Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 61 Robert Sandströms Blogg - Det går åt helvete för Socialdemokraterna
Det går åt helvete för Socialdemokraterna 
16 September, 2010, 07:52
Posted by Administrator
Efter att ha sagt det i flera månader nu så är det väl lika bra att jag talar klarspråk här, 80 timmar före det att vallokalerna stängs klockan åtta på söndag kväll den 19 september 2010 sätter på pränt vad jag förutspått.

– Det går åt helvete för Socialdemokraterna!

Alliansen når över 50 procent och får en egen betryggande majoritet i parlamentet. SD kommer in, men dessbättre får de ingen vågmästarroll.

Frågan är om SD får någon roll över huvud taget? De i min bekantskapskrets som sagt sig stödja SD är före detta socialdemokrater eller moderater, fyllda med bitterhet och missnöjda över att utvecklingen inte går dit de vill.

De tror plötsligt, efter att i årtionden haft en tydlig kompass åt vänster eller höger, att det ska bli bättre om de fiskar i grumligare vatten. Har de ingenting lärt sig? Eller har de totalt förlorat förståndet?

Jag poströstade första dagen det var möjligt, och lade ned alla mina röster på det parti jag vuxit upp med, socialdemokraterna. Jag ser inget annat alternativ. Jag är inte bitter; det ligger helt enkelt inte för mig.
Foto: Norstedts Förlag
Jag har inte glömt mina ideal som styrt det mesta jag företagit mig i mitt liv. Jag tror på den representativa demokratin, och jag vill att politiker ska vara vanliga människor och inga broiler som diat floskler redan med bröstmjölken.

Min tro på socialdemokratin har stärkts av mina möten med Olof Palme, Gunnar Sträng, Odd Engström och Sten Andersson. De sista jag minns, som haft en vision om ett framtida Sverige.

Jag minns med glädje Sten Andersson när han målande beskrev ett Sverige år 2015. Med stor glädje minns jag Odd Engström; hur han lyssnade till rörelsen och sade sig höra en folkhemston som inte såg människor som svaga, utan begrep att de hade en inre styrka som bar dem även om de var mycket sköra och kanske till och med skröpliga.

Odd Engströms första sommarjobb var som sommarvikarie på Värmlands Folkblads Arvikaredaktion. Han var bara femton år och tvingades cykla till uppdragen i Åmotfors ett par mil från Arvika.

Jag kom själv att inneha redaktörsstolen i 18 år och har många oförglömliga möten med ”Dollarn”, som han kom att kallas i den enda filmroll han mig veterligt gjorde i Solveig Ternströms tv-serie Morsarvet.

Gunnar Emanuel Sträng skulle jag kunna prata hur mycket som helst om. Jag har bilat med honom i västra Värmland där han cyklade och promenerade som ung fackföreningsagitator och manade lantarbetarna till att organisera sig. I bilen deklamerade han egna dikter och han berättade om människor han mött på gård efter gård som vi passerade.

Oförglömlig är historien om Knut Robert Ljunglöf, hos vilken Sträng tjänade som dräng för att sedan bli befordrad till bokhållare.

– Jag fick en finare titel och mer arbete, men samma lön, berättade Gunnar Emanuel för mig.

Knut Robert Ljunglöf var son till Snuskungen Knut Fredrik Ljunglöf vars far Jacob Fredrik Ljunglöf lanserade Ljunglös ”Ettan” 1822. Det snus om kom att lägga grunden till den fabrik som vid 1900-talets början skulle bli Europas största snusproducent.

Tro mig. Sträng gav igen och Knut Robert fick betalt för gammal ost när han många år senare klev in till jordbruksminister Gunnar Sträng och begärde dispens för att få importera ett par hingstar från England.

– Har jag inte träffat er förr? frågade Ljunglöf. ”Nej” svarade Sträng varpå Ljunglöf framhärdade:

– Men jag känner igen er.

Gunnar Emanuel avslutade ärendet och Ljunglöf fick sin dispens varpå Sträng tog till orda:

– Jo, jag har tjänat som dräng på er gård. Och ni var en skitstövel redan då!

Och Olof Palme. Den socialdemokrat som betytt mest för mig och som jag träffade många gånger. Ömt läser jag Henrik Berggrens nyligen utgivna biografi ”Underbara dagar framför oss”, vänder bladen sakta, och minns en politiker och människa som kanske aldrig kommer att få sin like i svensk politik.

Det slår mig att alla dess är döda, Olof, Gunnar, Odd och Sten.

Kvar finns bara Bengt Göransson, statsråd i Olof Palmes andra ministär med ansvar för kultur- och mediefrågor. Ser honom som min mentor i politiken. Ibland när vi träffas hinner vi bara byta två meningar, men de säger allt om dagsläget i svensk politik:

– Mörker.

– Bara mörker.

Naturligtvis får jag frågan:

– Varför är du socialdemokrat? Du är ju så kritisk mot partiet!

Vad skulle jag annars vara?

Med respekt för de som byggt upp detta land till ett av Europas mest välmående, och trogen migna ideal kan jag inte rösta annat.

Jag är uppväxt med folkbildningens ideal, jag tror blint på en representativ demokrati, och jag säger som Olof Palme:

– Därför är jag demokratisk socialist.

Som sagt, jag är inte bitter. Heller inte förvånad över att Sverige tagit en annan riktning än den väg som Olof, Gunnar, Odd och Sten stakade ut. Det är inte mitt fel att drömmen gick fel och jag rår inte för alla av som inte blev.

Nu får vi några kämpiga år då vi återigen får bygga upp det som hastigt raserats. Jag tror det tar tio – femton år att komma tillbaka. Men då är det inte det här landet vi tar över, utan ett annat Sverige, ett förändrat Sverige, och ett mycket fattigare Sverige.

Därför är det med sorg i hjärtat som jag konstaterar att svenska folket känner sådan misstro, och är så besvikna att de detroniserar mitt parti, Socialdemokraterna, på söndag.

Jag hyser ingen tro på att det ska bli lätt att komma tillbaka. Under tiden befarar jag att de fattigaste kommer att bli ännu fattigare samtidigt som det politiska klimatet blir mycket hårdare, kallare och råare.

Partiet är dessutom brandskattat eftersom miljonerna rullat i den mest desperata valkampanj partiet hittills upplevt. Till vad nytta, kan tänkas?

Men vi kommer igen.
7 comments ( 85 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | Nästa> Sista>>