Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - 33 nyktra år – så började min nykterhet
33 nyktra år – så började min nykterhet 
10 July, 2014, 16:07
Posted by Administrator
BESTÄMMA SIG, SA psykiatrikern som satt på sängkanten.
– Bestäm dig!
– Ja, men... hur då? undrade jag.
– Det är enkelt. Det är bara att bestämma sig, och sedan sluta. Och när man väl har bestämt sig så slutar man. Så enkelt är det. Jag vet inget annat sätt, sa psykiatrikern övertygande.
Jag tvivlade, och försökte med en trevare:
– Men, hur gör man?
– Du bestämmer dig för att sluta dricka sprit, och så gör du det! Det är allt, sa psykiatrikern.
– Men jag har ju slutat så många gånger förut, försökte jag. Och det har inte hjälpt ... Efter en tid har jag börjat dricka igen, och då alltid mer än förut. Jag har, så att säga tagit igen det jag förlorat, med råge.
– Men du har aldrig bestämt dig. Det är det DU måste göra. Bestämma dig, sa psykiatrikern. Sedan pratade han inte mer om det.

Foto: systembolaget.se

Jag hade kommit in till sjukhuset med ambulans under natten. Läkarteamet jobbade med mig i flera timmar för att återföra mig till livet.
Tidigare under natten hade jag svalt alla tabletter som jag fått under årens lopp, mot "sömnsvårigheter", "oro", "ångest". Färgglada tabletter, med lika färgglada namn, som skulle dämpa ångest och oro.
Jag svalde tabletterna med hjälp två helflaskor sprit. Sedan ringde jag mamma.
Jo, det är sant. Jag minns det inte, men hon har berättat att jag somnade vid telefon. Hur hon tvingades gå till sin väninna mitt i natten, två trappor ned, över gården, och så två trappor upp – fast hon hade ont av sina bensår och knappt kunde gå – för att låna hennes telefon. Och ringa 90000.
Poliserna fick slå sig in i lägenheten som jag barrikaderat mig i genom att låsa såväl ytterdörren som köksdörren.
Läkarna kämpade i mer än två timmar för att få liv i mig. När jag magpumpats kördes jag upp till en uppvakningsavdelning varifrån jag sedan flyttades över till en vårdavdelning.
Rummet var kallt, mycket kallt. Läkaren satt på sängkanten när jag vaknade. Han förklarade vad jag hade varit med om, och han berättade hur jobbigt det hade varit att väcka mig tillbaka till livet.
– Du måste erkänna att du är alkoholist, att du inte tål sprit, och att du aldrig mer kommer att tåla det. Först då kan du sluta. Om du bestämmer dig.
– Det finns inget annat sätt. Du behöver inga tabletter, inga psykologer, ingenting. Det enda du måste göra är att resa tillbaka i ditt liv och söka reda på varför det gick snett. Vad var det som brast?
– Varför flyr du? Och vad flyr du ifrån? Vad är det du inte vågar göra upp med i ditt förflutna?
– Ta reda på det. När du ändå håller på, tag också reda på allt vad du kan om alkohol, hur den verkar, och vad som händer i din kropp och din hjärna när du dricker sprit, sa psykiatrikern.
Jag försökte säga att det där … Det hade jag prövat förut …
– Bestämmer du dig verkligen så klarar du det här. Du behöver ingen annan hjälp än vad du kan få av dig själv. Det är bara du som kan resa tillbaka i ditt liv, och det är bara du som vet vad som händer i din hjärna när du dricker alkohol.
– Ta reda på det. Men bestäm dig redan här och nu, sa psykiatrikern och föreslog att jag skulle vara borta från jobbet i tre månader, för att i lugn och ro fundera på den fortsatta färdriktningen.
Läkarens enda krav var att jag höll mig nykter, och att jag bestämde mig. Han kunde inte hjälpa mig mer, sa han. Han bedömde mig inte som sjuk, eller i behov av psykiatriker eller psykolog.
– Bestäm dig, sa psykiatrikern.
Då bestämde jag mig. 10 juli 1981.
add comment ( 25 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link

<<Första <Tillbaka | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | Nästa> Sista>>