Ett hjärtslag borta är döden 
23 March, 2017, 15:54
Posted by Administrator
DÖDEN ÄR ALLESTÄDES närvarande på ett helt annat sätt i Thailand än i Sverige. Medan vi undviker att tala om det oundvikliga är döden någonting man pratar om, och också förhåller sig till på ett vackert sätt (kan man säga så?) i Thailand.
Foto: Robert Sandström

Jag har fått uppleva det på mycket nära håll då jag kunnat följa Arm från det att han insjuknade för några veckor sedan till dess att hans liv upphörde i måndags kväll. Så gott som varje dag besökte jag honom på Rayong Hospital.

Också den dag då hans hjärta slutade att slå.

Vistelserna hos honom på sjukhuset har gett mig nya insikter, dels om hur bräckligt livet är, dels om hur nära döden är inpå oss.
Foto: Robert Sandström

Fyra dagar efter sin död skulle Arm fylla 27 år. Den födelsedagen hann han inte uppleva. På kvällarna har munkarna hållit minneshögtider i det intilliggande templet i Nai Rai, några kilomter från Mae Ramphung Beach där jag bor.
Foto: Tor Björn

På söndag kremeras kroppen.

Arm dog i måndags, och i dag, torsdag, bevittnade jag en hastig avåkning med döden som utgång på Sukhumviten (motorvägen) i Rayong. Omskakande, minst sagt.
Foto: Robert Sandström

Dessa händelser får mig osökt att tänka på framlidne poeten Paul Andersson (1930 – 1976) som så visst skaldade:

”Ett andetag djupt är livet – ett hjärtslag borta är döden”.

Visst är det så.
Nu blir det Rock'n'roll i himlen 
20 March, 2017, 02:28
Posted by Administrator
R.I.P. CHUCK BERRY som hittats död i sitt hem i Missouri, USA. Polarpristagaren och Rock and roll hall of fame-legendaren blev 90 år. Han bekräftades död klockan 13.26 på lördagen och St. Charles plisdepartement har sorgset bekräftat hans död.
Nu blir det Rock'n'roll i himlen.
Charles Edward Anderson Berry Sr var mer känd som Chuck Berry och det är i sanning ingen överdrift att påstå att en hel musikvärld sörjer honom. Så också jag, även om jag är så långt ifrån en musiker man kan komma …

Men jag lyssnar gärna!

Kuriosa: Chuck Berry var en av de första att väljas in i Rock and roll hall of fame och han finns med på den CD-skiva som NAZA har skickat ut i rymden.
Följdriktigt kan därför också de riktiga stjärnorna lyssna till hans odödliga musik.

Diskografi
LP-utgivningar på skivbolaget Chess:
1957 – After School Session
1958 – One Dozen Berrys
1959 – Chuck Berry Is on Top
1960 – Rockin' at the Hops
1961 – New Juke Box Hits
1963 – Chuck Berry on Stage (live)
1964 – Two Great Guitars (med Bo Diddley)
1964 – St. Louis to Liverpool
1965 – Chuck Berry in London
1965 – Fresh Berry's
1970 – Back Home
1971 – San Francisco Dues
1972 – The London Chuck Berry Sessions
1973 – Bio
1975 – Chuck Berry 75

Utgivningar på Mercury:
1967 – Chuck Berry in Memphis
1967 – Live at the Fillmore Auditorium
1968 – From St. Louie to Frisco
1969 – Concerto in B Goode

Utgivningar på Atco Records:
1979 – Rock It
Tack kära vänner! 
11 March, 2017, 04:17
Posted by Administrator
TACK KÄRA VÄNNER! Ni gav mig en oförglömlig födelsedag – helt i klass med uppvaktningen på min 60-årsdag för sju år sedan. Det var då jag fick en resa till Thailand av mina vänner. Nu tar jag vara på den bäst jag kan.
Jörgen Groth har varit vänlig nog att skicka över en bild där jag sitter med barägaren och hans ”staff”. Foto: Jörgen Groth ©

Utöver ett par hundra gratulationer på Facebook fick jag mejl, telefonsamtal och en massa kramar. Tack, tack!

I Pattaya blev jag först uppvaktad med sång, tårta och hurrarop på en bar. Lyckades blåsa ut ljusen och njöt så mycket jag orkade. På kvällen gick vi till en klubb som normalt bara frekventeras av Thailändare.

Klubben besöks normalt enbart av personer som kommer från ett distrikt i norra Thailand. Man sjunger, dansar och ler till långt in på småtimmarna. Stämningen och människorna påminner mycket om det Norrbotten som Jonas Hansson (Jukkasjärvi), Jörgen Groth (Luleå) och jag (Porjus) växte upp i.

Klubben hade ett par hundra besökare som med undantag av Jonas, Jörgen och jag enbart bestod av thai. Döm av min förvåning när ”Happy Birthday To You” sjöngs och en tårta bars fram till vårt bord varvid jag ombads blåsa ut ljusen och skära upp tårtan.

Det var stort!

Weekenden drog förbi lika snabbt som en avlöning och nu sitter jag här med en massa bilder och minnen. Hur jag ska tacka er alla vet jag inte? Men låt mig ur djupet av mitt hjärta få säga:

– Tack!
Trafikljus åt alla håll 
9 March, 2017, 09:11
Posted by Administrator
DEN SOM BLIR stressad av trafikmärken i Stockholm skulle inte klara sig många minuter i Bangkoktrafiken. Se här ett trafikljus i en flervägskorsning där det gäller att hålla ögonen på "sitt" trafikljus.
Okänd fotograf

Går ögonen i kors? Då är kollisionen nära!

Och de är de för övrigt för det mesta på thailandsvägarna, kollisionerna alltså. Befinner sig hundra trafikanter på sammavägsträcka så kan du slå dig i backen på att det också finns hundra trafikregler eftersom var och en har sin egen uppfattning om hur fordonet ska framföras.

Det gäller cyklister också, för att inte tala om fotgängare!

Värst av alla är de som kör sarenger (trehjulig moped med rektangulärt tak), särskild kvinnor och äldre damer. Den senare kategorin skulle aldrig drömma om att se sig för, använda blinkers eller ens slå på ljusen nattetid!

Möter du en sådan farkost på din sida av vägen, sakta omedelbart ned och se till att du har ett rymligt väjningsavstånd!

Möte på din sida vägen? Jo, det råkar du ut för varje dag. Det är inte enbart mopeder och motorcyklar som kommer emot dig i full fart; bilar och tunga lastbilar utgör här inget undantag.

Säga vad man vill, spännande är det. Och anledning nog att använda hjälm vilket thai sällan eller aldrig gör. Vi faranger är något bättre, för vi åker omedelbart dit på böter. Visserligen "bara" 400 Baht som för oss svenskar motsvarar hundra spänn.

Men för en thai – som dock nästan aldrig bötfälls – är det mer än en dagslön eftersom den lagstadgade dagsinkomsten är blott 300 Baht, cirka 75 kronor.

Och här talar vi om tolv timmars arbetsdag!


add comment ( 1 view )   |  0 trackbacks   |  permalink
Punktera pontonerna och sänk skiten 
19 February, 2017, 08:24
Posted by Administrator
INFÖR NYÅRET 1980 satte Kent Andersson och Lennart Hjulström upp ”Happyland” på Folkteatern i Göteborg. Pjäsen utspelar sig nattetid i kommersens högborg, köpcentrumet Nordstan i Göteborg där 500 göteborgsbarn irrade omkring på nätterna.


Foto: Wikipedia

Föräldrarna, då som nu, orkade inte med sina barn, och för att freda både sig själv och samvetet stack de till dem lite pengar och körde ut dem – till ensamhet och vilsenhet.

Felaktigt kom både dåtidens, och även senare tiders recensenter, bland dem Kristina Hermansson i Svenska Dagbladet (29 december 2012), att förknippa handlingen med hetsen och stressen kring ”julhelvetet”, som några kallar det.

HEMLÖSA BARN OCH VUXNA

Men det var inte det Happyland skildrade. Jag diskuterade pjäsen ingående med Kent under tiden som han skrev den, och jag hjälpte till med research. Han gick själv omkring där på nätterna, pratade med barnen – och också många vuxna som befann sig där.

Den senare kategorin oftast hemlösa.

Jag jobbade på GT och hade inga svårigheter att bidra med fakta och statistik.

Tillsammans bar vi på en förhoppning om att pjäsen skulle väcka politikerna, och få dem att se vad som pågick. Kanske var det fel att spela upp pjäsen inför nyåret eftersom kritikerna leddes fel, och fick dem att tro att Kent ville sätta fokus på julkommersen.

Vällovligt syfte i och för sig, men budskapet var oändligt mycket viktigare än så.

Nu förflyttar jag mig till julen 2016. Jag är på snabbvisit hemma i Sverige och far omkring som en rockstjärna. På ett par veckor byter jag säng varannan, var tredje dag och hinner med släkt och vänner i Göteborg, Åseda, Halmstad, Mörbylånga, Nybro och Stockholm.

Tillbaka i Thailand är jag håglös och nedstämd. Tror att jag ”tappat tempot” och förlorat mitt ”flow”. Det tar sex veckor att hitta tillbaka till trivseln och lugnet på Mae Ramphung Beach utanför Rayong i Thailand där jag tillbringar vinterhalvåret.

En artikelserie i Expressen får mig så sakta att inse varför jag mått så dåligt efter att jag kommit ”hem”. Som en blixt från klar himmel slår det mig, att det är precis samma situation, då som nu, i Nordstan. Och, då som nu, är politikerna både blinda och handfallna!

Då var det ”våra” barn. Nu är det ensamkommande flyktingbarn som tvingats fly från sina hem, föräldrar, kompisar, vänner, värme, kärlek och omsorg.

OFÖRÄNDRAT SCENARIO

Men scenariot är dessvärre detsamma: droger, prostitution och kriminalitet.

Vi strövade omkring i och runt Saluhallen. Plötsligt ville en av oss gå genom Nordstan för att komma fortare till Centralstationen och spårvagnen hem. Vi gick in bakvägen och förflyttades till rena slumområdet. Kontrasten till julstämningen i Saluhallen kunde inte vara tydligare.

Jag blev minst sagt betryckt, nästan illamående.

Du som inte har varit där –uppmaningen gäller särskilt dig som är politiker – ta genast en promenad i omgivningen. Du kommer inte att tro att du befinner dig i Sverige när du ser vad som pågår och hur det ser ut.

ETT LITET TIPS

Jag har inget recept, och jag tror inte att politikerna ska lösa problemet den här gången heller. Knappast lokalbefolkningen och de som vi kallar ”medborgarna”. Men jag har ett litet, litet tips.

Nordstan i Göteborg, som har en totalyta på drygt 300 000 kvadratmeter, 200 butiker och restauranger som årligen besöks av 35 miljoner personer, är byggt på sumpmark lerjord. Köpcentret står på pontoner som noga övervakas så att de inte ska sjunka.

Kan ingen vänlig själ punkterna pontonerna, och låta skiten sjunka? Det vore inget större brott, utan närmast en välgärning!

add comment ( 4 views )   |  0 trackbacks   |  permalink

| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | Nästa> Sista>>