad är det för konstigt med det? Så arbetar väl alla förtroendevalda? Även socialdemokratiska dito!

Håller fanan högt

Jag tillhör dem som ömsom har blivit förbannad, trött och ledsen, ömsom desillusionerad på gränsen till resignerad över dessa osannolika nyhetsrapporter som dagligen sköljer över oss. Ett kvarts varv runt jorden från Sverige förtar inte min indignation. Tvärt om – sikten blir klarare!

Löfvens svek började med valet av miljöpartiet som regeringspartner. Vad som fick honom att utse en hoper skogsmullar till ministrar och statsråd lär väl förbli en gåta, eller åtminstone en väl förborgad statshemlighet.

Tag till exempel Mehmet Kaplan, för att inte tala om magister Frodolin och tant Alice Grädelin. Jag säger bara Bah!

Kaplan smörjer gärna kråset ihop med turknationalistiska Millî Görüş. När han komprometteras blånekar han vänskapen, och hävdar att han inte visste vilka som satt vid samma bord. Går det att sjunka djupare?

Svaret vittnar inte bara om dålig moral, utan också om brist på civilkurage. Att sedan ”bevisa” sin oskuld genom att hänvisa till att han är medlem av en ”feministisk regering” saknar motstycke. Man kan häpna för mindre.

Smutsiga bykar

Hade Kaplan varit karl för sin hatt hade han tackat för sig och tagit första bästa plan ”hem” till Turkiet. Hans tillskyndande försvarare, Löfven, Fridolin med flera, får mig bara att ställa frågan: Vad har dessa herrar och damer i sin byk? Offentligt lär de väl inte tvätta den …!

Efter att ha slitit med frågan de senaste månaderna har jag bestämt mig: Det är inte jag som ska lämna partiet!

Absolut inte! Jag har snart tillhört socialdemokraterna ett halvt sekel och tänker ha kvar mitt medlemskap många år till. Jag räds heller inte att hålla upp den röda fanan och – slå! Hårt och skoningslöst. Med de vapen jag behärskar: Pennan, ordbehandlingsprogrammet och talet.

De som stöttar mig får gärna ge sig till känna. Än är det inte för sent är ändra kursen, fast det mörknar på vägen och ljuspunkterna blir färre.

Den i rättssalen berusade åklagaren fick en disciplinär påföljd och blev suspenderad. A-lagaren däremot friades. Det var väl det enda rätta i den processen?!

Samregera med M

Enligt min uppfattning har statsminister Löfven bara en sak att göra: Kasta ut miljöpartisterna och ombilda regeringen. Gärna ihop med Moderaterna – för nationens bästa! För mig får han gärna också avgå och ställa sin plats till förfogande.

Löfven kan med fördel ersättas av inrikesminister Anders Ygeman som verkar vara den enda i Löfvens ministär som är karl för sin hatt. Löfven kan med fördel utses till landshövding. Dels blir uppdraget inte långvarigt om regioner bildas, dels verkar han vara en riktig klippare.

Ge han en sax så han kan åka omkring och klippa band!



add comment ( 5 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | Nästa> Sista>>