Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 41 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 48 Warning: strpos(): needle is not a string or an integer in /storage/content/52/146552/blog.robertsandstrom.net/public_html/index.php on line 55 Robert Sandströms Blogg
Tack för en minnesvärd sextioårsfest 
21 March, 2010, 17:00
Posted by Robert
Min femtioårsdag föregicks av mycket ångest. Skulle jag fira högtidsdagen eller inte? Vilka skulle jag bjuda och på vad?

Det löste sig, och blev några minnesvärda dagar år 2000.

Nu, tio år senare, har jag fyllt sextio. Utan föregående ångest.

Jag visste ju att det skulle gå bra, och de som ville komma den 2 mars var välkomna hem till mig på kaffe och hembakat bröd.

Lördag den 6 mars hade jag en liten fest till vilken jag bjudit in både nya och gamla vänner. Några har jag känt sedan jag var i begynnande tonåren, andra i mer än trettio år. Ytterligare ett antal har tillkommit genom åren. Allt som allt blev vi ett trettiotal i den hyrda festlokalen på Kungsholmen.

Foto: Marcus Lantto
Jag citerar ofta Elise Ottesen-Jensen som hellre tände ett ljus än förbannade mörkret. För mig blev 60-årsfirandet ett klart ljus i en tid som av många med mig betecknas som mörk med tanke på arbetslöshet, höga mat- och elpriser och brist på solidaritet och värme människor emellan.

Wienergulasch och pilaffris stod på menyn och jag bakom grytorna. Det gick åt fem kilo oxkött, tre kilo lök, tre kilo paprika och ett par kilo ris. Bland annat.

Jag steg upp klockan fyra på morgonen och bakade brödet så att det skulle vara nybakat och färskt. Jag stod sedan i köket hela dagen.

Tårtorna överlät jag jag till mina vänner som fixade dem i ett nafs med hjälp av färdiggjorda tårtbottnar, laktosfri grädde, sylt och frysta bär.

Tack för det!

Tack också för alla blommor, presenter, hälsningar, tal och hurrarop. Ingen nämnd och inget glömt.

Jo, en sak måste jag få nämna: Resan ni gav mig till Thailand.

Jag blev mållös, men är överväldigad. Passet har jag tagit fram.

Så straxt bär det av bara snön har smält…

add comment ( 21 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Låt oss ta striden – NU! 
3 March, 2010, 04:48
Posted by Robert
”Dagens Nyheter saknar för första gången verklig chefredaktör. Gunilla Herlitz agerar bara som vd och Jonas Bonnier som styrelsens ordförande. Båda med chockdoktrinen som arbetsmetod. Rymmer krispolitiken någon enda publicistisk idé om framtidens morgontidning?”

Det skriver Per Wirtén i sin ledare på dagensarena.se. Det är inte bara så sant som det är sagt, utan också en uppmaning till protester, buller och bång. Kort sagt: Strid!


Faksimil: Dagens Arena (dagensarena.se) 3 mars 2010.

”När Dagens Nyheter försöker stoppa sina förluster drabbas kulturredaktionen hårdast av alla. Förra veckan blev klart att 40 procent av kulturens anställda ska bort, dubbelt så hårt som för resten av tidningen. Frilansbudgeten har redan skurits med 45 procent.”

I sin blogg på Aftonbladet skriver Åsa Linderborg att ”kulturredaktionens strid är vår”. Och med "vår" menar hon inte bara journalisternas, utan också prenumeranternas och läsararnas kamp.

Per Wirtén konstaterar att stridslusten inte verkar finnas. I stället för högljudda protester i journalistkåren visas mest skadeglädje:

”Den avlövade och tillplattade journalistkåren har utvecklat en svårbegriplig rädsla för sin egen yrkesheder. Det allvar som fortfarande präglar kultur- och ledarsidornas arbete skapar avundsjuka och aggressiva reaktioner från andra tidningsmiljöer. Bristen på ryggrad håller på att sänka en hel yrkeskår. Anpassligheten verkar blivit norm.”

Vi som försvarar det fria ordet har slagläge och nu om någonsin borde vi ta kampen. I förlängningen är nedrustningarna på landets tidningsredaktioner inte bara ett hot mot yttrandefrihet. Ytterst och i sin förlängning hotar det demokratins grundvalar.

Sociala medier, som bloggar, twitter, facebook och youtube på Internet kan aldrig ersätta den traditionella journalistiken.

Vår uppgift, journalistens och medias, är att ge våra uppdragsgivare – läsaren, tittaren och lyssnaren – en orientering i tillvaron. Det är en ansvarsfull uppgift som vi ska ta på fullaste allvar.

Ingen kan säga detta bättre än Per Wirtén på Dagens Arena. Läs och begrunda. (se related link nedan).
add comment ( 17 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
En ilsken ensemble räcker inte 
1 March, 2010, 22:22
Posted by Robert
Filmerna har varit omskakande och böckerna viktiga informationsbärare i ämnet. Men att göra teater av hatbrott fungerar inte.

I alla fall inte Riksteatern och Regionteater Västs uppsättning av No Tears for Queers, En pjäs om manlighet och hatbrott som just nu turnerar runt i Sverige.

Jag såg pjäsen härförleden på Stockholms stadsteaters Lilla scenen. Imponerades inte av ensemblens ilska och omkullvräkta bord. Det hade varit bättre om publiken hade blivit förbannad, istället för att tydliggöra ensemblens ilska. Då hade det kanske lett någonstans?

Det är väl ändå det som är teaterns uppgift, att uppröra och beröra?

Foto: Ola Kjelbye

"Det kanske leder någonstans om publiken blir förbannad istället för att tydliggöra ensemblens ilska."

Uppsättningen bygger på Johan Hiltons bok om morden på Matthew Sheppard i Wyoming, USA, och svenskarna Johan Pettersson i Katrineholm och Josef Ben Meddour i Göteborg.

Uppmärksammade mord, både här hemma i Sverige och ute i världen. Främst för den brutalitet offren utsatts för innan de bragts om livet och den likgiltighet förövarna visat sina offer.

Samma likgiltighet ett gäng unga nynazister visade John Hron när han blott 14 år gammal mördades vid Ingetorpssjön nära Kode utanför Kungälv 1995.

21-årige studenten Matthew Sheppard rånades först och blev sedan förd till prärien där han bands fast vid ett staket, misshandlades och lämnades kvar att dö.

19-årige Johan Pettersson i Katrineholm sänktes ned i en avloppsbrunn, med avskuren hals och byxor och kalsonger neddragna till anklarna.

36-årige Josef Ben Meddour i Göteborg torterades av två satanister med en elpistol innan han avrättades med ett pistolskott i huvudet.

Här överträffar verkligheten dikten och det är väl för mycket sagt att alla filmer som skildrat de bestialiska morden visar god kvalitet.

Intressant är det förstås att inte mindre än tre filmer skildrar Matthew Sheppards öde. Av dessa är The Matthew Shepard Story riktigt bra medan filmen om Josef Ben Meddour, Keillers Park, inte alls når samma nivå.

Pjäsen i Riksteaterns Regionalteater Västs regi följs upp med olika samtal och det är No Tears for Queers styrka.

Pjäsen spelas fram till mitten av april på olika platser i Sverige. Turnéplan och mer att läsa om föreställningen finns på nedanstående länk (related link).
add comment ( 11 views )   |  0 trackbacks   |  permalink   |  related link
Bengt Martin, Sonja och folkhemmet 
24 February, 2010, 15:04
Posted by Robert
"Sonja Åkesson skrev inga memoarer. Men en av hennes främsta dikter heter ”Självbiografi”:

"Jag lever ett lugnt liv
på Drottninggatan 83a
på dagarna.
Snyter ungar och putsar
golv
och kopparpottor
och kokar rotmos och
pölsa"


Det är en dikt som doftar minst lika mycket folkhem som bilvax eller syntetiska heltäckningsmattor. Den är svenskt 60-tal lika mycket eller kanske mera än Göran Sonnevis Vietnamdikt.

Sonja Åkesson var folkhemmets skaldinna, och vid hennes död 1977 miste vi ett stycke av vår själ."



Foto: Natur & Kultur

Sonja Åkesson (1926–1777) är mest känd som ironisk folkhemskritiker och författare till den feministiska dikten ”Vara vit mans slav ”. Amelie Björck skildrar nyfiket Sonja Åkessons mångsidiga och genreöverskridande författarskap. Fram tonar bilden av en språkligt djärv poet med starkt utvecklad medkänsla och mycket att ge den nutida läsaren.

Det skrev Magnus Ringgren i Aftonbladet den 10 september 1984 då Bengt Martin precis kommit ut med första biografin över Sonja Åkesson. Första gången de träffades i journalisten Inger Wahlöös hem, på Rådmansgatan 69, (som ett år senare blev Bengt Martins hem, fast han visste det inte då) sa hon: "Vi är lika som nervtabletter du och jag."

Vänskapen dem emellan varade hela Sonjas liv ut.

Här om dagen dog Bengt Martin, 76 år, och det finns anledning att minnas honom ett valår som detta. Han var en av de första att resa till Tyskland direkt efter andra världskriget, om det omskakande mötet skrev han i Bengt och kärleken.

I ungdomsböckerna Huset i Sibirien (1970), Sibirienungar (1971) och Hej då – Sibirien skildrar han sin uppväxt på Roslagsgatan i Stockholm på 1940-talet, långt innan miljonprogram och folkhem.
Folkhem? Ja, har det någonsin funnits? Är folkhemmet inte bara en dröm, en vision som aldrig förverkligats?

Jag ser folkhemmet som en illusion, ungefär som Ryssland var för Norrbottenskommunisterna. Paradoxalt nog så var Rysslands ”folkhem” det omvända mot vårt; medan vi strävade uppåt – i hopp om att få sitta i överklassens finrum – tvingades deras invånare rusa neråt och underkasta sig en i det närmaste omänsklig politik. Fast det visste inte drömmarna i mitt Norrbotten, och de kan därför inte belastas och dömas för sina val; de visste inte bättre.

Vårt folkhem har rämnat, den faluröda färgen har bleknat, målningen har flagnat och tapeterna har spruckit.
Fyrtio års reformarbete har raserats i en handvändning av alliansregeringen samtidigt som Sverige sålts ut på den ”fria” marknaden. Frihet, jämlikhet, och broderskap är föga kända begrepp. ”Solidaritet” ska vi inte prata om.

Det borde vi inte ha pratat om innan heller eftersom de flesta tolkade det som ”en för alla och alla för en”. Vilket är lika felaktigt som att rättvisan är rättvis. För att inte tala om hur illa val Broderskapsrörelsen gör när de lanserar sig som en rörelse med ”glöd”.

Den riktiga betydelsen av solidaritet är samhörighet med och beredvillighet att stödja och hjälpa andra människor, särskilt dem som tillhör den egna gruppen.

Rättvisa var ett ord som Olof Palme undvek, eftersom han insåg att rättvisan oftast är orättvis; jag har min rättvisa, du har din rättvisa.

Palme föredrog det bibliska ordet ”rättfärdig”.

Glöd är slocknande eld. Ska man påverka och förändra krävs att vi brinner, brinner för det vi tror på. Vilket krävs mer än någonsin tidigare ett valår som detta.

Jag har inga illusioner – än i alla fall - om att kunna lyfta ut alliansen ur Rosenbad, eller för den delen moderaterna ur Solna stadshus. Men jag brinner för att kunna göra det, och jag kommer att arbeta för det.

Detta är vare sig en from önskan eller vision, utan enbart rättfärdigt och det enda rimliga.
add comment ( 13 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Fotboll, snö och SL 
22 February, 2010, 22:14
Posted by Robert
Borde skriva om snön och Stockholms lokaltrafiks oförmåga att skotta och hålla växlar fria. Eller varför inte SJ och deras tåg som aldrig går

Eller som min bror så vist kommenterar läget: ”Hur ska SJ kunna köra tåg på vintern när de inte kan göra det på sommaren?”
Så sant, så sant.

Nej, i dag tänker jag skriva några rader om fotboll. Erland tipsade mig om att ”min fotbollsspelare” ska lägga fotbollsskorna på hyllan när hans kontrakt med Corinthians går ut nästa år. Innan dess hoppas han få spela i Brasiliens trupp i VM nästa sommar.

Erland hade läst nyheten på Blocket, som snappat upp den från Radiosporten. Vad de hade fått den ifrån vet jag inte, så jag borgar inte för att set är sant.

Hur som helst är inte Ronaldo ”min” fotbollsspelare. Min heter Lionel Messi och kallas Loppan och spelar i samma klubb som Zlatan Ibrahimovic, Barcelona.

Ta detta som ett sedelärande exempel om hur nyheter sprids.

Jag får väl skriva lite om snön och SL också då när " nyheten" om Loppan sprack.


SL:s hemsida (Skärmdump).
SL ljuger, brasklappen till trots. För 76-an går inte alls från Karl XII:s torg ...

När jag i dag för ovanlighetens skull var ute i god tid när jag skulle till ett lunchmöte i Filmhuset på Gärdet i Stockholm så hade jag inte mycket för det. Rådfrågade SL:s reseplanerare på nätet, och visst, det skulle gå att ta Blå linjen från Solna Centrum till Kungsträdgården.

Från Karl XII:s torg vid Kungsträdgården skulle det helt säkert gå att ta buss 76 mot Ropsten. Efter elva minuter skulle jag vara framm vid Filmhuset på Borgvägen 1. Hela resan skulle ta 30 minuter.

Om det nu inte vore det här med snön och kylan …

Till min förvåning finner jag att de tagit bort 76-ans hållplats vid Karl XII:s torg! Orsaken angavs av en busschaufför vara problem vid Smålandsgatan. Jag ombads ta vilken buss som helst mot Slussen och byta vid Slottsbacken.

– Inte härifrån, sa chauffören då jag skulle kliva på Buss 2 mot Sofia.

– Nähä?

Föraren sa att jag skulle kliva på 76-an ”om hörnet”. Men ”om hörnet” fanns det ingen hållplats över huvud taget. Gick tillbaka till Karl XII:s torg och tog tvåans buss till Slottsbacken. Klev rakt över hållplatsen till 76-ans plats. Efter en låååång stund kom bussen.

Färden varade i mindre än minut och högst 100 meter. Där brakade vår buss med full kraft in i framförvarande blåbuss. Pang! Framrutan krossades varpå föraren svängde in 76-an på en tvärgata och bad oss kliva ur bussen.

– Vad gör vi nu?

– Planera om dagen, föreslog en dam. Jag gjorde det och kom således aldrig till Filmhuset. I morgon väntar en ny spännande dag. Då ska jag också i väg på ett lunchmöte …
add comment ( 47 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

<<Första <Tillbaka | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | Nästa> Sista>>