Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 55 Robert Sandströms Blogg
Ge ”terroristen” ett kultur- och språkpris 
25 May, 2016, 14:24
Posted by Administrator
DET HAR VARIT förvånansvärt tyst kring Justitiekanslerns (JK) beslut att bara utfästa 12 000 kronor i skadestånd till Moder Mothanna Magid som hängdes ut som terrorist med bild och allt i media.

Bilden hämtad från Moder Mothanna Magids Facebooksida.

Visserligen tog jag mig för pannan när hans advokat begärde 1 miljon kronor i skadestånd för dygnen han satt bakom lås och bom. Jag befarade också att Moder Mothanna Magid skulle utsättas för påhopp i sociala media, vilket också gjordes.

Så får han 12 000 kronor för den tid han satt frihetsberövad. Tolv tusen …

Beloppet inkluderar även det lidande han fått utstå. Det är snudd på att det hade varit bättre att inte ge honom någonting alls. Varför hörsammades i stället min önskan om att rättsstaten Sverige skulle garantera honom en rejäl utbildning som plåster på såren?

Svenska Dagbladets juridiske kommentator Mårten Schultz, professor i civilrätt, har kommenterat skadeståndet med orden:

”Hånfullt!”

Det är precis vad det är.

Men sedan har det blivit tyst kring personen Moder Mothanna Magid. Jag undrar förstås vad som hade hänt om en ”svensk” förolämpats på samma sätt?

Även om Moder Mothanna Magid av naturliga skäl blev chockad av beslutet så har han gått vidare i livet. Förtjänstfullt har han medförfattat en lärobok i arabiska där man kan lära sig språket på sju dagar!

Med vanliga bokstäver och på svenska lär han ut språket precis som det talas. Det är en bedrift som jag hoppas kommer att belönas. Gärna med ett kultur- eller språkpris. Eller varför inte, med en rejäl yrkesutbildning bekostad av svenska staten!

add comment ( 2 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Inga minnen av barnpiss och sill 
9 May, 2016, 13:07
Posted by Administrator
UNDER ÅREN SOM gått har jag undrat om Mona Sahlin i själva verket bara är en skicklig retoriker, som säger saker som låter bra men saknar insikt, djup och hjärta. Under min tid på tidningen Broderskap, till exempel, frågade jag henne i en ledare:

”Vad har du för minnen av barnpiss och sill?”


Jag jämförde hennes arvoden med en fattigpensionärs inkomster och frågade varför partiledaren ska ha mångdubbla honorar.

(Skriver arvoden, för hon får ingen "lön" som partiledare, ej heller från Riksdagen.)

Naturligtvis fick jag inget svar. Och strax stoppades min penna samtidigt som Broderskap gick i graven – i två steg,

Först genom att redaktionen flyttades till A-Pressen (utan mig på flyttlasset) och sedan genom att byta namn på socialdemokraternas över 80 år gamla kristna tidning från ”Broderskap” till ”Tro & Politik”.

Det kunde ses som ett desperat försök att öka upplagan då tanken var att öppna upp för fler religioner. Men när man friade till muslimerna – genom att under Ramadan 2010 ge ut ”Tidningen Islam & politik, som trycktes i 50 000 exemplar – visades en dold agenda.

Det fick också motsatt effekt: Tidningen förlorade sina trognaste prenumeranter och några muslimer lockades inte av prenumerationserbjudandet.

Om Mona Sahlin hade något finger med i spelet ska vara osagt, men hennes man hade det i alla fall – som A-pressens VD!

Det är synd om Mona Sahlin så till vida, att hon inte lär sig av misstagen. Hon ångar på så som ingenting har hänt, och förr eller senare kör hon i diket. Med största säkerhet var detta sista resan, och för mig är det en gåta att hon får ha kvar sina övriga uppdrag.

På Systembolaget lär de väl nyktra till vad det lider (?) och då får hon sannolikt kasta in handduken …

För snart 35 år sedan (10 juli 1981) slutade jag dricka alkohol i alla dess former och styrkor. Du var en av dem som stöttade mig i mitt beslut, eftersom du såg problemet i att jag skötte mig på veckorna men fyllnade till på helgerna.

Det håller inte att en journalist är nykter fem dagar i veckan och berusad två. Jag insåg problemet och bestämde mig för att sluta dricka alkohol. Där skiljer jag mig från Mona Sahlin, som inte förstår sambanden mellan tanke och handling.

Det får mig att ifrågasätta Mona Sahlin, och anta att det är mer retorik än ”blod, svett och tårar” i hennes engagemang vare sig det gäller flyktingar, muslimer eller HBTQ-personer ...
add comment ( 2 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Prince är evigheten personifierad 
22 April, 2016, 02:35
Posted by Administrator
HUR MÅNGA VARV mina Prince-skivor snurrat i min CD-spelare går väl inte att räkna? För att inte tala om alla gånger som jag lyssnat på Purple Rain. Hans album Lovesexy, som kom ut våren 1988, var också den första kompaktdisk jag köpte – i USA av alla platser.


CD-spelare på den här tiden var mycket dyra, så jag hoppades i det längsta att grammofonen skulle överleva och att jag skulle kunna fortsätta köpa mina favoritartister på vinyl. När jag av utrymmesskäl hivade iväg samlingen så småningom innehöll den fler än 600 LP.

Under mitt första besök i USA hann verkligheten ikapp mig när jag klev in i det som då var världens största CD-butik, belägen på Manhattan och packad med CD-skivor från golv till tak. Året var 1990 och reskassan hade inte utrymme för extravaganta impulsköp.

Men Prince kunde jag inte motstå! Det var kärlek vid första ögonkastet och den kärleken har bestått.

Om det var CD-tekniken, den mångsidige artisten (han spelade alla instrument själv) eller konvolutet som knockade mig lämnar jag till andra att fundera ut. Jag bestämde mig dock på stående fot att köpa med mig tre CD-skivor hem till Sverige.

Prince var given och han fick sällskap av Frank Sinatra (”New York New York” – vad annars?) och brittiske punk- och poprockaren Billy Idol. Minst ett år kom dessa tre kompaktdiskar att bli ospelade av skäl som förklaras i fotnoten nedan.

Nu är inte bara grammofonen död, det är även Prince Rogers Nelson. Rest in peace.

Prince föddes 7 juni 1958 och kom att bli den störste i sin genre. Han kom också att frångå sin tids mansideal och bryta mark för en mjukare manlighet, och han räddes inte att visa sin sårbarhet och exponera manlig sexualitet på ett sätt som aldrig tidigare skådats.

Elva år äldre David Bowie gjorde det också, men på ett sätt som kom att bli mer provocerande. Han använde även droger och förvirrade publiken totalt genom att sminka sig androgyn. Kring Prince finns heller inga skandaler vad jag känner till.

Nu är han plötsligt död, 57 år gammal. Musikvärlden är i chock; jag kan heller inte fatta det. Och jag har lika svårt att förstå att en efter en av min ungdoms idoler kliver av scenen i en takt som jag inte riktigt hinner med i …

Vinylen återuppstod, så också grammofonen – i digital form. Prince kan bergsäkert inte återuppstå. Han behöver det inte heller eftersom han är evigheten personifierad; så länge mänskligheten har en droppe kultur kvar i sig kommer Prince att leva.

Tro mig!

Fotnot:

Den riktigt dyra kostnaden för besöket i skivaffären i New York kom på hemmaplan då jag klev in i musikern Kjell Rapps musikaffär i Arvika och köpte min första CD-spelare! Men det är en annan historia …

add comment ( 1 view )   |  0 trackbacks   |  permalink
”Det är han som är full, inte jag!” 
18 April, 2016, 09:41
Posted by Administrator
DET SA DEN åtalade A-lagaren och pekade på åklagaren då han stod inför skranket i Arvika tingsrätt och häradshövdingen frågade om han var berusad. Det var han inte, däremot var åklagaren det!

Sådant kan förstås bara hände i Västra Värmland, och historien är sann. Jag satt själv i tingssalen och kan intyga att så var fallet.

Mehmet Kaplan, MP, Ex-ministern utan civilkurage och i avsaknad av moralisk kompass.
Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet©


Jag har kommit att tänka på händelsen då jag övervägt att sätta punkt för 40-års skrivande för offentligheten. Varför, undrar du? Jag svarar: ”Regeringens inkompetens och den sönderfallande socialdemokratin hemma i Sverige”.

Politisk broiler

Nästa år, 2017, har jag varit medlem i det socialdemokratiska partiet i 50 år. I stället för att skolas till en politisk broiler i SSU, som Göran Persson och många med honom, sökte jag direkt medlemskap i Åseda arbetarekommun i unga hoppfulla år.

Jag var 17 år och brann för den demokratiska socialismen. Jag hade lärt mig innebörden av begreppet ”representativ demokrati”, och jag begrep, att vara förtroendevald, det är något av det finaste man kan vara. Det betyder att står tillbaka för egna intressen framför andras.

Det är den grundbulten i socialdemokratins värdegrund. För mig liktydigt med solidaritet; något vi inte längre talar om, och som några tror att man kan köpa för pengar, eller läsa sig till.

Men se, det går inte. Solidaritet är något man föds med, och den som inte har upplevt barnpiss och sill kan aldrig någonsin förstå den kollektiva fattigdom som även barn ur min generation har fått uppleva.

Mjölk och sockerbitar

Jag minns min kamrat i första klass som bara fick mjölk och sockerbitar till middag de sista dagarna innan hans pappa fick lön från smältverk i Porjus. Kamraten hade sex bröder och familjen hade det sannerligen inte fett på den lönen.

Sådana händelser har sannolikt inte Björn Rosengren, Göran Persson, och Mona Sahlin upplevt. Inte heller Veronica Palm eller ens Stefan Löfven skulle jag tro. Nämner dessa ”sossar” som exempel då de kliar varandra på ryggen och förser varandra med fina uppdrag.

Förstnämnda trio har tjänat miljoner. Ta Sahlin till exempel, som får det ena uppdraget med finare titel än det andra. Vad hon gör vet hon väl inte själv? Men hennes uppdrag förefaller vara bra och hon är fantastisk på att klippa med ögonfransarna, inte minst i direktsänd tv.

Nedgraderar varumärket

Löfven, är bara i sin inledande linda i S-karriären. Palm har hunnit längre och drar sig inte för att nedgradera Rädda Barnens varumärke genom att kräva att hennes heltidsuppdrag som ordförande – om hon blir vald – ska avlönas oskäligt högt.

Vad hon tänker om barnen – och vill göra för dem – berättar hon inte.

Efter beskedet på måndagsmorgonen om att hon inte får en stor fet årslön säger hon sig fortfarande vara kandidat till uppdraget, men det kommer bara att utföras på kvällar och helger.

Vad är det för konstigt med det? Så arbetar väl alla förtroendevalda? Även socialdemokratiska dito!

Håller fanan högt

Jag tillhör dem som ömsom har blivit förbannad, trött och ledsen, ömsom desillusionerad på gränsen till resignerad över dessa osannolika nyhetsrapporter som dagligen sköljer över oss. Ett kvarts varv runt jorden från Sverige förtar inte min indignation. Tvärt om – sikten blir klarare!

Löfvens svek började med valet av miljöpartiet som regeringspartner. Vad som fick honom att utse en hoper skogsmullar till ministrar och statsråd lär väl förbli en gåta, eller åtminstone en väl förborgad statshemlighet.

Tag till exempel Mehmet Kaplan, för att inte tala om magister Frodolin och tant Alice Grädelin. Jag säger bara Bah!

Kaplan smörjer gärna kråset ihop med turknationalistiska Millî Görüş. När han komprometteras blånekar han vänskapen, och hävdar att han inte visste vilka som satt vid samma bord. Går det att sjunka djupare?

Svaret vittnar inte bara om dålig moral, utan också om brist på civilkurage. Att sedan ”bevisa” sin oskuld genom att hänvisa till att han är medlem av en ”feministisk regering” saknar motstycke. Man kan häpna för mindre.

Smutsiga bykar

Hade Kaplan varit karl för sin hatt hade han tackat för sig och tagit första bästa plan ”hem” till Turkiet. Hans tillskyndande försvarare, Löfven, Fridolin med flera, får mig bara att ställa frågan: Vad har dessa herrar och damer i sin byk? Offentligt lär de väl inte tvätta den …!

Efter att ha slitit med frågan de senaste månaderna har jag bestämt mig: Det är inte jag som ska lämna partiet!

Absolut inte! Jag har snart tillhört socialdemokraterna ett halvt sekel och tänker ha kvar mitt medlemskap många år till. Jag räds heller inte att hålla upp den röda fanan och – slå! Hårt och skoningslöst. Med de vapen jag behärskar: Pennan, ordbehandlingsprogrammet och talet.

De som stöttar mig får gärna ge sig till känna. Än är det inte för sent är ändra kursen, fast det mörknar på vägen och ljuspunkterna blir färre.

Den i rättssalen berusade åklagaren fick en disciplinär påföljd och blev suspenderad. A-lagaren däremot friades. Det var väl det enda rätta i den processen?!

Samregera med M

Enligt min uppfattning har statsminister Löfven bara en sak att göra: Kasta ut miljöpartisterna och ombilda regeringen. Gärna ihop med Moderaterna – för nationens bästa! För mig får han gärna också avgå och ställa sin plats till förfogande.

Löfven kan med fördel ersättas av inrikesminister Anders Ygeman som verkar vara den enda i Löfvens ministär som är karl för sin hatt. Löfven kan med fördel utses till landshövding. Dels blir uppdraget inte långvarigt om regioner bildas, dels verkar han vara en riktig klippare.

Ge han en sax så han kan åka omkring och klippa band!



add comment ( 7 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Världen är liten 
14 February, 2016, 06:15
Posted by Administrator
ATT VÄRLDEN ÄR liten vet vi alla, men hur liten förvånas man över ibland. Som häromdagen då jag stegade in på restaurang och sportbaren Olearys.S.B.D i Ban Phe; mest känd som platsen varifrån man åker till nationalparken Koh Samet i centrala Thailand.

– Du måste titta in i vår butik innan du går. Där har vi svenska livsmedel och hemlagad ärtsoppa, leverpastej, stekt strömming och mycket annat gott, säger ägaren Göran Lunne som servar mig stekt fläsk med löksås; något av det svenskaste jag kan tänka mig.

Göran Lunne driver sportbar, delikatessbutik och stekhus i Ban Phe i centrala Thailand.
Foto: Robert Sandström ©

Jag äter med god aptit och sedan kliver jag in i butiken där jag möts av en rad svenska konserver och en stor charkuteridisk med det mesta du kan tänka dig när hemlandets smaker når längtans höjder.

Då jag kan en hel del om mat försäkrar jag mig om att ärtsoppan verkligen är hemlagad.

– Jag lagar den själv, säger Göran Lunne och berättar att han har en lång och diger erfarenhet som krögare, och inte minst – kock.

Nedslitet värdshus

Kroglivet började i värmländska Åmotfors där Göran Lunne tillsammans med dåvarande sambon Marie Englund tog över värdshuset 1987. Han var 22 år gammal och övertalades att köpa värdshuset som tidigare drivits av omtyckte krögaren Per Bohlin* och hans mor Lisa.

– Restaurangen var nedsliten men vi bestämde oss för att renovera direkt. Det fanns ingenting annat att göra, säger Göran och berättar att Marie Englund var närmast gråtfärdig när hon första gången kom i värdshuset, som inte alls såg ut som hon förväntat sig …

– Arbetarna på Åmotfors Rör och Smide, som åt lunch på värdshuset varje dag, ställde sig tveksamma:

– Ska ni ha stängt i två dagar och sedan öppna restaurangen nyrenoverad? Det går inte!

Men det gick, tillsammans med Görans kompisar från Göteborg målades interiörerna, tapetserades väggar och byttes golvmattor i rasande fart.


Stekt fläsk och löksås är något av det svenskaste jag vet. Gott att finna på Olearys.S.B.D i Ban Phe när hemlandets smaker når längtans höjder.
Foto: Robert Sandström ©

Från Göteborg tog Göran också upp ett antal artister och evenemang till Åmotfors som var först med att anordna diskotek i Värmland och snart kom att bli landskapets nöjesmetropol.

– De kom folk ända från Karlstad, tio mil bort …

Succén varade ett par år och sedan tog andra krögare i Värmland efter konceptet.

Efter fem år såldes värdshuset vidare och Göran drev sedan bland annat Brasserie Elis i Arvika.

Volvos personalrestauranger

Efter att ha drivit en rad andra hotell och restauranger – av vilka kan nämnas Rastahusen och hotell Gyllene Kärven i Herrljunga – blev Göran Lunne chef för Volvos alla personalrestauranger i Sverige.

2014 öppnade han Olearys sportbar, delikatessbutik och stekhus i Ban Phe som han driver tillsammans med Michelle Lunne och sambon Ma Darunee. Från början bara butiken, men så blev grannlokalen ledig …

– Vi har faktiskt kunder från hela Thailand, och har lyckats komma överens med bussbolag som fraktar våra varor på ett hållbart sätt. Jag har köpt in liknande termometrar som används vid flygfrakter så att kunden kan se att varan inte förlorat kyla under transporten.

Så, visst är världen liten

Vad har då detta med att världen är liten att göra? Jo, under vårt samtal påmindes Göran om att jag intervjuat honom vid tre olika tillfällen. 1987 då han öppnade Åmotfors värdshus, något år därefter och även när han öppnade Brasserie Elis i Arvika.

– Visst jobbade du på Värmlands Folkblad, frågar Göran och när han får veta att jag arbetade på tidningen i 22 år berättade han om det osannolika sammanträffandet.

Så visst är världen liten!

*Fotnot: Per Bohlin bor numera i Moelv, Norge, och är knuten till Norseter Fjellpark i Lillehammer.

Fakta: Åmotfors värdshus uppfördes första gången 1884 men brann ned 1914 då det byggdes upp igen av källarmästare Anders Olsson och hans hustru Kristina. I dag kallas värdshuset ”Vita älgen” och adressen bär grundarens namn och ligger på Källarmästare Olssons väg 3 i Åmotfors.
1 comment ( 143 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | Nästa> Sista>>