Punktera pontonerna och sänk skiten 
19 February, 2017, 08:24
Posted by Administrator
INFÖR NYÅRET 1980 satte Kent Andersson och Lennart Hjulström upp ”Happyland” på Folkteatern i Göteborg. Pjäsen utspelar sig nattetid i kommersens högborg, köpcentrumet Nordstan i Göteborg där 500 göteborgsbarn irrade omkring på nätterna.


Foto: Wikipedia

Föräldrarna, då som nu, orkade inte med sina barn, och för att freda både sig själv och samvetet stack de till dem lite pengar och körde ut dem – till ensamhet och vilsenhet.

Felaktigt kom både dåtidens, och även senare tiders recensenter, bland dem Kristina Hermansson i Svenska Dagbladet (29 december 2012), att förknippa handlingen med hetsen och stressen kring ”julhelvetet”, som några kallar det.

HEMLÖSA BARN OCH VUXNA

Men det var inte det Happyland skildrade. Jag diskuterade pjäsen ingående med Kent under tiden som han skrev den, och jag hjälpte till med research. Han gick själv omkring där på nätterna, pratade med barnen – och också många vuxna som befann sig där.

Den senare kategorin oftast hemlösa.

Jag jobbade på GT och hade inga svårigheter att bidra med fakta och statistik.

Tillsammans bar vi på en förhoppning om att pjäsen skulle väcka politikerna, och få dem att se vad som pågick. Kanske var det fel att spela upp pjäsen inför nyåret eftersom kritikerna leddes fel, och fick dem att tro att Kent ville sätta fokus på julkommersen.

Vällovligt syfte i och för sig, men budskapet var oändligt mycket viktigare än så.

Nu förflyttar jag mig till julen 2016. Jag är på snabbvisit hemma i Sverige och far omkring som en rockstjärna. På ett par veckor byter jag säng varannan, var tredje dag och hinner med släkt och vänner i Göteborg, Åseda, Halmstad, Mörbylånga, Nybro och Stockholm.

Tillbaka i Thailand är jag håglös och nedstämd. Tror att jag ”tappat tempot” och förlorat mitt ”flow”. Det tar sex veckor att hitta tillbaka till trivseln och lugnet på Mae Ramphung Beach utanför Rayong i Thailand där jag tillbringar vinterhalvåret.

En artikelserie i Expressen får mig så sakta att inse varför jag mått så dåligt efter att jag kommit ”hem”. Som en blixt från klar himmel slår det mig, att det är precis samma situation, då som nu, i Nordstan. Och, då som nu, är politikerna både blinda och handfallna!

Då var det ”våra” barn. Nu är det ensamkommande flyktingbarn som tvingats fly från sina hem, föräldrar, kompisar, vänner, värme, kärlek och omsorg.

OFÖRÄNDRAT SCENARIO

Men scenariot är dessvärre detsamma: droger, prostitution och kriminalitet.

Vi strövade omkring i och runt Saluhallen. Plötsligt ville en av oss gå genom Nordstan för att komma fortare till Centralstationen och spårvagnen hem. Vi gick in bakvägen och förflyttades till rena slumområdet. Kontrasten till julstämningen i Saluhallen kunde inte vara tydligare.

Jag blev minst sagt betryckt, nästan illamående.

Du som inte har varit där –uppmaningen gäller särskilt dig som är politiker – ta genast en promenad i omgivningen. Du kommer inte att tro att du befinner dig i Sverige när du ser vad som pågår och hur det ser ut.

ETT LITET TIPS

Jag har inget recept, och jag tror inte att politikerna ska lösa problemet den här gången heller. Knappast lokalbefolkningen och de som vi kallar ”medborgarna”. Men jag har ett litet, litet tips.

Nordstan i Göteborg, som har en totalyta på drygt 300 000 kvadratmeter, 200 butiker och restauranger som årligen besöks av 35 miljoner personer, är byggt på sumpmark lerjord. Köpcentret står på pontoner som noga övervakas så att de inte ska sjunka.

Kan ingen vänlig själ punkterna pontonerna, och låta skiten sjunka? Det vore inget större brott, utan närmast en välgärning!

200 sidor smörja och inget annat 
19 December, 2016, 04:33
Posted by Administrator
DET HAR HÄNT något med Moder Svea när alkoholister upphöjs till nykterhetsupplysare vars enda syfte tycks vara att få ett helt folk på dekis. Jag tar mig inte en gång, utan flera gånger för pannan när jag läser Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otters ”loggbok” Vägen ut.
Förlagsbild

Låt mig direkt slå fast, Kjell-Olof Feldt är inte alkoholist, däremot storförbrukare av alkohol. Skillnaden är den, att en alkoholist inte kan välja när han ska dricka medan en storförbrukare inte alls har några problem med längre eller kortare uppehåll.

Se bara på Leif G W Persson som ”super” halvårsvis enligt egen utsago.

Boken har kommit att placeras i genren ”psykologi” vilket för mig en psykologisk gåta. Men vad gör inte Albert Bonniers Förlag för att tjäna pengar? Tro mig, hade författarna varit några andra än Feldt/von Otter hade boken aldrig nått tryckpressen.

Författarna mister heller inget tillfälle att tjäna storkovan. Kjell-Olof Feldt säger lite klädsamt att han är trött på att prata om boken vilket inte hindrar att han dyker upp lite varstans och berättar om sitt nya ”perspektiv” på alkohol.

Boken är smörja och ingenting annat. Att nykterhetsorganisationerna, med IOGT-NTO i spetsen, inte har protesterat är ofattbart; de brukar minsann inte vila på hanen.

I och för sig är jag inte förvånad, för Kjell-Olof Feldt är ett barn av arbetarrörelsen. Och den har alltid haft ett kluvet förhållande till alkohol. Dess nykterhetsorganisation, Verdandi, har mer än under ett sekel utan framgång försökt ”lära” arbetare att dricka måttligt.

Vad gör min inte för att skydda statens största kassako?

Verdandi har till skillnad från IOGT-NTO aldrig krävt några nykterhetslöften. Ordet ”nykterhet” står inte ens i deras program. Målet har hela tiden varit ”ett alkoholskadefritt samhälle”.

Som om att sprit – i vilken form de vara månde – skulle vara utan skadeverkningar. Det är lika ologiskt som arbetarrörelsens paroller om ”ökad jämlikhet” och ”stolt men inte nöjd”. Med andra ord: Trams!

”Det är synd om människorna” skrev August Strindberg, och jag tar mig friheten att travestera honom genom att skriva: ”Det är synd om de riktiga alkoholisterna” som går på Feldt/von Otters tes, att man kan vända ”ett beroendestyrt drickande till ett förnuftsbestämt”.

Det så naivt att det inte är värt att kommentera.

Titel: Vägen ut. En loggbok om alkoholism och medberoende
Författare: Kjell-Olof Feldt, Birgitta von Otter
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Genre: Psykologi
1 comment ( 3 views )   |  0 trackbacks   |  permalink
Superlativen räcker inte till 
7 October, 2016, 11:28
Posted by Administrator
JAG ÄR KNOCKAD och överväldigad! Les Misérables på Wermland Opera i Karlstad slår det mesta jag har sett i genren; superlativen räcker inte till. Jag behöver inte säga mer, för allt har redan sagts.

Inte minst av kritikerna som förefaller vara eniga: Succé!

Foto: Wermland Opera

Det är klart, något måste jag ju säga. Låt mig då lyfta fram David Alvefjord för hans oerhörda begåvning, enorma scennärvaro och en röst som bär hela vägen till kommande engagemang på stora scener världen över.

Foto: Wermland Opera
Relativt nyexaminerade David Alvefjord från Teaterhögskolan i Göteborg kommer sannolikt att framträda på världens stora operascener. Rösten, scennärvaron och utstrålningen i Les Mirablés på Wermland Opera borgar för det!

KOMMANDE STJÄRNEXPORT

Jag lovar, detta är vår kommande stjärnexport och jag blir inte förvånad om han dyker upp i rollistan på Broadway och Metropolitan i New York, La Scala i Milano eller något annat stort teater- och operahus vart som helst i världen.

Hela ensemblen får min stora eloge, konstnärliga nivån är hög och extra plus för aktörer och aktrisers utomordentliga textning; varje stavelse går fram och det händer inte ofta på en opera.

James Grieve har lyckats långt över förväntan med sin regi och Lucy Osbornes scenografi- och kostymdesign är också något alldeles extra!

Lyckliga ni som redan har fått biljetter — ni andra: Ställ er i kö!

Biljettrusningen pågår än och föreställningen är förlängd till april 2017.

Mitt tips: (en lågoddsare) är att les Misérables kommer att spelas betydligt längre än så!
Var tog smørrebrøden vägen? 
29 September, 2016, 18:19
Posted by Administrator
JAG VAR SÄKER på att jag skulle få äta ett riktigt Smørrebrød när jag mellanlandade på Köpenhamns flygplats på väg till Berlin. Men hur jag än letade tog det mig 35 - 40 minuter att finna en restaurang som serverade den danska "nationalrätten".

— Har ni danska smørrebrød? frågade jag var och varannan av de tjugotalet kaféer och restauranger som ligger i terminalen.

Foto: Robert Sandström

— Nej, nej och nej, var det återkommande svaret tills jag tipsades om Aaamanns längst ned i flyghamnen.

Mycket riktigt utlovades smörgåsen, men bara med fisk. Visserligen serverad på rågbröd, men i övrigt ingenting som jag förknippar med danska smørrebrød. Storleken var heller inget att skryta med, ungefär som en halv skiva danskt rågbröd som går att köpa i de flesta livsmedelsbutiker i Sverige.

Priset då? 135 danska kronor vilket motsvarar 175 svenska dito.

Tänker stilla: "Tur att jag vann på hästarna i går kväll."

När jag också betalt kaffet är vinsten (471 kronor) åtminstone till minst hälften förbrukad ...

SKÄMDES BORT

Inser att jag skämdes bort på de gamla färjorna som trafikerade Malmö - Köpenhamn respektive Göteborg Fredrikshamn. Det var tider det, och vilka smørrebrød!!

Nåja, det var ju ett halvt liv sedan, och nästan lika länge är det sedan jag senast landade på Kastrup. Närmare bestämt 1998 då jag befann mig en tid i Nordamerika. Flyget från New York (Newark) var försenat flera timmar på grund av ett minst sagt häftigt åskoväder.

När vi fick klartecken och skulle kliva in i flygplanet som skulle ta oss till Köpenhamn upptäckes att en vajer inne i flygkroppen fastnat.

Efter ytterligare tre - fyra timmar kom vi iväg. Då inträffade nästa skådespel.
En flygplatskontrollant kom till Gaten, och han fick för sig att allt handbagage skulle passera en rektangulär ram som motsvarade maximala måtten på handbagaget. En mindre panik utbröt, men allting löste sig då en berömd amerikansk affärsjurist skulle stoppas eftersom han hade tre stora väskor fulla med pärmar innehållande viktiga affärsavtal, lagböcker och Gud vet vad?

JURISTENS ILSKA LÖSTE ALLT

Jag har aldrig i mitt liv sett en så arg man i hela mitt liv och när han hotat stämma inte bara flygbolaget och Newark, utan till och med delstaten New Jersey fann kontrollanten att det var bättre att fly än illa fäkta.

Det var en annan märklig händelse på hemresan. Vi var två Robert Sandström som skulle med flyget. Om det var det som orsakade att mitt bagage (två blytunga väskor) fick en egen flygresa låter jag vara osagt. Den ena hamnade k Rejkavik, den andra i Frankfurt am Main.

Nåja, bagaget kom fram dagen efteråt — med taxi.

Tro nu inte att äventyret slutade här? Nej då!

I Köpenhamn inleddes en flygstrejk precis när vi landade och jag hade att välja på att boka in mig på ett hotell på Kastrup eller ta sista förbindelsen till Sverige. Planet gick till Göteborg, 25 mil från Karlstad som var min destination ...

Hur länge jag skulle ha fått bo på hotell vet jag inte? Strejken varade åtminstone några dagar så det hade väl blivit ett tag. Visserligen gratis, men jag tyckte inte att jag hade tid.

Från dörr till dörr, från Newark tilArvika, där jag då bodde, via Göteborg tog hemresan 31 timmar!

Kanske är det därför som jag inte har varit på Kastrup sedan dess. Då hade de i alla fall riktiga smørrebrød vad jag kan minnas. Har också Berlin förändrats så till den milda grad vete tusan om jag vill besöka fler städer Europa?

Då blir det Asien för hela reskassan.

Foto: Robert Sandström
add comment ( 1 view )   |  0 trackbacks   |  permalink
Journalister: Köp, läs och begrunda! 
20 September, 2016, 04:19
Posted by Administrator
SPRÅKFORSKAREN STURE ALLÉN lärde mig att ha SAOL(Svenska Akademiens ordlista) på cykelstyret, nattduksbordet och på mitt skrivbord. Med samma emfas har de pressetiska reglerna fått samma plats och betydelse, alltid nära till hands – för att läsas och efterföljas!


Foto: Robert Sandström ©
Torbjörn von Krogh signerade också mitt exemplar vid lanseringen.

När nu min vän och kollega Torbjörn von Krogh gett ut sin bok ”Medie-etik, framväxt, funktion, framtid) är det min förväntan att den möter samma öde, läses och begrundas av varje sann journalist och mediemänniska.

På varje arbetsplats såg jag till att det två förstnämnda titlarna köptes in till alla medarbetare.

FRISKA DISKUSSIONER

Självklart ska dagens redaktionschefer äska medel i sin budgetar så att minst fem – sex exemplar kan köpas in och cirkulera bland reportrar och journalister med förhoppningen att inbjuda till friska diskussioner och att åtminstone någon tar till sig av klokskapen!

Boken tar avstamp i 1500-talet då censur införs, går vidare till pressetikens uppkomst på 1600-talet och vidare sekel för sekel till vår tid och också – framtiden.

Köp och läs den!


| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Nästa> Sista>>