Var tog smørrebrøden vägen? 
29 September, 2016, 18:19
Posted by Administrator
JAG VAR SÄKER på att jag skulle få äta ett riktigt Smørrebrød när jag mellanlandade på Köpenhamns flygplats på väg till Berlin. Men hur jag än letade tog det mig 35 - 40 minuter att finna en restaurang som serverade den danska "nationalrätten".

— Har ni danska smørrebrød? frågade jag var och varannan av de tjugotalet kaféer och restauranger som ligger i terminalen.

Foto: Robert Sandström

— Nej, nej och nej, var det återkommande svaret tills jag tipsades om Aaamanns längst ned i flyghamnen.

Mycket riktigt utlovades smörgåsen, men bara med fisk. Visserligen serverad på rågbröd, men i övrigt ingenting som jag förknippar med danska smørrebrød. Storleken var heller inget att skryta med, ungefär som en halv skiva danskt rågbröd som går att köpa i de flesta livsmedelsbutiker i Sverige.

Priset då? 135 danska kronor vilket motsvarar 175 svenska dito.

Tänker stilla: "Tur att jag vann på hästarna i går kväll."

När jag också betalt kaffet är vinsten (471 kronor) åtminstone till minst hälften förbrukad ...

SKÄMDES BORT

Inser att jag skämdes bort på de gamla färjorna som trafikerade Malmö - Köpenhamn respektive Göteborg Fredrikshamn. Det var tider det, och vilka smørrebrød!!

Nåja, det var ju ett halvt liv sedan, och nästan lika länge är det sedan jag senast landade på Kastrup. Närmare bestämt 1998 då jag befann mig en tid i Nordamerika. Flyget från New York (Newark) var försenat flera timmar på grund av ett minst sagt häftigt åskoväder.

När vi fick klartecken och skulle kliva in i flygplanet som skulle ta oss till Köpenhamn upptäckes att en vajer inne i flygkroppen fastnat.

Efter ytterligare tre - fyra timmar kom vi iväg. Då inträffade nästa skådespel.
En flygplatskontrollant kom till Gaten, och han fick för sig att allt handbagage skulle passera en rektangulär ram som motsvarade maximala måtten på handbagaget. En mindre panik utbröt, men allting löste sig då en berömd amerikansk affärsjurist skulle stoppas eftersom han hade tre stora väskor fulla med pärmar innehållande viktiga affärsavtal, lagböcker och Gud vet vad?

JURISTENS ILSKA LÖSTE ALLT

Jag har aldrig i mitt liv sett en så arg man i hela mitt liv och när han hotat stämma inte bara flygbolaget och Newark, utan till och med delstaten New Jersey fann kontrollanten att det var bättre att fly än illa fäkta.

Det var en annan märklig händelse på hemresan. Vi var två Robert Sandström som skulle med flyget. Om det var det som orsakade att mitt bagage (två blytunga väskor) fick en egen flygresa låter jag vara osagt. Den ena hamnade k Rejkavik, den andra i Frankfurt am Main.

Nåja, bagaget kom fram dagen efteråt — med taxi.

Tro nu inte att äventyret slutade här? Nej då!

I Köpenhamn inleddes en flygstrejk precis när vi landade och jag hade att välja på att boka in mig på ett hotell på Kastrup eller ta sista förbindelsen till Sverige. Planet gick till Göteborg, 25 mil från Karlstad som var min destination ...

Hur länge jag skulle ha fått bo på hotell vet jag inte? Strejken varade åtminstone några dagar så det hade väl blivit ett tag. Visserligen gratis, men jag tyckte inte att jag hade tid.

Från dörr till dörr, från Newark tilArvika, där jag då bodde, via Göteborg tog hemresan 31 timmar!

Kanske är det därför som jag inte har varit på Kastrup sedan dess. Då hade de i alla fall riktiga smørrebrød vad jag kan minnas. Har också Berlin förändrats så till den milda grad vete tusan om jag vill besöka fler städer Europa?

Då blir det Asien för hela reskassan.

Foto: Robert Sandström
Journalister: Köp, läs och begrunda! 
20 September, 2016, 04:19
Posted by Administrator
SPRÅKFORSKAREN STURE ALLÉN lärde mig att ha SAOL(Svenska Akademiens ordlista) på cykelstyret, nattduksbordet och på mitt skrivbord. Med samma emfas har de pressetiska reglerna fått samma plats och betydelse, alltid nära till hands – för att läsas och efterföljas!


Foto: Robert Sandström ©
Torbjörn von Krogh signerade också mitt exemplar vid lanseringen.

När nu min vän och kollega Torbjörn von Krogh gett ut sin bok ”Medie-etik, framväxt, funktion, framtid) är det min förväntan att den möter samma öde, läses och begrundas av varje sann journalist och mediemänniska.

På varje arbetsplats såg jag till att det två förstnämnda titlarna köptes in till alla medarbetare.

FRISKA DISKUSSIONER

Självklart ska dagens redaktionschefer äska medel i sin budgetar så att minst fem – sex exemplar kan köpas in och cirkulera bland reportrar och journalister med förhoppningen att inbjuda till friska diskussioner och att åtminstone någon tar till sig av klokskapen!

Boken tar avstamp i 1500-talet då censur införs, går vidare till pressetikens uppkomst på 1600-talet och vidare sekel för sekel till vår tid och också – framtiden.

Köp och läs den!

Kändisar – för ovanlighetens skull 
8 September, 2016, 07:50
Posted by Administrator
JAG HAMNADE HÄROMKVÄLLEN på ett av Alexander Erwiks många Event som han arrangerar i sitt relativt nyöppnade eventföretag Erwik Communikaton. Platsen var Stockholm Saltspa som ”nyöppnat” sina portar på en dyr adress på Kornhalmstorg i Gamla Stan i Stockholm.
Alexander & Alexander
Foto: Robert Sandström ©

Naturligtvis kom ett antal ”kändisar” som sig bör. Det förvånade mig inte alls – och det är kul att se människor som ägnar timmar i gymmet och sitter ett par timmar framför spegeln innan de vågar sig ut med kilovis kosmetika här och där. Att de är vackrare ”naturellt” begriper de inte.

Däremot att etablerade media skulle bevaka eventet var en stor överraskning tills jag såg Kändis-TV-gänget och förstod …

”Visst ja, det är för webb-tv.”

Alexander och Alexander syns på första bilden då båda bör samma förnamn. Mannen till vänster är ”min” Alexander, mannen till höger hans nyanställde assistent.

”Firman går bra med andra ord?”

– Visst gör den det, säger Alexander Erwik.

OSMINKAD FRÅGA DOKTORN

Den första jag stötte på var osminkade ”Fråga doktorn”-programledaren Suzanne Axell som passade på att besöka sin mors grav.
Suzanne Axell
Foto:Robert Sandström ©

– Mamma ligger på andra sidan vägen, Säger Suzanne Axell, 60 år, som visade sig vara en trevlig bekantskap. 14 år har hon lett det populära tv-programmet som hon trivs med …

– … Bortsett resorna till Umeå eftersom programmet sänds därifrån.

Kvällen till ära hade hon med sig sin sambo Jörgen Wedebrand, 57 år, och av de faciliteter hon prövade var Saltkammaren som påstås ha undergörande effekt

(Inom parentes kan säga att alla aktiviteter som spat erbjuder påstås ha positiv inverkan på kroppens antioxidanter, det undergörande ämnen som skyddar kroppens celler och håller oss unga och friska. Lär till och med finnas i kaffe(!) – så drick och njut.)

Eftersom jag inte kände igen Suzanne Axell förklarade hon att hon aldrig sminkar sig privat.

– Det räcker med det jag måste ha på mig i teve!

KJELL ERIKSSON

Radiomannen och min gamle vän Kjell Eriksson gav tummen upp för kvällen. Förundrat tittade han på mig då jag sa att vi träffats flera gånger förut.
Kjell Eriksson
Foto: Robert Sandström ©

– Men jag känner ju inte igen dig, sa Kjell Eriksson. Först då jag förklarade att jag då var betydligt större och visade honom en bild från ”de tjocka åren” lyste han upp.

– Ja, nu känner jag ju igen dig!

UNGA KÄNDIS-TV

Jag har naturligtvis en bild på flickan som fotograferade för Youtubekanalen Kändis TV som görs av ett piggt gäng unga flickor och pojkar. Kanelen sägs vara ”din bästa kompis i kändisdjungeln”.
Kändis-TV
Foto: Robert Sandström ©

Kände psykologen, författaren och relationsexperten Eva Rusz var också där, med sambo, vän whatever, inte vet jag, däremot vet jag att han läste upp en fräckis i Kändis-tv. (Kolla på Youtube om ni inte kan bärga nyfikenheten.)
Eva Rusz
Foto: Robert Sandström ©

Fotnot:
Normalt ägnar jag mig inte åt ”textreklam”. Men Alexander Erwiks verksamhet är ett undantag eftersom jag följt honom sedan han var en sökande gymnasieelev med skådespelarambitioner och gjorde huvudrollen i Under Tiden i Arvika som tonåring.

Överraskande kom han att halka in på min bana och bli chefredaktör för ett kändismagasin (Finest) för att sedan, för ett år sedan, öppna egen verksamhet och, så att säga, tjäna pengar på sin målgrupp.

Det har han all heder utav, för han gör ett bra jobb!

Notera att jag likt kvällstidningarna anger åldern på Suzanne Axell och hennes sambo. Måste ju testa det greppet också.
add comment ( 1 view )   |  0 trackbacks   |  permalink
Snacka inte bantning med mig! 
4 September, 2016, 13:54
Posted by Administrator
NÄR NÅGON ANTYTT de senaste 40 åren att jag kanske borde banta har jag smålett och tänkt, att bantning, de ska ni inte prata med mig om! Från att ha varit tyngdlyftare, och bland de starkaste av dåtidens ungdomar i detta land, blev jag ofattbart tjock och tung.

Foto: Jonas Drescher ©
I klädväg fanns bara strumpor och näsdukar att köpa. Allt fick sys eller beställas. De här byxorna, som är det enda plagg jag har kvar från tiden som fullvuxen, är special- skräddade. En kvinna i Liatorp sydde bland annat badbyxor åt mig, av två gamla skjortor.

När jag i februari 1974 ställde mig på SJ:s fraktvåg i godsmagasinet i Åseda ställde sig visaren på 174 kilo! Någon vecka därefter satte legendariske framlidne kirurgen och sexbarnspappa Hans Dencker kniven i mig på Skånes Universitetssjukhus i Lund.


Jag hade fått en remiss av doktor Jonung (vars namn jag aldrig glömmer eftersom det rimmar på honung) och läkarlaget i Lund bedömde att jag skulle opereras mot fetma, genom en så kallad tarm-shunt-operation. Sex meter av tunntarmen togs bort.

Vikten rasade i snabb takt till en början. Enda nackdelen var de oberäkneliga toalettbehoven så där en 50-60-70 gånger per dygn. Hann inte alltid förstås, och ibland bara kom det – på de mest olämpliga platser …

Efter något år vägde jag 86 kilo. Vid ett återbesök sa Hans Dencker till mig:

– Vad du gör, gå upp tio – femton kilo. Du kan inte gå omkring och vara förbannad på allt och alla!

Foto: Ingemar Erlandsson, Kronobergaren ©

Här har jag gått ned 30 kilo, och väger ”bara” 144).Ett flertal tidningar skrev om min viktminskning och reportage fanns både i vecko-, dags- och kvällspress.

TELEFONLUR I BITAR

Viktminskningen gav mig ett häftigt humör, jag var lättretlig och kunde blixtra till för ingenting.

(Minns en gång när jag var förbannad på en person som ringde mig, i ren ilska splittrades telefonluren av bakelit i tusen bitar när jag satte telefonluren i klykan …)

Jag följde läkarens råd och ökade vikten så småningom. Dock mer än tio kilo. 2001 när jag lämnade Värmland stod vågen på 125 kilo. Därefter har den gått ned och upp.

I Karlstad började jag gå regelbundet hos en dietist på Företagshälsovården vilket jag fortsatte med i Stockholm.

Med åren blev jag slarvigare och ökad stress resulterade i många kilo fett. När jag gick i pension 1 mars förra året vägde jag åter 125 kilo och då fick det banne mej vara nog.

Av alla råd jag fått – inte minst från veckopressen som fyller första hälften av tidningen med bantningsråd, andra med recept på tårtor och kakor – fastnade jag för ett: Ingen potatis, inget ris och ingen pasta.

NITTIO ÄR MINSTA TILLÅTNA VIKT

Vikten har sedan minskat ett par kilo i veckan. Vid mitt senaste besök på Ersta sjukhus sa min specialistläkare: ”Det är bra att du minskar i vikt, men du får inte gå ner ett kilo under 95 och 90 är en absolut nedre viktgräns!


Foto: Ingemar Erlandsson
Från 174 till 94, skulle förmodligen rubriken sättas i dag. Då, 1974, var rubriken "Halva Robban skall försvinna" i tidningen Kronobergaren varur faksimilen är hämtad.

Om jag förstått saken rätt är möjligheterna att leva länge större om det finns lite hull på kroppen för den som är tunntarmsopererad. Blir man ”mager och eländig” lurar döden om hörnet eftersom kroppen inte längre tar upp vitaminer och mineraler på ett naturligt sätt.

Kalium, kalcium, magnesium, zink, kalk, A-vitamin, D-vitamin och en herrans massa annat får jag knapra resten av livet. När jag reser till Thailand har jag ett ”drugpass” med mig där min läkare intygat att jag har recept på allt plus latinska namn och föreskrivna mängder.

Mineralerna och vitaminer fyller en egen resväska. På ett år gör jag av med drygt 10 000 tabletter!

Fakta:Jag tävlade i tyngdlyftning ett antal år i tonåren. Kvaddade en personbil och sedan var den karriären över. Vände så instruktionsboken och kilon och muskler rasade från överkropp och armar ned till mage och lår. Puh!
Arbetarrörelsens uppgång, storhetstid och tillbakagång 
1 September, 2016, 15:06
Posted by Administrator
Torgny Karnstedts trettonde, fjortonde eller möjligen femtonde (?) bok, ”Karlssons Pojke” (Eget förlag) tecknar arbetarrörelsens uppgång, storhetstid och tillbakagång. Ett viktigt tidsdokument som författaren själv betraktar som sitt litterära testamente.


Karlssons pojke spänner över Torgny Karnstedts 40-åriga författargärning och här finns läsvärda noveller om möten, episoder och levnadsöden som författaren träffat på under åren.
Foto: Robert Sandström ©

Torgny Karnstedt debuterade 1977 med Slamfarmen, hyllad över alla bräddar. Den kom året efter Ulf Lundells Jack, som i år uppmärksammats som sig bör då även den var ett viktigt tidsdokument.

Olika genrer förvisso vilket inte förtar att Slamfarmen är kanske den viktigaste arbetsplatsskildring som skrivits i detta land? Därför ska det bli intressant att se om också den kommer att uppmärksammas på samma sätt som Jack nästa år – 40 år efter utgivningen.

ENVIS OCH KONSEKVENT

Nu lär det inte bli så, för Torgny Karnstedt är allt annat än "PeKå" (politiskt korrekt). I Karlssons pojke får jag svaret på min mångåriga undran, om varifrån Torgny Karnstedt fått sin ilska, envishet och sitt konsekventa handlande.

Likt fadern, Edvard, som pryder omslaget med sonen i famnen; dagtingar Torgny Karnstedt inte med samvetet. Och med lätt hand och vass penna berättar han utan att vara nostalgisk om pappan och familjens vedermödor.

(På bokens insida finns också faderns reskoffert som han bar med sig mellan olika arbetsplatser.)

Nu är det förvisso mer än 40 års arbetarhistoria som nedtecknats. Torgny Karnstedt tar utgångspunkt från fadern, men beskriver också mor- och föräldrarna. Det ger läsaren en glimt av 1800-talet och socialdemokratins vagga.

DRÖMMEN OM NÅGOT BÄTTRE

Edvard blev änkeman när Torgny var nio år. Drömmen om något bättre fick honom att säga upp sig och flytta vidare, utom de gånger då han resolut sparkades iväg för att han agiterat för lantarbetarnas rätt att bilda fackförening!

Litterärt testamente eller inte (jag håller en slant på att Torgny Karnstedt kommer med fler böcker) är det intressant att se Tacklistan som inleder boken. Den liknar på håll en fyr som lyser upp och manar oss till läsning och betraktande.

Granskar man texten närmare finner man en hoper människor av alla de slag som på ett eller annat sätt kommit att forma den författare och person Torgny Karnstedt har blivit: stridbar, varm och ödmjuk.

De må så vara om hans debut inte uppmärksammas 2017 (De kvarvarande resterna av arbetarrörelsen borde ta tillfället i akt!) Ingen kan ändå ta ifrån honom det idoga arbete han gör för att främja läsandet hos skolungdomar.

”Torgny Karnstedt är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige” citeras Björn Ranelid i baksidestexterna. Det är sannerligen ingen överdrift och om inte annat så borde den gärningen ge Torgny Karnstedt välförtjänt uppmärksamhet jubileumsåret 2017.

Fotnot:
Samtidigt med Karlssons pojke släpper Karnstedts förlag Victor Estbys ”Dagsverser och noveller” som är en uppföljning på förlagets tidigare utgivning Versting (2013) som både hyllats och flitigt citerats.





| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Nästa> Sista>>