Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Livsmedelsindustrin bär skulden till globala fetmaepidemin
Livsmedelsindustrin bär skulden till globala fetmaepidemin  
12 May, 2015, 11:52
Posted by Administrator
FÖR SNART 34 år sedan (10 juli1981) bestämde jag mig för att sluta dricka sprit. Lika bestämd är jag nu att radikalt gå ned i vikt. Dö ska vi alla göra, också jag en dag. Men min dödsorsak ska i alla fall inte vara fetma!

Artikelförfattaren Robert Sandström tänker inte dö i fetma. För att råda bot på fetmaepidemin kräver han förbud mot manipulerade livsmedel och att det ställs tuffa krav på livsmedelsindustrin! Foto:Marcus Lantto

När jag 1 mars klev på min, med Stockholmssjukhuset Ersta kalibrerade våg, och läste av vikten bestämde jag mig för att gå ned i vikt. Lika målmedvetet som när jag slutade med alkohol – efter fem års dagligt drickande – har jag lagt om kosten.

Första sjuttondagarna gick jag ned sex kilo. Fem av dem var rent fett vilket motsvarar tio smörpaket!

Till en början rasade jag tre och ett halvt hekto per dygn. Sedan har det naturligtvis gått långsammare och planat ut. När jag i dag för tredje eller fjärde morgonen, efter knappt elva veckor, kontrollväger mig är viktminskningen 15 kilo.

(Hur mycket av det som är rent fett vet jag inte? Det får jag veta först när jag besöker min sjuksköterska Helene på Ersta).

Sett över tid minskar jag nu nästan exakt ett par hekto per dygn. Den takten är jag nöjd med!

När jag flyttade till Stockholm 2001 bestämde jag mig för att gå ned i vikt. Med hjälp av norske naprapaten Øyvind Dalen, som fick mig att gå långa promenader, gick jag ned över tjugokilo. Stress och långa arbetsdagar gjorde att jag så småningom lade på mig kilo efter kilo ...

1 mars tyckte jag att det fick vara nog, då bestämde jag mig för att radikalt ändra mina matvanor. Kastade all pasta och allt ris samtidigt som jag slutade med potatis, bröd och sötsaker (som jag nästan bara äter då det bjuds).

Mer socker än kaffe i nescafé

När jag handlar är jag noga med att kolla andelen kolhydrater och hur mycket av det som är socker. Tro mig eller ej, men i vissa sorters nescafé är det uppemot 58 procent socker. 58 procent! Varför? Svaret är enkelt: Sockret är billigare än kaffet!

I takt med att fetmarapporterna avlöser varandra tänker jag:

– Kriminalisera manipulerad mat, granska och ställ hårda krav på livsmedelsindustrin!

Någon annan väg att få bukt med den nationella och globala fetman finns inte. Bokstavligt talat så äter en del av världens befolkning ihjäl sig medan den andra delen svälts till döds. Vad finns för rättfärdighet i det?

”Kostdoktorn” Andreas Eenfeldt har talat klarspråk om detta och för flera år sedan slog han larm om hur livsmedelsindustrin sockrar och manipulerar vår föda. Trots att han har all tänkbar bevisning arbetar han i motvind, vilket inte är så konstigt:

Livsmedelsindustrins lobbyistverksamhet är mycket stark!

Smör, grädde och kärlek

Min mor, liksom vår vuxengenerations samtliga mödrar, kunde laga mat. Det fanns inga genvägar, inga mikrovågsugnar och ingen snabbmat. Råvarorna var naturliga, utan tillsatser. Recepten enkla: Använd smör, grädde och kärlek!

Då var I-världens befolkning i balans viktmässigt. Så förstod några att här fanns pengar att tjäna. Snabbast genom att sockra maten. Sedan började köttet vakuummöras, skinkan och fläsket snabbsaltas och hållbarheten på köttfärsen förlängas – till flera veckor.

– Kommer du ihåg hur riktig köttfärs luktar och ser ut?

Nej, tänkte väl det. Det är också så grovt malet att det inte går att forma små köttbullar av det. För att inte tala om köttet, som är så ohälsosamt där det ligger i kyldiskarna, att det borde förses med varningslappar.

Två km tre gånger i veckan

För snart 34 år sedan (10 juli1981) bestämde jag mig för att sluta dricka sprit. Lika målmedveten är jag när det gäller att gå ned i vikt. Jag har ett mål, och det ska jag nå. Øyvind Dalens råd om promenader ska jag börja med då jag återvänder till Thailand i augusti.

PÅ Mae Ramphung Beach utanför Rayong har jag redan mätt ut en sträcka på två kilometer. Den ska jag promenera fram och tillbaka tre dagar i veckan, vilket blir nästan fem mil per månad. Inte för att skynda på viktminskningen, utan för att öka flåset eftersom konditionen behöver förbättras.

Vi kommer alla att dö, också jag en dag. Orsaken kan vara flera: hjärtinfarkt, stroke, cancer, olyckshändelse eller, vad vet jag? För min del har jag bestämt mig för att i alla fall inte dö av fetma!

Fotnot:

Kostdoktorn Andreas Eenfeldts hemsida har adressen: http://www.kostdoktorn.se

1 comment ( 199 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | Nästa> Sista>>