Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 55 Robert Sandströms Blogg
Det går en narr kring förhandlingsborden ... 
25 September, 2010, 10:09
Posted by Administrator
Riksdagens löneliga toppas av Thomas Bodström och på fjärde plats ligger Mona Sahlin. En halv miljon i runda slänga skiljer dem åt.

Vad har de för minnen av barnpiss och sill i sina näsborrar?
Mer än den halva miljonen i årsinkomst har mer än en fjärdedel (15 av 58) av de socialdemokrater som kandiderat till kommunfullmäktige i Solna.


Årsinkomst: 1 556 896 kronor.
Foto: Riksdagen

I Solna toppades listan av förre LO-basen Stig Malm som numera är pensionär med en årsinkomst på drygt 1,1 miljoner kronor.

Vilket kan jämföras med en så kallad fattigpensionär som i garantipension bara får 7 780 kronor per månad. Före skatt.

Som bekant har den också ett högre skatteavdrag eftersom pensionärer inte får något jobbskatteavdrag.

7 780 kronor per månad ger en sammanlagd årsinkomst på 93 360 kronor, vilket är nästan exakt vad Stig Malm får per månad. Skillnaden är bara 183 kronor, till Stig Malms fördel.

Det krävs ingen valanalys för att inse att detta är en av orsakerna till att socialdemokratin går i otakt med tiden.
Ser man också till vilka yrken S-kandidaterna i Solna har så förstår man att en ”vanlig” arbetare har svårt att känna igen sig: Doktorand, Gymnasieinspektör, Arkitekt, Jur.kand., Konsult, Forskare, Doktorand, Docent, Universitetslektor, Doktor i nationalekonom, Fil.kand. och VD.

Undrar just vad dessa har för minnen av barnpiss och sill …?

Nu innehöll socialdemokraternas fullmäktigelista en, jag säger EN, arbetslös kandidat. På plats 39.

Undrar vad den hade kunnat ställa till med?

Men Johanna Graf, som toppar listan och är den som leder partiet i Solna, kan vara helt lugn. Toralf Blomberg är så långt från maktens korridorer som man kan komma.

Vad behöver då göras?

Jo, lyft ut hela Perssongänget och sätt in nya krafter, gärna yngre som har minst en fot förankrad i verkligheten.

Låt mig citera slutstrofen i Kent Anderssons dikt Dvärgen:


Kent Andersson (1933-2005)
Foto: Robert Sandström

O, ni som sitter där upp bland bergen
där himlen är klarblå och sikten fri:
Fruktar ni inte den framtid då dvärgen
växer sig hundrafalt högre än ni?

3 comments ( 70 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Valtider – Nyskriven dikt av Torgny Karnstedt 
21 September, 2010, 08:00
Posted by Administrator

Torgny Karnstedt
Foto: Robert Sandström

En bild i tidningen drar blickarna till sig.
En strand med valar.
Människor som kämpar förgäves.
Någon häller en hink vatten över ett av de uttorkade däggdjuren.
En liten flicka står bredvid med uppspärrade ögon.
Det är bråttom.

En annan bild, Alliansen runt ett fikabord på ett äldreboende.
Kamerorna surrar, mikrofoner som sveper.
De fyra partiledarna nickar för att visa att de lyssnar.
Frågar de gamla om hur de vill ha det, hur stor är pensionen?
En bulle doppas.
Gästerna lämnar en främmande doft efter sig.

Debatt i teve, långt från Olof Palmes fotarbete och rappa tunga.
Producenten zoomar in Mona Sahlins rödmålade leende.
Är färgen äkta, kravmärkt och hållbar?
Ekonomiduell mellan Östros och Borg.
Som en öppningsmatch i fotbolls-VM.
De spelar 0-0.

I bakhuvudet, sommarens aggressiva telefonförsäljare.
Attackerande som mördarbin.
I studion tillrättalagda hårstrån och blanka ansikten.
Repliker som rökridåer.
Den politiska kärnan inbäddad i en vadderad påse.
Genomskinliga löften med kort bäst-före-datum.

Vi ska förledas räkna kronor och privata fördelar.
Vart tog hjärtslagen vägen?
Det analoga livet?
När blev vi alla kvartalsmiljonärer?
När glömde vi våra sånger?
När blev vi statister i den globala farsen?

Demokratin sprattlar till, strandad på tillväxtens altare.
Ingen muddrar vårt historiska medvetande.
Vi blundar och låtsas.
Släpper våra färgade lappar i valurnorna av återvunnen papp.
Hoppas överleva en ny mandatperiod.
Det är bråttom nu.

Torgny Karnstedt
September 2010

Anm.:
Publicerad med benäget tillstånd från författaren.

Fotnot:
Torgny Karnstedt presenterar sin nya bok, "TRO, HOPP OCH JÄVELSKAP", en fristående fortsättning på Låtaskungen, i sin monter (D01:08) på årets Bok & Bibliotek i Göteborg.
add comment ( 37 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Hit men inte längre! 
20 September, 2010, 09:48
Posted by Administrator
Stöd Aftonbladets mångfaldskampanj. Symbolen ”Rör inte min kompis” har genialt ändrats av Aftonbladet till ”Vi gillar olika”. Måndag morgon, direkt efter valet och i eftertankens kranka blekhet har över 120 000 personer sagt Nej till främlingsfientlighet.

www.aftonbladet.se

Jag fick fel i min prognos då jag spådde att Alliansen skulle når över 50 procent och få en egen majoritet. SD skulle komma in i riksdagen, men inte få någon vågmästarroll.

Jag hade fel.

I dag säger alla Nej, och MP ett bestämt NEJ till att stöda Alliansen. När väl chocken lägger sig skulle jag tro att Maria Wetterstrand krokar arm med Fredrik Reinfeldt. Det skulle ge alliansen egen majoritet.

Priset blir att Wetterstrand får vice statsministerposten och detroniserar Maud Olofsson.
Scenariot ändrar positionerna och Alliansen blir svårhanterlig då dagens fyra partier i regeringen plötslig blir fem. Men det blockerar SD som inte får någon avgörande roll och sannolikt bara blir en parentes i svensk politik.

En sorglig parentes dock.

C har att gilla läget eller ställa sig utanför. Maud Olofsson surnar säkert till. Men så härsken att hon avstår en regeringspost blir hon inte.

Flera lekkamrater är bättre än inga alls. Och leka med SD vill ingen.

Under tiden som kaoset lägger sig uppmanar jag dig att rösta med Aftonbladet och stödja kampanjen ”Vi gillar olika”.

Det bör vi alla kunna enas om.

Fotnot:
Rör inte min kompis var en kampanj på 1980-talet som syftade till att motverka rasism och främlingsfientlighet. Kampanjen startades 1985 i Frankrike av organisationen SOS Racisme som Touche pas a mon Pote och spred sig efter några år även till Sverige.
Kampanjen spred sig även till Tyskland under mottot Mach meinen Kumpel nicht an och med en logotyp som liknar en gul hand. Stockholms läns SSU-distrikt startade kampanjen i Sverige och sålde hundratusentals knappar i landet.

Källa: Wikipedia

1 comment ( 65 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
Det går åt helvete för Socialdemokraterna 
16 September, 2010, 07:52
Posted by Administrator
Efter att ha sagt det i flera månader nu så är det väl lika bra att jag talar klarspråk här, 80 timmar före det att vallokalerna stängs klockan åtta på söndag kväll den 19 september 2010 sätter på pränt vad jag förutspått.

– Det går åt helvete för Socialdemokraterna!

Alliansen når över 50 procent och får en egen betryggande majoritet i parlamentet. SD kommer in, men dessbättre får de ingen vågmästarroll.

Frågan är om SD får någon roll över huvud taget? De i min bekantskapskrets som sagt sig stödja SD är före detta socialdemokrater eller moderater, fyllda med bitterhet och missnöjda över att utvecklingen inte går dit de vill.

De tror plötsligt, efter att i årtionden haft en tydlig kompass åt vänster eller höger, att det ska bli bättre om de fiskar i grumligare vatten. Har de ingenting lärt sig? Eller har de totalt förlorat förståndet?

Jag poströstade första dagen det var möjligt, och lade ned alla mina röster på det parti jag vuxit upp med, socialdemokraterna. Jag ser inget annat alternativ. Jag är inte bitter; det ligger helt enkelt inte för mig.
Foto: Norstedts Förlag
Jag har inte glömt mina ideal som styrt det mesta jag företagit mig i mitt liv. Jag tror på den representativa demokratin, och jag vill att politiker ska vara vanliga människor och inga broiler som diat floskler redan med bröstmjölken.

Min tro på socialdemokratin har stärkts av mina möten med Olof Palme, Gunnar Sträng, Odd Engström och Sten Andersson. De sista jag minns, som haft en vision om ett framtida Sverige.

Jag minns med glädje Sten Andersson när han målande beskrev ett Sverige år 2015. Med stor glädje minns jag Odd Engström; hur han lyssnade till rörelsen och sade sig höra en folkhemston som inte såg människor som svaga, utan begrep att de hade en inre styrka som bar dem även om de var mycket sköra och kanske till och med skröpliga.

Odd Engströms första sommarjobb var som sommarvikarie på Värmlands Folkblads Arvikaredaktion. Han var bara femton år och tvingades cykla till uppdragen i Åmotfors ett par mil från Arvika.

Jag kom själv att inneha redaktörsstolen i 18 år och har många oförglömliga möten med ”Dollarn”, som han kom att kallas i den enda filmroll han mig veterligt gjorde i Solveig Ternströms tv-serie Morsarvet.

Gunnar Emanuel Sträng skulle jag kunna prata hur mycket som helst om. Jag har bilat med honom i västra Värmland där han cyklade och promenerade som ung fackföreningsagitator och manade lantarbetarna till att organisera sig. I bilen deklamerade han egna dikter och han berättade om människor han mött på gård efter gård som vi passerade.

Oförglömlig är historien om Knut Robert Ljunglöf, hos vilken Sträng tjänade som dräng för att sedan bli befordrad till bokhållare.

– Jag fick en finare titel och mer arbete, men samma lön, berättade Gunnar Emanuel för mig.

Knut Robert Ljunglöf var son till Snuskungen Knut Fredrik Ljunglöf vars far Jacob Fredrik Ljunglöf lanserade Ljunglös ”Ettan” 1822. Det snus om kom att lägga grunden till den fabrik som vid 1900-talets början skulle bli Europas största snusproducent.

Tro mig. Sträng gav igen och Knut Robert fick betalt för gammal ost när han många år senare klev in till jordbruksminister Gunnar Sträng och begärde dispens för att få importera ett par hingstar från England.

– Har jag inte träffat er förr? frågade Ljunglöf. ”Nej” svarade Sträng varpå Ljunglöf framhärdade:

– Men jag känner igen er.

Gunnar Emanuel avslutade ärendet och Ljunglöf fick sin dispens varpå Sträng tog till orda:

– Jo, jag har tjänat som dräng på er gård. Och ni var en skitstövel redan då!

Och Olof Palme. Den socialdemokrat som betytt mest för mig och som jag träffade många gånger. Ömt läser jag Henrik Berggrens nyligen utgivna biografi ”Underbara dagar framför oss”, vänder bladen sakta, och minns en politiker och människa som kanske aldrig kommer att få sin like i svensk politik.

Det slår mig att alla dess är döda, Olof, Gunnar, Odd och Sten.

Kvar finns bara Bengt Göransson, statsråd i Olof Palmes andra ministär med ansvar för kultur- och mediefrågor. Ser honom som min mentor i politiken. Ibland när vi träffas hinner vi bara byta två meningar, men de säger allt om dagsläget i svensk politik:

– Mörker.

– Bara mörker.

Naturligtvis får jag frågan:

– Varför är du socialdemokrat? Du är ju så kritisk mot partiet!

Vad skulle jag annars vara?

Med respekt för de som byggt upp detta land till ett av Europas mest välmående, och trogen migna ideal kan jag inte rösta annat.

Jag är uppväxt med folkbildningens ideal, jag tror blint på en representativ demokrati, och jag säger som Olof Palme:

– Därför är jag demokratisk socialist.

Som sagt, jag är inte bitter. Heller inte förvånad över att Sverige tagit en annan riktning än den väg som Olof, Gunnar, Odd och Sten stakade ut. Det är inte mitt fel att drömmen gick fel och jag rår inte för alla av som inte blev.

Nu får vi några kämpiga år då vi återigen får bygga upp det som hastigt raserats. Jag tror det tar tio – femton år att komma tillbaka. Men då är det inte det här landet vi tar över, utan ett annat Sverige, ett förändrat Sverige, och ett mycket fattigare Sverige.

Därför är det med sorg i hjärtat som jag konstaterar att svenska folket känner sådan misstro, och är så besvikna att de detroniserar mitt parti, Socialdemokraterna, på söndag.

Jag hyser ingen tro på att det ska bli lätt att komma tillbaka. Under tiden befarar jag att de fattigaste kommer att bli ännu fattigare samtidigt som det politiska klimatet blir mycket hårdare, kallare och råare.

Partiet är dessutom brandskattat eftersom miljonerna rullat i den mest desperata valkampanj partiet hittills upplevt. Till vad nytta, kan tänkas?

Men vi kommer igen.
7 comments ( 84 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Historiebeskrivning utan nerv 
12 September, 2010, 15:28
Posted by Administrator
Den som inte har historien klar för sig om Anna Politkovskaja livsgärning och död ska se Hanne-Vibeke Holsts pjäs Moskva 7 oktober som ges på Stockholms stadsteater där pjäsen hade Sverigepremiär på nioårsdagen till 11 september-dådet mot World Trade Center i New York, USA.


Katarina Ewerlöf i Moskva - 7 oktober på Sverigepremiär en 11 september 2010 på Stockholms stadsteaters stora scen.
Foto: Bengt Wanselius
En bra historiebeskrivning är det, men inget sceniskt konstverk. Hanne-Vibeke Holst är en duktig författare och säkert en skicklig journalist. Det gör henne inte per automatik till dramatiker och Moskva 7 oktober visar med all tydlighet att journalistik och dramatik är skilda konstarter.

För att man är skicklig i det ena behöver man inte alls kunna det andra. Kanske ska man till och med avstå från att ens försöka.

Föreställningen saknar djup, bottnar och psykologisk nerv. Händelseförloppet känner vi till så om det finns kanske inget mer att säga. Men vad drev Anna Politovskaja och hur tänkte hon?

Intressant är det förstås att se en parallellitet in spe där Anna Politovskaja dotter som brittisk journalist tillåts intervjua en åldrad Putin förvandlad till sälungars främste beskyddare.

Är jag elak kan jag säga att det enda dramatiska på premiären hände utanför scenen. Utan vare sig författaren, regissören eller skådespelarnas förtjänst.

En stund in i första akten svimmade en dam i publiken av andnöd. Spelet avbröts och inte mindre än fyra läkare, som satt i publiken, kom till hennes undsättning samtidigt som publiken ombads lämna lokalen.

Efter den oplanerade pausen undanröjde teaterchef Benny Fredriksson eventuella rykten och publikens oro mycket föredömligt genom att informera om att allt gått bra och att kvinnan förts till sjukhus för att undersökas och få vård.

Fram till denna incident hade ljudet krånglat och ett försök att byta ut Etienne Glasers ansiktsmikrofon misslyckats. Ljudet nådde bara till tredje raden och efter en stund tröt publiken. Inte blev det bättre av att Glaser satt frånvänd även om hans ansikte kunde ses på en storbildsskärm.

Den ofrivilliga pausen gav teknikerna möjlighet att checka om ljudet som blev aningen bättre. Först efter den planerade pausen kom också ventilationen igång och kanske bidrog det till tempohöjningen?

Fakta:
Anna Politkovskaja, 1958–2006, rysk journalist och författare. Politkovskaja var från 1999 anställd på tidningen Novaja Gazeta i Moskva och känd för sin starkt samhällskritiska journalistik. Hon var en uttalad kritiker av kriget i Tjetjenien, och hennes rapportering om detta förargade de ryska myndigheterna. Till Politkovskajas utgivning i bokform hör Tjetjenien: Sanningen om kriget (2002), vars publicering följdes av flera mordhot riktade mot henne. Putins Ryssland (2004) analyserar det ryska samhället under Vladimir Putin.
År 2006 sköts Politkovskaja ihjäl utanför sin bostad i centrala Moskva. Den påföljande rättegången slutade med att de anklagade, däribland en tidigare medlem av den ryska säkerhetstjänsten, 2009 friades på grund av bristande bevisning. Domen upphävdes dock av Högsta domstolen och rättegången ska göras om.

Källa: Nationalencyklopedin.

Journalisten Nina Krasnovas vassa penna är riktad mot maktens män.
Hon vägrar låta sig skrämmas till tystnad.
Nu står hon i farstun, på väg hem från jobbet.
Hissen skramlar till.
Någon ropar hennes namn.
Fem skott avfyras.
Var det värt det?
Tio år senare söker en ung journalist svaret på den frågan.
Men varför är hon så intresserad av Nina Krasnovas historia?


MOSKVA 7 OKTOBER AV HANNE-VIBEKE HOLST
Översättning: Margareta Järnebrand
Regi: Kjersti Horn
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Mask: Patricia Svajger
Ljus: Patrik Bogårdh
Ljud: Tomas Florhed
Musik: Erik Hedin
I rollerna:
Nina Krasnova Katarina Ewerlöf
Katia Krasnova Smith Nadja Mirmiran
Andrej Lupkin Etienne Glaser
Viktor Krasnov Niklas Falk
Lana Danilova Lena B Eriksson
Kolja Akimov Henrik Norlén
Vadim Marshak Richard Forsgren
Ruslan Tuzarov Francisco Sobrado
Musa Tuzarov Anders Johannisson
Katia, Ninas dotter Julia Tedert Rambe, Happy Jankell
Sasha, Ninas son John Grahl, Ludvig Peleback
1 comment ( 24 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | Nästa> Sista>>